Tidsoptimist vs tidspessimist.

På bilden ser ni två tidsoptimister. Den ena lite värre än den andra. Men jag är helt övertygad om att vi är där vi är i dag helt och hållet tack vare denna tidsoptimistiska inställning. Sen den dagen vi startade första företaget så har vi alltid haft inställningen "det löser vi". På vägen har många vänner, dejter, familjemedlemmar (Malins man…) och numer en pojkvän fått vänta. Men vi har hunnit. Med en naiv och väldigt optimistisk inställning så hinner vi. Och nu så ska jag flytta ihop med en tidspessimist som gärna säger "du kommer aldrig att hinna". Frågan är vad detta innebär. Att vi vi inte kommer att bråka om disken (den har jag hunnit med samtidigt som jag duschade) eller vem som ska gå ut med soporna (det gjorde jag samtidigt som jag gick till jobbet).

Och så har en vecka passerat.

I morgon är det fredag. Igen. Och vi har gjort julutskick som låter till alla våra älskade återförsäljare. Jag har varit på ett väldigt inspirerande möte och insett hur viktigt det är att ta dessa möten. Som kanske inte ger något konkret men som väcker tankar och får de andra tankarna att ta ett annat varv än de brukar göra. Nästan hela lägenheten har målats, bara köket kvar nu. Och till helgen blir det inflyttning. Då blir jag sambo. Så jäklar vad det ska mysas, anordnas parmiddagar och så ska vi såklart börja varje dag med gemensam yoga...

Var tar alla espressomaskiner nu vägen.

Tänker att det hade varit trevligt att bo i Köpenhamn men kommer lite torftigt fram till att det ju går väldigt bra att ta sig dit med tåget ynka tjugo minuter. Har även funderat på vad alla hipsters gör med sina espressomaskiner nu. Nu när man inte ska dricka en macchiato eller cappuccino längre. Och så är det jul precis överallt. På Lite Kalabalik jobbar Olivia med julutskick, jag sitter med en gigantisk julkalender på skärmen och så kom denna fantastiska sajten upp idag.

Bageln gungar.

Precis utanför fönstret sticker det ut en stor Bagel i plåt, denna svajar oroväckande mycket just nu. Och kontoret tömdes snabbt på oroliga föräldrar som hämtar på dagis. Själv har jag tagit tillfället i akt och njuter av arbetsron som uppstod. Till ljudet av stormen Simone utanför fönstret.

Annars blev det brunt idag, passar en regnig måndag liksom.

Renoveringspaus.

Två rum är målade och fixade i lägenheten. Då är det helt klart läge för paus. Man vill ju inte gå in i den berömda renoveringsväggen och ta död på all romantik med spackel och målarfärg. Läge för en hotellweekend i Köpenhamn alltså. Började lite lugnt på lördagen med delikatess shopping i Torvehallerne, åt godaste sushin på länge, drack mindre gott risvin, letade soffbord på Hay och shoppade en klänning kort som en tröja på COS. Promenad till Kødbyen och tidig middag på Paté Paté. Sen raka spåret till hotellet och dubbelt med bubbel. Jacuzzi och Champagne.

Fredag it is.

06.45 satt jag på spinningcykeln på SATS, in som ett hålögt spöke, ut som en superfräsch nyponros. Pigg och alert. Ungefär så. Nu dags för after work med min löparkompis, vi ska alltså umgås utan att träna. Spännande. Och massa vin ska drickas.

Vi skulle ju bada.

Äntligen skulle det bli av. Vinterns premiärdopp på Kallis. Kanske inte direkt vinterbad med 15 grader i luften, men i alla fall. Istället går Elinas son och sväljer ett häftstift. Som visade sig vara en häftklammer. Och han mår prima. Men vårt bad blev det inget av. Vårt mantra har blivit "Det ska bli av. DET ska bli av".

Sen sist.

Träningsvärk av allt målerifix i lägenheten, Lotta på kontoret har sagt hejdå till sin plats med en ovanligt lyxig tisdagslunch, jag har Converse och njuter av att det är 17 grader ute, vi har konstaterat att det snart är vintertid med en upplyftande liten tävling och på min dataskärm är det jul.

Halsband Lite Trio.

Gerillalöpare.

Med mensvärk i kroppen och den där känslan som man har första dagen på mesen. När man känner sig sprängfärdig liksom. Då blir jag övertalad att hänga med det hurtfriska gänget "Malmö Gerillalöpare" och klocka milen. Så halv åtta en regnig torsdagskväll tog jag cykeln till ribban. Kroppen arbetade emot mig men tack vare pepp från Martin och hela gänget av gerillalöpare som hejade in mig i mål (ja jag var sist in...) så cyklade jag hem på lätta ben. Tillsammans är grejen!

Fengshui.

Cirka sju-åtta fullproppade flyttlådor med skor, kläder och väskor. Resultattet av en magnifik utrensning. Vågar inte ens tänka eller räkna på vilket överflöd det är. Men återvinning är grejen och jag hoppas på att det finns andra där ute som vill fynda det jag tröttnat på. Och väldigt lägligt är att det näst nästa helg är dags för storloppis. Är ni i Malmöreginonen så kom dit! 

Annars har helgen passerat. En fredag i soffan med rödvin och Scandal (Idol på ljudlöst så jag kunde njuta av de fina armbanden deltagarna hade på handlederna), lördag och slutskedet av projekt utrensning, thaimat och en fest med vodka som "välkomstdrink" i hallen. Och så en söndag med roller, målarfärg och pensel. Känslan av nytt, förändring och ljust och fräsch skuttar runt i kroppen.

Fredag it is.

Galet mycket fredagskänsla här idag. Vi har avverkat möte efter möte, ätit en Frukost med mening, smyglanserat vårt nya armband för SOS Barnbyar, Malin har leopardmönstrade skor, det har druckits champagne och solen skiner.

Och så var det en sådan dag då man lite extra mycket reflekterade över hur män så självklart tar lite mer plats. Han i kön som bredbent trängde sig framför, eller mannen som självsäkert reste sig upp under frågestunden och sa "jag har ingen fråga men jag berättar gärna om hur VI arbetar" eller kvinnorna som blev presenterade som "fina tjejer som gjort ett armband". Nästa gång ska jag trängas tillbaka, också resa mig upp och självsäkert berätta hur VI arbetar och så ska vi bli presenterade som entreprenörerna som gör mer än bara ett armband. Så det så.

Efteråt är man matt och nöjd.

Igår satt jag och Malin och gjorde ett upplägg för två olika föreläsningar vi ska ha nu i höst/vinter. Vi kollade igenom en gammal presentation och förundrades över hur längesedan det kändes. Malin konstaterade "tänk så förvirrade vi var då" varpå jag svarade "ja det är vi inte nu" tystnad "eller?". Efter ett par sekunders tystnad brast vi ut i ett rejält hejdundrande asgarv. Ett sådant där  skratt som förlöser alla spänningar i kroppen. Man bara skrattar och skrattar. Ju mer man skrattar ju mer bubblar det. Tårarna, och mascaran med dem, rinner. Efteråt är man matt och nöjd.

Kaffe på Njutbar och tilltugg bästa lakritsen från Kolsvart.

Vänskap och tapas.

Jag växte upp med två stycken vänner. Varken mer eller mindre. Vi var i samma ålder och fler fanns inte att tillgå i lilla byn. Nu var det en förbannad tur att de var de finaste vänner man kunde tänka sig. Lina, Hanna och Nina var en superstark trio med en trygg och alldeles fantastisk vänskap. Jag skulle till och med kunna påstå att det är tack vare dem jag idag är en trygg och stabil människa. När vi var i sextonårs åldern tillkom ett helt litet tjejgäng från stora grannbyn. En av dessa tjejer var en energisk finska. Och tjugo år senare sitter jag och denne energiska finskan på en restaurang i Malmö. Vi har 125 mil mellan våra boendeorter, hon har en liten guldklimp och jag har två företag. Men fortfarande träffas vi när vi kan, kör snabba uppdateringar via mail och är oändligt tacksamma över att vi fortfarande finns i varandras liv.

Restaurangen vi satt på var nyöppnade SOT. Obefintlig service, smaklösa tapas och snygg inredning. Bästa krogkritikern uttrycker det lite mer nyanserat här. 

Frulle med planering.

Löven rasar från träden och regnet öser ner. En perfekt dag att planera våren och 2014. Jag och Malin har bänkat oss på Djäkne Kaffebar för frukost och jobb.

Rivigt på kontoret idag.

Tänk vilka pumor man jobbar med.

En behaglig tisdag.

Brukar ogilla tisdagar. Meningslös dag på många sätt. Men denna tisdagen har varit riktigt behaglig. Inspirerande lunch med Annakarin, underbara kvinnan bakom märket SidSid. Favoritsoppan på Mrs Saigon till lunch och så en tur till Lomma för en avslappnade skalpmassage och klippning. Inte alls fy skam.

På handleden; Lite Loop, Lite Coachella och Lite Fatima.

Hej pendlare!

Om du passerar centralen i Malmö denna veckan så missa inte att du blir bjuden på morgonkaffe av Skåne Stadsmission. Kaffet smakar ännu lite godare om du samtidigt sms:ar "frukostfadder" till 72980. Så skänker du 25 kr till frukost åt en människor som lever i hemlöshet. Bra va! Det är vi på Lite Attention som ligger bakom idén, Gevalia sposnrar med kaffe och Stadsmissionen har ett gäng volontärer som ställer upp gratis på plats!

Hände verkligen det där.

Lite så var känslan efter lördagsförmiddagens möte i grannstaden. Vi presenterade nytt namn och förslag på logotype, på en stämma, inför 150 åkare. Var det någon som sa något om varierande arbetsuppgifter. Men helgen började ju tidigare än så. After work med mina singeltjejer som inte är singlar längre. Testade nya Brasseri Kungliga Posten (snyggt, tinitusakustik, ostbricka och två glas vin) och så vidare till Bastard. Såklart. Pizza och en flaska Merlot. Det är något med hösten och rött vin, för mer blev det. Lördagskväll, Tempo och bästa Ida. Tacksamt omfamnade jag sen söndagens ösregn och la mig raklång i soffan.

Torsdagskvällens träning.

Galet roligt och idag känns det minst sagt. Tabata de lux skulle man kunna kalla det.

Rask promenad till parken. Jogg ett varv.
Snabb löpning 20 sekunder, vila 10, upprepa åtta gånger.
Springa upp för backe, jogga ner, upprepa tio gånger.
Rask promenad hem till innergårdens gräsmatta.
Armhävningar 20 sekunder, vila 10 sekunder, upprepa åtta gånger.
Mage 20 sekunder, vila 10 sekunder, upprepa åtta gånger.
Squats 20 sekunder, vila 10 sekunder, upprepa åtta gånger.
Mountain climbers 20 sekunder, vila 10 sekunder, upprepa åtta gånger.

Annars glider jag runt i nya skor från & Other Stories, matchas tjusigt till Lite Patti i guld.

Beroende.

Den där känslan alltså. När man fastat i en tv-serie och längtar tills det blir kväll så man kan ladda ner ytterligare två episoder som man kan sträckse. Skyndade hem efter träningen, lagade en raw-food måltid (inspirerad av Martin på kontoret, japp vi har EN kille på jobbet, som denna veckan gör det här), nöjd med att det går fort att laga rå mat och så ner i soffan och fram med datorn.

Maten på bilden har inget med inlägget att göra. Kvällens tallrik såg inte riktigt ut som ovan hämtmat från LêLê.

Huvudet på spiken.

När jag, på en weekendresa i London frågade min allra bästa Maria vad som är grejen med att skaffa barn sa hon "tänk att du älskar någon väldigt väldigt mycket och inget hellre vill än att komma hem till den personen". Precis som ni som kommenterade på inlägget nedan. Inga konstigheter. Så klart att det är kärlek. Tack för era fina kommentarer.

Vilken grej.

Varken jobb eller träning. Eller något annat inbokat. En kväll helt för sig själv och en låda att hämta på posten. Stor sådan. Från & Other Stories. Och tänk att allt var helt perfekt. Kappa, väska och skor. Och tre avsnitt av denna härliga serie på det. Egentid kallas det visst. Den bästa tiden.

Passa på och njut så länge du kan.

Läser fantastiska Johannas drömmar och förundras över drömmen om fem barn. Att skaffa en tredje är för mig helt obegripligt. Och jag vet ju inte vad jag pratar om eftersom jag inte ens har ett (och inte ett påväg för er som börjar spekulera...). Däremot har jag alltid tyckt att barn tar onödigt fokus från intressanta vuxendiskussioner, avbryter trevliga familjemiddag och jag hör allt som oftast vuxna berätta om den enorma friheten de känner en kväll utan barn (frihet?). För att inte prata om hur mycket de längtar efter en sovmorgon. Så snälla, hit me, med alldeles fantastiska små ord om små barn. Och snälla, säg för guds skull inte "passa på av njut så länge du kan av den där sovmorgonen". Kanske det mest oförskämda man kan säga till en barnlös 35-åring.

Killen på bilden ovan har dock charmat mig totalt. Hade man kunnat beställa hade jag klickat hem både brossan och han.

Livet är en lyx.

Galet så bra man har det. Rentav lyxliv. Hela helgen har varit en enda lång solig hösthelg med fika i solen och långa sovmorgnar och promenader. Oförskämt bra.

From where I sit.

Det här med att svänga ihop en logotype. Kräver sin tid och koncentration. Så jag flydde det öppna kontorslandskapet och bosatte mig i konfen. Med hela kanelbullensdagskålen. Men nu blir det after work minsann.

Dränerad.

Efter tre hela dagar med enbart administration och ekonomijobb är jag helt dränerad på energi. Det där med att ha företag alltså. Gillar men ibland blir man så vansinnigt trött på all denna oändliga administration. Och det är ju liksom inte när jag sitter och skickar påminnelsefakturor som min energi och kreativitet kickar igång. Näväl, en kväll med tvättstugan och Pinterest så ska jag nog hitta tillbaka.

Skönaste byxorna är sommarens byxdress med en tröja över. Nackdel; man måste klä av sig naken för att gå på toaletten.

Snart vår!

En sådandär dag då klockan plötsligt är sju på kvällen och det enda jag gjort hela dagen är ekonomi och annat administrativt. Suck och stön. Men igår var det mer livat. Då fotograferades vårens nyheter. Gult, korall, knallblått och andra härliga färger.

I lördags.

Så längesedan vi sågs att vi fick börja kvällen med att bara titta på varandra, första kvällen ute som mamma och lätt fylla redan på fördrinken, parterapi avhandlades, den där förrädiska tystnaden diskuterades, paret vid bordet bredvid slutade prata med varandra och började lyssna, stressymptomer diskuterades av tre experter och så slutade vi kvällen med ett glas billigt rött på en sportsbar. 

Kvällens assecoar; Lite Kalabalik både vid vårt bord och bordet bredvid. Kvällens citat "jag klamrar fast mig vid verkligheten". Kvällens tapas; i Lund på Pintxos.