Jag fryser.

Satan vad kallt det är. Enda som fungerar i min kylslagna lägenhet är massvis med ljus. Och min gråa morgonrock i fleece. Annars har det varit en speciell dag. Inte som vilken tisdag som helst. Har tagit ett beslut jag är vansinnigt stolt över. Men det berättar jag mer om framöver. Och i morgon ska jag minsann gå på en dejt. Bara en sån sak.

Tänka sig.

Den där förmågan att alltid höra av sig precis när man som minst behöver det. Vad beror det på. Är det ödet sätt att påminna, ödets ironi eller bara helt vanlig bisarr slump. Annars vill jag ju tro att det mesta har en mening. Att livet hela tiden försöker säga en något. Ibland lite subtilt med en liten försiktig dask, ibland rejält med ett slag rakt i ansiktet.

Söndagsbrunch.

Som före detta Lundabo är det lite förvirrande att det har öppnat ett Grand i Malmö. Grand är liksom Grand Hotell i Lund. Där man dricker vin från vinoteket och äter en räkmacka. Efter många år som Lundabo är jag dock övertygad om att klientelet på Grand i Malmö inte har några som helst likheter med det i Lund. I förmiddags åt Möllans trettionågot brunch med sina barn. Eller medan föräldrarna åt brunch sprang deras barn fritt runt i velourbyxor och lät högt.

Det blir ändå aldrig som man trodde.

Enda bilden från lördagens tjejmiddag är en gigantisk godisskål. Man kan säkert hitta någon symbolik om man letar. Annars var det en väldigt trevlig kväll. Fint hus, god mat, smarta kvinnor och mycket vin. Kvällens roligaste var sköna cyniska citat i stil med "Vi kommer alla att sluta med en tråkig kille som är snäll mot oss" och "det blir ändå aldrig som man trodde".

Det är kläderna som gör det.

I bekväma klackar, luftig blus och paljettkjol kan man dansa hela natten. Och man kan tycka vad man vill om Glasklart men för mig som mest hänger kring Möllan är det befriande att vistas bland folk som har klätt upp sig till tänderna. Det är tajta festblåser, fönade frisyrer och höga heels. Och utsikten är vatten och stad som glittrar i bakgrunden. Och det är Malmö.

Istället för spinning.

Har jag gjort statiska lyft och tränat vader/rumpa i trappor. Med en ett gäng kompisar och tre flyttgubbar flyttades innehållet i en stor våning på gamla väster (med hiss) till en lite mindre lägenhet vid Ribban (utan hiss). Eftersom det var Karin vi flyttade så stod det "kök" på 75% av lådorna. Resten var skor.

På bid jag och Veronica med våra väl uttänkta flytt-outfits.

Helg.

Inledde helgen med en gryta musslor på Brogatan. Firade att Ulrika äntligen blivit 30. Tyvärr var min Moules frites sådär och servicen nonchalant men sällskapet desto trevligare. Med magen fylld av pommes och vinsås cyklade jag till mina tjajor på Galsklart. Och vad kul vi hade. Brukar vara skeptisk till detta ställe, men i går var det lite extra trevligt. En 2.05 lång stilig man kan i och för sig ha bidragit till detta.

Sanndröm.

En av mina favoritscener i Sex & the City är när Carrie kräver tillbaka ett par försvunna skor genom att skicka ut en inbjudan där det står att hon gifter sig med sig själv. Självfallet är hennes presentlista hos Manolo Blahnik. I går fick jag ett mail av en bloggläsare (tack Johanna!) som berättade att hon drömt att jag hade hyrt en stor arena där jag skulle gifta mig med mig själv. Som en hyllning till singelskapet såklart. Min klänning var självfallet en urtjusig vit/beige paljettklänning. I drömmen hade jag även en brunch där jag drog en powerpoint presentation (just detta momentet är jag dock lite tveksam till). Och grillfest på kvällen för vänner och familj. Drömtydning någon? Jag säger I do.

Skägg, scarfs och pilotbågar.

Ett tag hade alla skägg, innan dess överdimensionerade glasögon med bågar i plast. I somras hade alla killar jeansskjorta. I våras randig tröja. För ett par år sedan skaffade alla tjejer glasögon med pilotbågar killarna hade en scarf kastad över axeln. Jag jobbar på reklambyrå.

Idag såg jag och min AD-kollega ut som ovan.

Reklam och öl.

Ikväll var det Reklamöl. Har haft en bisarr vecka som känns som två veckor i en, så det var med visst motstånd jag socialiserade. Hade egentligen mest velat ligga i fosterställning i soffan. Men såklart så var det väldigt trevligt. Fick avhandlat singelskapets olika för och nackdelar. Tre tjejer kom under kvällen fram och berättade att de läste min blogg. Blev lika glad varje gång. Och så valde jag att gå hem när mitt mingelsällskap började avhandla uppfostringsmetoder.

Jodåsåatt.

Självfallet tänkte jag, när jag klädde mig i morse, att det var viktigt att min klädsel matchade dagens jobb. Påskannonserna jag skissar på matchar således mina asseccoarer och klädsel.

Såklart!

Enligt The Guardian är Istanbul en av världens fem bästa platser att bo på. Och specifikt området Cihangir, där jag själv bodde min tid i Istanbul. Men detta är ju något jag vetat sedan länge. Läs artikeln här.

Dagens.

Är när min gravida kollega utbrister "Nu är jag både tjock och bortglömd". För mig helt utan insikt hörde jag bara den torra självdistansen. Fast jag inser att det kanske är precis så det känns när man ser projekten passera till andra kolleger eftersom projektledaren vet att hon ändå försvinner om ett par månader. Måste vara svårt att förhålla sig till.

Skånsk vinter.

Betyder iskallt regn. Men efter en alldeles för stillasittande helg (den där fredagskvällen tog på krafterna) var en blöt promenad precis vad jag behövde. Besökte Karins nyinköpta lägenhet och meningen var att jag skulle visa mina skills som bredspacklare. Men efter ett smärre renoverings sammanbrott (japp, har varit där själv) så var proffshantverkare redan bokad. Annars har helgen innefattat filmen "The kids are all right" (mycket bra), pannkakor, chips, massvis med sömn och en del jobb (såklart).

Bjuder på en osminkad bild där jag ser oförtjänt trött ut.

Hellre snobbig än svennig.

På landvetter i julas, i väntan på vårt plan till Egypten, ska det inhandlas Champagne till nyår. Jag plockar en flaska rosa Moët. Men flaska hamnar snart på hyllan igen efter att Karin benämnt den som "svennig".

Hehe. Och nu ser jag att denna historia redan publicerats på annan adress. Så läs den här igen.

Helgträning.

Om Sats kollar mina bokningar skulle de se att jag bokade ett spinningpass kl 06.45 fredagsmorgon. De skulle också se att jag försökte avboka det kl 06.00 samma morgon. Sen skulle de se att jag kl 00.40 senare samma dag avbokade spinning och core kl 10.30 följande morgon. Det senaste var klokt. Trots utebliven spinning sitter jag nu i min soffa lätt yr och utmattad. Gårdagskvällen inleddes strålande med afterwork hos kolleger på annan byrå, sen blev det sushimiddag med ett par flaskor vin och alldeles förmånga japanska Gin tonic. Men det är ju också en träningsform. På sätt och vis.

Ovan; fredagstrött men glad jag, min älskade mockaväska, Lite Moulin på handleden och Lite Krita på fingret (ringen ingen mindre än svenska ELLEs chefredaktör par på en pressfrukost häromveckan) och en klok Karin som lämnade kvällen i tid.

Nicoise och popkorn.

Lunch: Sallad Nicoise på Rasoir. Sällskap: Min förra chef. En kvinna som betytt massvis för mig och min karriär. Middag: Popcorn och Gott & Blandat. Sällskap: Me and my self. På duken filmen Shame. Och  visst skämdes jag. Hela filmen igenom och mådde lite illa.

Handleden på bilden är gårdagens lunchsällskap. Lite Onyx i tjusigt sällskap. Och armen tillhör bästa favoritfotografen.

Idag matchar jag mattan 2.

Svåra beslut på morgonen. Vilken matta ska jag matcha idag.

Bridesmaids.

Det är inte många av mina närmsta vänner som har gift sig och skaffat barn. Men just nu så blir folk gravida och det frias till höger och vänster. Jag får glädjetårar varje gång en finfin nyhet levereras i telefonen, inboxen eller på fikat. Men man kan också reagera som en vän till mig gjorde när jag berättade att en annan vän är gravad: "Ja det var väl dags för dom nu. Varit tillsammans ett tag. Skulle väl gifta sig i år? Jao det var väl dags..." Själv oroar jag mig mest över att jag kommer att end up like this den dagen min bästa vän gifter sig…

Ser man på.

Rensade i den där lådan man lägger allt man inte vet vart man ska göra av. Hittade denna gamla Metron från 2007. Massa bilder från min förra bostad. Ett annat liv. Och herrejisses vad jag blev bra på att bredspackla och renovera. Vi gjorde klassikern "renovera separera inom ett år". Och jag är mycket glad att det blev så. Annars hade jag ju aldrig gjort allt det jag gjort sen dess.

En gruppkram.

Verkar som det pågår en stor härlig gruppkram i bloggvärlden just nu. Fint tycker jag. Två tjejer jag följer har lyft fram och rekommenderat mig i sina bloggar. lilla. u hittade jag någon gång i våras och vid det här laget så känns det som jag känner Ulrika. Och så Kviddevitt by Elle. Söta Elin som man helt enkelt inte kan låta bli att gilla. Även bloggen Louise och Fredrik har sänt lite kärlek.

Detta firar jag med guldkofta och zeprakjol.

Champinjonsoppa, en kusin och rödvin.

Med all denna svamp var det inte ett helt oväntat middagsval på kvällen. Dessutom är det en väldans god soppa. Och ska ni laga till den så mesa inte ur med grädden, utan kör i 5 dl som det står i recepet. Mums. Mitt middagssällskap var min kära kusin Birthe. Vi pratade kärlekar och barndomsminnen. Och upptäckte ett gemensamt hisstrauma-minne. Som förklarade vår hiss-skräck.

Idag har jag kollat klart samtliga 11 Revenge episoder. En återstår. Oj vad tomt det kommer att bli.

Jalla jalla.

I princip varje lördag tar jag en en sväng till Möllan för att handla frukt, grönsaker och blommor till lägenheten. Igår kom jag innan stängningsdags och det resulterar alltid i att man köper på sig onormala kvantiteter av grönsaker man aldrig kommer ha möjlighet att äta upp. Igår blev det två buntar rosor för 20 kr och en stor låda champinjoner för 10 kr. Hm. Svampsoppa, stekta champinjoner, ugnsgratinerade champinjoner, svampsås...

Läs denna artikeln om ni vill få en bild av Möllan (i första stycket) och resten av artikel om ni vill få en teori om varför det är som det är i Malmö.

Startade helgen.

Med en middag, Martini och bästa sällskapet. Och det kloka beslutet att avrunda tidigt. Middagen intogs på Lemmongrass, första gången jag var där. Härligt att se att restaurangen och dess klienter levde upp till alla mina fördomar. Dock inte maten. Jag var väldigt nöjd med min sashimi och mina rispappersrullar. Trots den tidiga kvällen kom jag inte isäng förän sen sent. Måste skylla det på mitt nya beroende. Har laddat ner tv-serien Revenge och streckkollar nu alla episoder...

En inte helt vanlig hög med tidningar.

Utan en hög med tidningar från 2011 där Lite Kalabalik på ett eller annat sätt omnämnts. Helgens projekt ska bli att få upp det på vår sajt i press-arkivet.

Snygg och smidig.

Var ungefär det sista jag var på veckans Body Combat-pass eller avslappnad och fokuserad på dagens Pilates-pass (som instruktörerna hurtigt ropade). Vem som helst ser (i de gigantiska speglarna) att man inte är snygg och smidig när man är en gänglig, okoordinerad 180 cm lång person. Eller avslappnad och fokuserad när kroppen är van vid 12 timmars datorsittande varje dag. Näväl. Jag har träningsvärk. Det är första veckan på mitt nya träningsliv. Om några veckor är jag med all säkerhet både avslappnad, smidig och snygg. Det ser jag fram emot.

Annars har jag traskat runt i en blommig knytblus (måste vara höstens fynd, 99 kr på HM), guldig kofta, Lite Marsipan och det rosa/röda armbandet för SOS Barnbyar.

Fransk.

Löksoppa på Rasoir. Och i vanlig ordning var jag och mitt sällskap, i princip, det enda kvinnliga sällskapet i restaurangen. Vad är grejen? Gillar inte kvinnor Rasoir? Går man dit enbart för affärslunch och kvinnor äter inte affärslunch? Jag undrar.

Idag valde jag att matcha mattan.

Det är väldigt mycket tankar som snurrar i mitt huvud just nu. Och det är i sådana här situationer man blir påmind om att man är singel. Man har liksom bara sitt egna huvud. Inte någon bredvid i soffan som kan stötta med goda råd och peppande ord. Ibland blir man liksom bara trött på sina egna tankar.

Sommarhår.

Mitt hår är som absolut snyggast efter en dag på stranden. Lockigt och snyggt rufsigt. Idag hos frissan var mitt mål att lära mig hur man återskapar detta sköna hårtillstånd. Och med denna produkten, lite saltvattenspray och rätt fönteknik ska det gå. Mest glad blev jag ändå för den snygga lilla plastburken den magiska produkten kommer i.

På mitt skrivbord.

Julpresent från jobbet, "Just kids" av Patti Smith. Londonpresent från Malin, läppsyl "Apple Martini" i form av en mini-shaker. Present från kollegerna, klubba med en skorpion i. Färgskaleförslag till en kund, bästa läppsylet och snygg-te.

Älskade måndag!

Cyklade hem i ett ösregn som gjorde ont i ansiktet. Ändå kände jag mig löjligt lycklig. Kan vara endorfinerna efter träningen. Första träningspasset på evigheter. Kan också vara känslan av att det kommer att bli ett bra år. Jag bara känner det på mig. När jag och Malin satt och filosoferade över en kaffe i söndags försökte jag formulera något som jag tänkt mycket på den senaste tiden. Fick inte riktigt till det. Men så hade Karin skrivet det så himla bra. "Har lärt mig att jag äger mitt eget liv och har all makt att förändra det till vad jag vill". Precis så är det.

Idag firade jag måndag med lite jul och disco. Som en kollega så fint kommenterade min outfit.

Jobbesöndag.

Märks man har haft semester. Hjärnan var lite kvickare idag än för två veckor sedan. Och inte kändes det speciellt betungande att jobba en hel söndag. Mest lite mysigt. Och en paus för fika på Chez Madame hanns det minsann med. Kompenserade kakan med ett stort glas spirulina... Kvällen har tillbringats i soffan, strogråtandes till The Notebook. Oj vad jag har blött ner kudden. Och herrejisses vilken fin film. Vacker, sorglig och bara så fin. Klassisk kärleksaga när den är som bäst.

Semesterläsning.

"Elsas Hemlighet" (Sofi Farman), "Jag är Zlatan" och "Niceville" följde med mig på semestern. "Elsas Hemlighet" gick rakt ner i papperskorgen efter att jag läst ut den. På sista sidan får man reda på vad Elsas hemlighet är... Hennes stora stora hemlighet är att hon vill gifta sig med sin pojkvän. Say no more. "Niceville" fick jag som tips av Maria när jag frågade vilken bok jag skulle läsa, om jag bara skulle läsa en bok på semestern. Den har jag dock bara börjat på. "Jag är Zlatan" var bäst på länge. Totalt ointresserad av fotboll som jag är så satt jag ändå på helspänn flera gånger, kommer de att vinna Champions League eller inte... Hehe. Och att jag ogillar fotbollen för allt testosteron och våld. Tja, jag ropade högt av glädje när Zlatan hämnades någon orätt på plan. Och sen alla citat han droppar som "Hon fick ju Zlatan" (på frågan vad hans flickvän fick i förlovningspresent).

Vi hade inte setts på 12 år.

Igår träffades vi av en slump på Grand. Vi var tillsammans i fem år. Det var mitt första riktiga förhållande och jag var 16 år när vi träffades. 21 när det tog slut. Mycket mycket märklig känsla att se varandra 12 år senare. En vän frågade när jag berättade om händelsen "Var han småbarnsförälder-sliten?". Det är liksom det enda kortet man har som 30-plus-singeln, när man träffar ett gammalt ex man vet har fru och barn. Att man i alla fall är snygg och utvilad.

Har bytt ut granriset i hallen mot tulpaner och plötslig blev det vår i mitt hus.

Fest.

Hade en fantastiskt trevlig fördrink här hemma, innan Nöjesguidens årliga fest, i torsdags. Sen kom jag lite av mig när vi väl kom till festen. Nåväl, hade i alla fall urtjusiga ceriserosa, glansiga, byxor jag handlat för 50 kr på Gina.

Årets...

Årets glädjefnattdans (januari): När tidningen Elle mailade och önskade en högupplöst bild på Lite Sorbet.

Årets Istanbul (mars, maj, december): I mars snöade det när vi landade och tre dagar senare var det 18 grader varmt. I maj blev det turk-svenskt bröllop. I december blev det jobb och party med Melis.

Årest break down (mars): På en bar i Istanbul med "vår" låt i högtalarna och ett Rakı-glas i handen. Tårarna kom ofrivilligt och plötsligt.

Årets kollega: Malin Wikerberg, har aldrig förr jobbat så bra och så hårt med någon. Som vi har slitet, skrattat, svettats och förundrats.

Årets dejting 1 (jan-mars): Innan mitt liv försvann in i en jobbebubbla har jag ett svagt minne av två män med potential. Så här i efterhand egentligen knappt värda att nämnas.

Årets dejting 2: Hur Malin, utan större framgång, försöker få ihop mig med samtliga lediga män i hennes bekantskapskrets.

Årets sommarflört: Tajming is everything.

Årets mest kritiserade (juni): Kampanjen "Riktiga män grillar" för Johnny´s Senap som jag och Malin låg bakom.

Årets lära känna: Malmös coolaste brutta som visade sig bli en finfin vän.

Årets mesta gratischampagne (juli): Tennisveckan i Båstad. Det var även här Maria Montazami sågs i ett armband från Lite Kalabalik.

Årets skönaste vecka 1 (Juli): Malta, poolparty, skönaste strandhänget, välbehövlig Miki-dos och välbehövlig vila.

Årets byte (augusti): Ny arbetsplats, bästa The Fan Club byttes ut mot ett kök; Hilanders Kitchen. Mycket mat har det blivit.

Årets fest (november): När Lite Kalabalik firade 1 år. 50 vänner kom för att dela vår glädje. Fantastisk känsla.

Årets oj (november): När polisen tog mig för olaga vapeninehav.

Årets stoltaste (november): Armbandet vi designade och tog fram för SOS Barnbyar. Mycket jobb blev det men herregud vad bra det kändes när de sålde slut på ett kick. Och känslan av att bidra är fantastisk.

Årets skönaste vecka 2 (december): Egypten med Karin och en välbehövlig break från verkligheten.

Årets återvinning: För fem år sedan fungerade det inte, men kul hade vi. Fem år senare är vi där igen.

Årets gladaste: Min bästa vän är gravid.

Årets snyggaste: Mina ben på denna bild.

Årets sunkigaste: Ett par manliga byråchefer. Jag slutar aldrig att förundras.

Årets lärdom: Tilltro och hårt arbete lönar sig. Lita alltid på magkänslan.

Den där sammanfattningen.

Igår kväll satte jag mig för att skriva ett "Årets..." inlägg. Min första känsla var att 2011 var ett år av enbart jobb, annars ganska händeselöst. Såg liksom tillbaka på ett år med tunnelseende. Läste mitt inlägg från 2010 (finns här). Och förundrades över vilket år det var. Känns som om jag aldrig kommer att toppa det liksom. Men så började jag scrolla mig igenom hela 2011. Och mindes tillbaka, månad för månad. Fantastiskt vilken grej det är det här med att ha en blogg och ha stora delar av sitt liv dokumenterat.

På bilden ovan en kavja jag är sjukt nöjd med. Var min julklapp till mig själv. Och den var jag minsann värd.

Skål 2012!

Dagen tillbringades på en båt och jag fick (väldigt tveksamt) snorklat för första gången i mitt liv. Vatten är inte riktigt min grej, ligger hellre platt på land. Självaste kvällen inleddes med hummer, räkor, fisk, krabba och mer fisk (det var även vid detta tillfälle vi blev matade av servitören).

Kvällen fortsatte med Champagne på hotellrummet och drink på Camel Bar för att avslutas på bästa sätt på Pacha. Denna galna klubb jag för tre år sedan besökte på Ibiza. Inledningen var dock något tveksam, lite för lite ös på dansgolvet och förmycket stora ögon på de halvnakna akrobaterna i taket. Men vi öste på. Och vi öste på så bra att DJ:n vinkade in oss i det allra allra heligaste. Genom vippen upp i hans "lilla" bås. Ett gäng Tequila Shot och så dans hela natten. Bästa sättet att inta 2012.

Hitler och matning.

Mest skrattade jag när den egyptiska lokalguiden ropar Hitler till den tyska turistgruppen. Näst mest skrattade jag när den egyptiska servitören började skära upp Karins mat på hennes tallrik och mata henne... Minst skrattade jag när han plötsligt började mata mig med min nyårshummer. Någonstans där kändes det som om han gått över gränsen för vad som är bra service.

Hitler-historien kan ni läsa här. Och det finns bildbevis på när jag bli matad men jag väljer att behålla det för mig själv.

Maten.

Självfallet åt och åt vi. Undvek ställen som Hard Rock och litade mer på taxichaufförernas tips. Bäst var alla rörerna som vi åt oss mätta på innan huvudrätten kom in. Och mest oförglömligt var fisken på Fares i Old Town. Och så kände jag mig lite hemma när det turkiska kaffet serverades och gubbarna spelade Backgammon på gatan.

Egypten – en sammanfattning.

Två och en halv bok på en solstol och massa timmars sömn. 180 km/h i en taxi genom öknen. Topp tre bästa fisken, ever, på en fiskrestaurang i gamla staden. En väldans massa kitsch. Två snygga dykare från Holland som jag (ofrivilligt) gav fel telefonnummer till. Lugn kväll som blev blöt kväll på Buddha Bar med de två ägarna i VIP-hörnan. Bästa hänget och mest avslappnade dagen i Dahab. Konstigaste restaurangupplevelsen som mest kan liknas med en David Lynch film. Helkväll på ett vattenpipa ställe som inkluderade odrickbara drinkar, kuddar att sitta på, folkdans av man i väldigt stor kjol, dans (med fyra servitörer i särk och huvudbonad) som mest kan liknas vid ett aerobicpass (där aerobic-instruktören alltså bar särk och huvudbonad). Och så slutligen självaste nyår. Som kräver ett eget inlägg. Men kort så avslutades den bakom DJ:n, i "båset", med dans hela natten. Hela härliga semestern avslutades med kamelridning, beduiner och stjärnhimmel.

I princip samtliga bilder är från Karins kamera.

it doesn't work with my outfit.

Männen i hotellreceptionen tittade oförstående på oss när vi högljutt protesterade. Skulle vi vara tvungna att bära det där förskräckliga plastarmbandet hela veckan? Till på köpet hade jag glömt alla mina kära accessoarer hemma. Och detta är då kvinnan som är delägare i ett accessoarerföreatg. Men att packa i stress julaftonsmorgon är inte det smarta. Det var en hel del mer jag glömde packa ner. I alla fall blev det enda smycket under veckan min lilla guldfisk. Och det passade ju bra bland korallreven. På nyår var vi lite rebelliska och slet av plaståbäket. Istället fick min handled nöjt prydas av Lite Kalabalik från mitt ressällskaps resväska.

I´m back.

Med denna snygging har jag tillbringat en vecka i ett land där vattnet är fyllt av vackraste korallrev, männen bär upp en särk på ett sätt som borde vara omöjligt, maten är fylld med orientaliska smaker och fisken smakar som fisk ska smaka, mer än 90% av landets yta täcks av öken och männen dansar som jag aldrig sätt män dansa förr. Vi hade det bra. Karin och jag. Lite gnälliga ibland när servicen inta var tillräckligt snabb eller vinden var lite för kall. Annars var det hur bra som helst. Och hur bra det var skriver jag mer om efter en natts sömn.

Och gott nytt år kära läsare. Vilken grej. Nytt år! Bara sådär. Tänkte göra en klassisk bloggsammanfattning av 2011. Kommer i veckan.