En AD:s glamourösa vardag.

Kan innebära uppstigning 04.00, location utomhus, iskall skåneblåst, hästbajs som rekvisita, lunch på pizzeria på mindre ort, ångest över att ljuset inte alls är som det skulle kunna vara, glad över slutresultatet och hysteriska skrattanfall till följd av övertrötthet.

Hitintills.

Har min vecka enbart bestått av jobb och träning. Absolut inget annat. Jobbar, sticker och tränar, jobbar lite till. Kommer fortsätta att vara singel livet ut om jag inte lyckas träffa någon på jobbet, gymmet eller i löparspåret. Men å andra sidan har jag hittat en ny passion. Löpningen. Kämpade mig igenom tjejmilen i höstas, nu springer jag milen på lätta fötter och kommer hem med ett rus i kroppen. Och när denna pinglan börjar prata om löparshorts i leopardmönster, paraplydrinkar och franska Rivieran börjar jag allvarlig fundera på om man ändå inte skulle ladda för en mara. Franskt rosé och Champagne på after run. Varför inte liksom.

Halsband från HM, Lite Fatima och Lite Bonbon.

Måste bli bättre.

På att använda rummet ovan. Eller framförallt det som står bakom bokhögarna. Förstår inte varför det är så svårt att slita sig från soffan och datorn när den där möbeln är så vansinnigt skön att vakna i. Och i morgon ska jag vakna i den kl 04.00. Måste lägga mig. Nu.

Tillfälligheter.

Läste ovan artikel i senaste Elle och rös. Och fällde en tår. Det är magiskt med tillfälligheter och ännu mer magiskt när man följer sitt hjärta. Även om det sen inte alls blir som man tänkt så blir det i alla fall något annat. Min semesterfling på Ibiza som följdes av en flytt till Istanbul är utan tvekan det modigaste jag gjort. Och den där flytten förändrade allt. Och herrejisses vad den förändrade mig.

Singelns dag.

Har suttit på samma stol från tidig morgon till sen sen kväll idag. En gång var jag ute och andades, men bara för att handla en delikat fryspaj. I alla fall så är nu sajten härligt uppdaterad. Annars har jag mest funderat över hur det kan finnas en Mors dag, en Fars dag, en Alla Hjärtans dag och en kanelbullens dag. Men inte en Singelns dag? Katastrof ju.

Hurra för mamma!

För att hon fyllde år i söndags. Inget annat. Jag är ju strängt vänsteruppfostrad. Inget kommersiellt firande här inte. Så vilken tur då att det blev en reklambyråägare av mig till slut. Annars var det en somrig söndag i byn med kakor i mängder, tårta och tre varv i trädgården för att beundra växtligheten.

Lördag.

Alla de där ärendena man inte hinner i veckan, få styr på lägenheten, vila, jobba lite (ja i Turliet jobbar man ju lördagar...) och så slutligen tvätta på självaste lördagskvällen. Så kan en helt ordinär, men tro det eller ej, skön lördag se ut.

Ärendena gjorde jag i mina nyinköpta Tiger sandaler, ett fantastiskt outlet-kap.

En fredagskväll i Malmö.

Karin firades med en middag på Grand, med ostron, nässelsoppa och bubbel. Med oförglömliga citat som "Ostron. Ser ut som insidan av pungen, som en påse med något i." Och ett något snöpligt slut på kvällen. Jag önskar jag slapp skriva det, men igår gjorde Malmö mig galet besviket. Ville bara dansa mig svettig på Babel, istället avbröts en sommarvarm fredagskväll av polisen som stängde stället. Kvällens skämt blir därmed "Om du blir skjuten, får jag ditt halsband då". Så skämtar vi i Malmö minsann.

Och svaret på kvällens vanligaste fråga. Halsbandet är inhandlat i Köpenhamn.

Man skulle kunna tro.

Att jag gått bananas och shoppat loss helt utan rimliga gränser. Men icke. Kommer precis från ett möte hos ny kund. Kassarnas innehåll ska användas till en plåtning nästa vecka som kommer att bli hur bra som helst. Annars har det varit en fredag med extra mycket grädde på toppen liksom. Sol, goda nyheter från vår leverantör, ny kund till byrån och supertrevligt samtal över en kaffe med en student från Malmö Högskola.

Hej soliga dagar.

Det här soliga vädret får gärna fortsätta till oktober. Minst. Annars har dagen innehållit en till AD på kontoret (dubbelt kreativt), ett gäng pannåer, min somrigaste kjol, funderingar med en vän om vad jobbtrötthet gör med flörtbehovet, en joggingtur i parken och säsongens sista Revenge (hu). Och så fick den där andra AD:n tag i min kamera.

Den som matchar mest vinner.

Karin i Lite Candy Mint.

Det där ljuset.

Vad gör två bloggare och tillika reklamare när de kommer ut från en lokal och inser att ljuset är perfekt.

Blommor och ballonger.

Ballonger, blommor, tårta, DJ:s, kall öl, sommarvärme, utsikt och en lokal fylld med snygga människor. Igår var helt klart en av de bästa Reklamölen hitintills. Och så hade jag tagit det vågade beslutet att lämna datorn på jobbet. Bara stänga av och cykla därifrån. Bromsa den annalkande stresspanikångesten med kall öl och vänner. Och vilket bra beslut.

Första gången.

Förutom att jag var lite extra färgglad på min handled i går så hade jag för första gången i mitt liv (håll i er) ett par Converse på fötterna. Har aldrig gått i ett par aldrig ägt ett par. Men nu så. Och det var lite så som jag befarat. Fötterna blir sådär långa och platta. Men jag kommer i alla fall ett par centimeter närmre (längre ner) min omvärld.

Lila Triwa med Lite Sorbet, Lite Candy, Lite Fatima och Lite Bonbon.

Hur gick det här till.

Jag befinner mig hela dagen på vischan. Långt ifrån någon som helst shopping (förutom diverse antik och seconfhand butiker då). Ändå kommer jag hem med två par skor. Ett par inte-helt-nya-Converse och ett par sprillans-nya-handsydda-från-Italien.

Tänk så bra.

Att alldeles bästa fotograf Malin har studio mitt ute på den skånska slätten. På Österlen med blommande rapsfält och åkrar så långt ögat kan nå. Sämre jobblocation kan man ha. Idag har det fotograferats armband efter armband. Men en snabb lunch på Olof Victors hanns med samt en kaffe i solen.

Hurra!

För sommarvarm morgon på cykel snabbt genom stan för att överraskningsgratta finaste vän.

Då var man igång.

Med löpningen. Och har man sprungit två gånger så är man ju igång. Eller det kanske ska vara tre gånger. Nåja, det känns i alla fall som att jag är igång. Det känns rejält i låren och i vaderna. Och bättre än så här blir det inte, försommarvarm park eller längst havet i solnedgång.

Lycka, kärleken och meningen med livet.

Ungefär så kan man sammanfatta helgens samtalsämnen. Ungefär. Men det konstigaste samtalsämnet handlade om ett bröd. I fredags. På väg in på Grand ville vakten kolla min väska. Jag räknade upp "dator, två magasin, plånbok, kamera, mobil och så ett surdegsbröd". Varpå vakten säger "Ett bröd? Det får du inte ta med in, vi bedriver restaurangverksamhet här". Ehh okej. Jag lämnade ifrån mig brödet och funderar än idag på om de bara skojade med mig eller om det var på riktigt. Har aldrig tänkt på att en dörrvakt kan ha humor.

Annars har helgen innehållit glass i Västra Hamnen, förmycket rosévin, långa promenader och ångest över att jag fortfarande inte har fakturerat.

Min bror och jag.

Jag i Dagmar, Rodebjer och vintage glajjor. Han i Gore Tex, shorts med massa fickor och strömlinjeformade solisar. När jag sover springer han en halvmara, när jag drickaer vin på en uteservering sovar han. Så lika men ändå så olika min bror och jag.

Dagens utmaning.

I skuggan kanske lite väl kallt för öppna skor. Men det var inte det som var den stora utmaningen idag. Utan mitt Lundabesök (Lund = kullersten) på höga klackar. Och vilken fredagsvinlunch jag hade. Började med det bredaste lilla leendet när jag frågade lilla G (tre månader gammal och bosatt i Stockholm) om det kändes bra att vara "hemma" i Skåne. Det där leendet sa allt. Nu väntar jag bara på flyttlasset. Annars var det lika ljuvligt som alltid att träffa min Maria. Och lika trist som alltid när vi skildes åt. Påväg till stationen inhandlades både surdegars och macarons. En del har hänt i Lund sen jag lämnade staden för ett par år sedan.

Dagens diskussionsämne var det här. Gubb-gumma-härskarteknik. Och dagens notis hittar man i tidningen Chic.

En pausdag.

Gillar konceptet. Plötsligt mitt i veckan stannar allt. En dag då man bara kan sova och slappa och sen är det plötsligt fredag och man kan jobba en dag till innan det är helg.

En helt vanlig dag.

Har vi hällt rosa energidryck i champagneglas, förgyllt kontoret med en gigantisk Eric Saade plansch och high fivat varandra för att vi är så himla bra.

Och missa för guds skull inte detta finfina erbjudande.

Världens längsta dag.

Och den är inte slut än. Men ibland är bästa botemedlet mot stresshuvudvärk att bara jobba tills man är klar. Eller klar. Det blir man ju aldrig, men ett par saker blir i alla fall strukna på todo-listan. Om man får barn en dag så är man i alla fall lite förberedd på hur det är att klara sig på lite sömn...

Tänka sig.

Jag kan kliva upp på morgonen. Klä på mig. Och sen alltid hitta ett armband som matchar något jag har på mig. Tänka sig vilken grej. Idag blev det två nyheter på handleden och Lite Bonbon. Annars har dagen innehållit stresshuvudvärk och en lång power walk med en vän.

Söndagsmiddag.

Karin behövde lång-hjälp. Långa jag fick haka ner de översta luckorna i köket. Och så sa vi hejdå till spisen med en paj. Pajen blev också min middag efter en arbetsdag med inventering av nya varor (nya varor roligt, inventering tråkigt). Efter den middagen och andra förlustelser senaste tiden är det nu dags för en rejäl hälsouppstramning. Med start idag.

En spansk, en dansk och två franska.

Det var ostarna på Bastrad igår kväll. Men innan de intogs så besöktes en dansk huvudstad. I regn och blåst strosade (hukade) jag och Charlotte runt. Vi åt frukost på Granola (den onyttigaste på länge), shoppade (bl a ett par leopardjeans) och satt hela eftermiddagen på Café Victors och drack rödvin. Vi pratade om den där ensamhetskänslan som drabbar en ibland, funderade över om vi är kräsna eller kloka och konstaterade att det inte handlar om att hitta den där personen man kan leva med. Utan den man inte kan leva utan. Avslutade sedan kvällen på Bastard med den godaste sparrisen och äggulan. En kall och blåsig men mycket bra lördag.

Matchy matchy.

Att gå ut och käka med denna donna är en fröjd. Inte bara för att servicen brukar gå från ordinär till extraordinär när servisen inser att de känner igen henne. Utan för att jag älskar att prata mat när jag äter mat. Och jag älskar att äta med någon som älskar mat så mycket som hon gör. I fredags avrundade vi veckan med kimchi och enchiladas.

Lite Julafton.

Vaknade i Falkenberg i ett becksvart hotellrum med havet utanför fönstret. Ett par timmar senare tillbaka till verkligheten och ett kontor fyllt med bruna kartonger och kalabalik precis överallt. Känner mig som ett barn på julafton när en ny leverans packas upp. Ett barn som måste jobba på juldagen för att få ordning på alla paketen. Men nu fredagsvin.

Vaknade upp till detta.

Tur att solen inte skiner. För då hade man ju kunnat ta en lång promenad längst stranden, dricka sitt morgonte på balkongen och fylla lungorna med havsluft innan det var dags för bilfärd hem igen.

Express retreat.

Har hamnat på annan ort med havsutsikt och stora mjuka soffor på små hjul. Bakom mig lämnade jag ett kaos med en kollega som kör i ilfart till flygplatsen för att fixa expressbud till huvudstaden, en annan som svarar "jag kan inte prata just nu blev precis vittne till ett rån" i telefonen.

Jisses så smickrande.

Att bli utnämnd till veckans blogg är en sak men att läsa motiveringen är något helt annat. Jag bockar och bugar, rodnar och sträcker på mig och blir helt vansinnigt upplyft och glad. Tillvaron.se tycker alltså att jag är veckans blogg. Läs vad de säger om mig här. Hade inte kunnat säga det bättre själv...

En helt vanlig dag.

Jag tror jag aldrig kommer att lära mig att det är helt omöjligt att planera en arbetsdag i mitt liv. Hade stora ambitioner för denna dagen men inledde med att spendera förmiddagen till att ta reda på hur tullinförsel egentligen fungerar, grät en skvätt i frustration och redde ut det lagom till lunch. Efter en stärkande tjejlunch visade det sig bli en fantastisk eftermiddag. Upptäckte Lite Krita på en modell i senaste Amelia och hann i tid till Sats för ett välbehövligt spinningpass.

Jag håller på att förslappas.

Så avbokade jag träningen än en gång. Med planen att jag ju kan springa istället. Men nu sitter jag här, klockan är över åtta och mitt blodsocker är i stortån. Men postitlapparna är undanstädade och mailen är besvarade. Alltid något. Jobbar fortfarande på att hitta någonslags balans mellan jobb och allt annat.

Så får man Sveriges mest lästa blogg.

Sagt av Isabella Löwengrip på bloggforum i söndags. Och detta är hennes strategi: Först gör man ett frukostinlägg, det riktar sig till yngre läsare och är företrädesvis en outfits bild. Vid lunch gör man ett inlägg riktat till de lite äldre läsarna, kan handla om hur lyckad och driven man är. Vid tre (när svenska folket har lågt blodsocker) gör man ett inlägg som provocerar, t ex om dagens långlunch i solen som följdes av en manikyr. Vid middagstid gör man ett inspirerande inlägg, t ex tips på hur man tycker om sig själv. Och så avslutar man dagen med ett personligt inlägg. The Blondinabella way! Underbart.

Den här rubben måste innehålla ord som pepp och boosta.

Ella 7 år tyckte det var lite fräckt av mamma att åka på jobb en söndag. Och det kan man ju tycka. Men tänka sig vad inspirerande det varit. Två dagars bloggforum i Göteborg och vi är boostade och peppade till max. Vi har diskuterat digitalt entreprenörsskap, reflekterat över vad en blogg kan göra för ens personlighet ("man vässar sina konturer och lär känna sig själv"), Karin Adelsköld pratade PMS (passion, mod, självförtroende), sugit i sig kloka ord ("det som inte går det går ändå" och "Act as if success is guaranteed"), gråtit en skvätt till Monika Ahlbergs Rosendals story, svepts med av Blondinbellas karisma (hennes blogginläggsstrategi kräver ett eget inlägg) och fått rysningar av alla enormt kloka kvinnor.

Att middagen sen spenderades i bästa sällskap (Amelia, Johanna, Sofia, Malin och Malin) gjorde inte kvällen sämre.

Bröllop den finaste fest man kan bli bjuden på.

Och som hon strålade bruden. Och såklart började jag gråta i samma stund jag såg henne stråla. En solig lördag med män i högtidsuniform och sablar, skånsk söderslätt med blommande rapsfält, bästa bordssällskapet, dans hela kvällen i höga klackar, frisörgjord frisyr som höll i två dygn och så blev jag utnämd till festens "festmakare" (pris; i oktober ska jag anordna oktoberfest för brudparet). Och så var jag enda singeln på en fest. Och med det så kan man nu slå fast att det officiellt är slut på singelmän. Så måste det vara. Säg till om ni känner någon.

Mycke nu.

Ungefär det töntigaste man kan säga. Men så är det just nu. Och det är så vansinnigt mycket inspirerande och kul som jag vill dela med mig av. Men först jobba undan. Och det gör jag med utsikt över Götelaborg på finfina Clarion Post Hotel.

Skål på det.

Det är minsann fredag och det har varit en bisarr vecka. Ett glas Champagne och balansen är återställd.

En torsdag.

Det här med att driva eget företag och två dessutom är ju onekligen allt annat än tråkigt och enformigt. Igår innehöll big drama i inboxen, ett kreatörsmöte, ett kundmöte på en bänk i solen, en lunch med fantastiskt inspirerande kvinnor, två timmars race vid datorn, cykelrace till posten, långt telefonsamtal om kommande projekt med bästa fotografen, tåg åt fel håll i ett par timmar, middag med en stylist, smärta i fötterna av rosa pumps och tåg hem till Malmö mitt i natten.

En fab kväll.

Middag med New York stylisten Jimmy Neda. En orgie i asgarv, NY tips och obscena uttryck. Och så kan man slå fast att Malin får hålla hårt i sin man om hon presenterar honom för Jimmy.

Men hur vet vi att vi tar rätt tåg?

För att göra livet uthärdligt skämtar vi ofta om att vi living the concept. Idag påväg från Malmö till Helsingborg med tåget undrade Malin efter en timme om vi inte hade åkt lite väl länge. Följt av "men var är vi?". Vi hade hamnat i Kristianstad och fick ta nästa tåg tillbaka, liten restid på en timme och trettiofem minuter. Man kan komma försent till en middag. Och så kan man komma försent.

Livets support.

Okay pretentiös rubrik. Men vad hade man gjort utan support. En bror som ber en skicka inköpslista när man är så sjuk så man inte kan gå utanför dörren, en vän som ger råd när man funderar, en annan vän som bara finns där när man behöver prata, Handelsbankens dygnetrunt support när man inte fattar sin e-legitimation, ekonomicarro när man inte fattar sina NA-blanketter och en bror (igen) som ger kloka råd när man ska kasta sig ut.

Och deklarationen kom in i tid och byxorna fyndade på Rodebjers utförsäljning passade en sommarvarm dag som denna.

Denna kvinna alltså.

Tidsoptimist när den är som värst och en bag lady med klass. Men kan man annat än älska denna kvinna när hon springer i sina klackar med en rullväska efter sig. För att hinna.

Arbetarnas dag.

Var det ju igår. Så vi passade på att ta denna röda dag och jobba på. I solen på en uteservering i Borstahusen, till lunch fantastisk fisksoppa på Pumphuset och sen mer jobb. Jag är benägen att hålla med min kära Malin om hur fantastiskt Landskrona är.