70% angora made in Chine.

Just det stod det på min tröja jag tänkte använda idag. Jag la tillbaka den med avsmak och klump i magen. Annars har det varit en sådan där dag då jag inte alls hunnit det jag tänkt och jag rusade till posten en minut innan stängningsdags med famnen full av SOS-armband. Och så har ju lunchat med en vän som berättade om drömmar där hon hålls fast under vattenytan. Själv drömmer jag att jag alltid försöker hinna till något jag är påväg att missa.

Onda ögat.

På staplande ben tog jag mig till jobbet. Fick onda ögat av två av mina kolleger. Insåg inte hur allvarligt man ser på stanna-hemma-efter-sjukdom när det kommer till vinterkräksjuka. Själv tänkte jag bara på mig själv. Vem skulle annars göra mitt jobb liksom. Det enda jag kan komma med är väl att jag aldrig smittat någon kollega med en dagisbacill. I alla fall så avslutades dagen med att jag och Malin satt i en paneldiskusson på mim. Som tack för att vi ställde upp fick vi en bok om retorik...

Vad hände.

Träffade en kär gammal vän. Konstaterade att hon var påväg ur något, jag på väg in i något. Vi drack varm choklad med grädde och tog en iskall promenad. Somnade glad och tacksam och vaknar med muskelvärk och dagens bästa måltid kändes extremt främmande. Ett par timmar senare ligger jag dubbelvikt över den vita stolen och konstaterar att en vinterkräksjuka förstört min dag.

Bästa förändringen i lägenheten.

Måste ändå vara älghornen pojkvännen hade med sig. Som fann sin plats ovanför spritskåp fån 50-talet. Tjusigt värre.

Gräsänka.

Märkligt hur snabbt man vänjer sig vid att inte bo själv. Kändes nästan läskigt att somna i en tom lägenhet i fredags. Lika märkligt att jag efter halva helgen var tillbaka i gamla rutiner igen och blev nästan lite irriterad när de stördes tidigare än jag räknat med på söndagen. Var ju t ex inte klar med säsong tre som jag beräknat och jag skulle ju äta äggmackor och popcorn till middag.

Annars då. Helgen har varit en enda lång avkoppling med massor av soffhäng och sömn. Lax, gratinerad fänkål och sötpotatis med spenat och feta, en flaska rött och Karin och Cecila. Vi hann bli mätta på chips innan maten var klar, diskuterade relationer, rasism och branschskvaller. Sen var alla tre trötta. Av tre helt olika anledningar. Idag har jag tagit långpromenad med P3 Dokumentär i lurarna och lyssnat på rysshistorier som innehöll en hel del vodka.

En selfie minsann.

Kände att det var dags för en helt vanlig bloggbild. Mest för att jag tog på mig en finkjol som enbart exponerades för mina kolleger. Lunchen intogs på kontoret och minglet jag skulle gå på efter jobbet uteblev när to-do listan fylldes på istället för att betas av. Annars är det ju fredag. Fredag efter en vecka med tunnelseende och inte ett enda löppass. Ikväll ska jag kolla minst tre Scandal-episoder i rad och njuta av att jag har en sambo som är på Rysslands-turné.

Älskade stad.

Kollar denna fantastiska reklamfilm och det hugger till av längtan. Blev lite väl mycket kalabalik vid senaste besöket (då vi hamnade mitt i ett smärre upplopp för demokratin). Men nu har det gått ett halvår och jag saknar det bittra teet, kaoset, smaken av dagsfärsk fisk och utsikten vid Bosporen. Och självfallet känns det helt rätt att Elin Klings tidning Stylby gör ett uppslag om Istanbul. Och att Istanbul har blivit det hippa resmålet fattade jag såklart redan för fem år sedan. Tabii ki.

Kolla även Niklas Mat på SVT, alla avsnitt är bra men bäst är såklart när han lär sig skära kebab och praktiserar på finkrogen Mikla i Istanbul.

Har blivit en kaffetant.

Jag är en tedrickare. Är den besvärliga som säger "jag tar gärna te" och får vänta på att vattenkokaren ska koka klart. Kaffe dricker jag för att det känns härligt att traska runt med en lattemugg eller sitta på ett snajdigt kafé med en kaffekopp framför sig. Men något hände när jag valde att starta eget företag samtidigt som jag fortfarande var fast anställd. Koffeinet var min räddning. Men fast blev jag först när vi, för nästan exakt ett år sedan, flyttade in i en gammal våning med knarrigt golv på Västergatan. Varje dag precis efter lunch ställa mig vid Moccamastern och vänta på att kaffet ska bli klart.

En välgörande dag!

På Formex mässan i augusti sprang jag på en vansinnigt trevlig kvinna. Annakarin från det marockanska inredningsmärket Sidsid. Förutom att vi håller till på samma sydliga bredgradder så delar vi en hel del tankar kring hur vi vill driva ett företag med socialt ansvar. En lunch på höstkanten och vi bestämde att vi skulle göra något ihop. Och igår gjorde vi minsann det! Annakarin inredde tre våningsplan i gamla vattentornet i Ystad, vi samlade ett gäng bloggare, visade upp vårens nyheter, berättade om hur vi kombinerar vårt engagemang kring socialt ansvar med vårt företagande, åt en marockanskinspirerad lunch och så drog tjejerna på välgörande spa när jag och Malin styrde bilen tillbaka till Malmö för mindre välgörande kvällsjobb.

Läs mer hos Mia, Krickelin, AprillAprill och Malin.

Nytt in.

En viss förändring har ju skett i mitt hem. Förutom att jag nu har högtalare och en förstärkare som gör att man kan spela högt och härligt (förra gången jag hade högtalare och förstärkare var förra gången jag var sambo…), så finns det även både gitarr, oräkneliga trummor instoppade i varje ledigt utrymme, en gammal tvättbräda och ett gäng trumpinnar (fölår trumstockar) i mitt hem. Den stora frågan är; kommer tjejen som blev tillsagd som tioåring att mima i luciatåget och även fått höra "hade jag sett din skivsamling innan jag lärde känna dig hade jag aldrig lärt känna dig" bli mer musikalisk.

Snart sitter vi där, småfeta i varsin stol.

Nu tycker jag det är lite för kul att springa för att jag plötsligt ska bli småfet. Och min ämnesomsättning är lite smått galen. Men med andra sambohelgen bakom sig…  Vi snackar sambomys deluxe. Våfflor, pannkakor, dessert, gigantiska pastarätter. Ovan mening uttalades förövrigt efter att en vän hört om hur våra frukostar brukar se ut. Annars har helgen mest bestått av småfix och avkoppling. Och en kortrunda i fantastiskt höstväder med lite backträning.

Sen sist.

Hann notera att det var kallare i Stockholm än Malmö innan jag satt på flyget tillbaka, vi har bestämt att det är en konstinstallation att behålla ett par förstora Jimmy Choo, har ätit torskhals och spetskål på Tempo, druckit vin och diskuterat samboskapets dilemman, satt vin i halsen när fotografen berättade om designbyrån i Stockholm som sa "ni kanske inte har Mac i Skåne" och nickat igenkännande när en annan nybliven sambo berättar om längtan efter en helt egen kväll då hon ska pressa fyra avsnitt Game of Thrones och så har jag plockat fram tjockhalsduken.

Hur man åker på möte och samtidigt haffar två finfina plagg.

På kontoret har det laddats i veckor inför Isabel Marant släppet. När det sen visar sig att vi har ett inbokat möte just den dagen… Nåväl, Nina får till en lugn och sansad shopping på Emporia, haffar klänningen jag önskat och så blev det viss en bonusblus. Mia traskar förbi HM på Hamngatan och lyckas handla till både sig själv och Malin. Lycka i lite tyg.

Min arbetsplats denna onsdagseftermiddag.

För omväxlingsskull bokade jag tåg till Stockholm. Istället för flyg. Och snacka om effektivitet. Istället för att ödsla tid på att ta sig mellan stad och flygplats och klämma in sig i en trång flygstol har jag i lugn och ro jobbat hela eftermiddagen på X2000. Och så känns det ju lite bättre för miljösamvetet. Nu Stockholm och middag. I morgon viktigt och avgörande möte.

Det jobbas på.

Hur snabbt kan en dag gå. Först är den ungefär halv elva på förmiddagen, sen lunch och så är klockan typ fem. Det har i alla fall varit lugnare och tystare än vanligt på kontoret då halva styrkan är på filminspelning i Stockholm. Annars har jag ställt in två löparpass, skruvat in omöjliga skruvar i väggen, kontrollöppnat luckor i Malmös alldeles egna julkalender och sålt ännu fler SOS-armabnd.

Så hiiimla mysigt med höst och vinter.

Ett stående skämt mellan mig och pojkvännen är "så hiiimla mysigt med höst och vinter, då kan man krypa ner under en filt, kolla film och tända ljus". Han vet hur mycket jag hatar denna årstiden och hur ironiskt jag tycker det låter när folk säger just denna meningen. Samtidigt som det regnar underifrån utanför fönstret och man ska cykla hem från jobbet. Inte ett dugg glamoröst. I alla fall så var det just sådant väder i helgen. Och ingen filt eller film blev det. Istället målades lägenheten klar, det byggdes en hatthylla, sattes upp hyller i köket. Och när killen (sambon) inte var hemma ett par timmar rullade jag snabbt ihop den limefärgade mattan i hallen och stuvade in i källarförådet. Den ledsna krukväxten hamnade i trapphusets fönsterkarm. Det är väl ändå att kompromissa.

Idag har jag en kjol som användes första gången för ca 20 år sedan. Mycket roligt hittas när man städar. Och så packar jag SOS-armband.

Solig novemberfredag.

Började dagen med ett litet delägarmöte. På Kafé Kungsgatan. Som förövrigt väckte fina minne av varje-fredga-frulle med Lina och Jessica. Those were the days. Sen drog dagen igång i ett vansinnigt tempo. En snabb vinlunch hanns med. Möte och så gjorde vi klart Malins Pech Kucha presentation. Och så letade jag efter en gammal bild ett par år bak i tiden i bloggen. Konstaterade att jag klädde mig mycket roligare (som här, här och här) och var mycket snyggare. Tusan också. Frågan är om det beror på åldern, stressen eller att jag inte är singel längre.

Sen sist.

Har handlat varm äpple- och ingefärsjuice till hela kontoret, kvällsjobbat, känt mig stilig i ny kappa, letat efter mobilen och hittat den i cykelkorgen, hjälpt posttanten porto-stämpla galet många kuvert med sos-armband, letat krukor till krukväxterna som plötsligt finns i mitt hem, snubblat över en ful stor grön matta som låg i hallen när jag kom hem från Stockholm och ätit middag med allra bästa Maria på Taverna Brillo.

Och nu vill jag bara åka hem till oss.

Precis så. Det är inte mig längre det är oss och vårt. Lite magiskt att ha blivit sambo. Nu ska bara denna envisa, jag-kan-själv person lära sig kompromissa och ibland bara bita ihop och tänka att det finns många sätt man kan göra på. Mitt är inte alltid rätt…

Är helt galet slut efter två enormt intressanta, bra, lärorika och inspirerande dagar i Stockholm. Idag var jag i World Trade Center hos Business Sweden och hade möte med tre olika aktörer på den amerikanska marknaden. Presenterade Lite Kalabalik, fick enormt värdefull respons och underbart gensvar. Let's go west!

Världens största familj!

I fredags lanserades vårt armband för SOS Barnbyar. Tredje armbandet vi har tagit fram till förmån för SOS Barnbyar. Och vilken resa det varit! Från kaotisk leverans i turkiska dagstidningar där hela släkten och alla vänner engagerades att packa armband. Till ännu större volymer och supersmidig produktionsapparat av vår fantastiska leverantör i Istanbul. Allt jobb är helt pro-bono och de två första armbanden har dragit in smått makalösa 2,7 miljoner. Stöd världens största familj, där inte ett enda barn ska behöva vara ensamt! Armbandet kostar 49 kr och säljs på Preem, Specsavers, Akademibokhandeln, Accent och så klart på litekalabalik.se. Stort tack för ditt stöd!

Foto Linda Alfvegren, styling Mia Anderberg och modell underbara Malin Persson.

Swedish fashion goes New York.

Är i Stockholm på ett arrangemang som Svenska institutet och Business Sweden håller i. Lär mig allt om hur man etablerar sig på den amerikanska marknaden. Osäker på om jag är något klokare just nu. Säger bara letter of credit, performa invoice, agent versus distributör, factoring… Eftermiddagen tillbringas med jobb på hotellrummet, får anstränga mig att inte krypa ner i hotellsängen bredvid. Känns att klockan ringde 04.00 i morse.

Megaloppis!

Helgen har präglats av hårt arbete. Först senjobb på fredagskvällen och efter det hem och ta tag i alla lådor och kassar med texten "loppis". Och så upp på lördagen för att pressa in två gigantiska resväskor, en stor bag och en flyttkartong i en taxi (förutom alla plagg jag hade i famnen…). Taxichaffisen som hjälpte mig var dagens hjälte. Hela dagen tillbringades sen på On The Fleas Megaloppis i mässhallarna i Malmö. Märklig men skön känsla att se alla sina gamla plagg få nya ägare. Den gula lilla handväskan jag köpte på Ibiza för fem år sedan har nu ny ägare, den lila partytoppen som jag haft många härliga kvällar i lika så. Den blå paljettvästen finns dock kavar om någon är intresserad...

En vecka.

Har fått se bilder från insidan av en mage med en liten liten bebis i och som alltid när det är en vän så är det extra mycket magi. En kollega har varit sprudlande glad och nykär hela veckan och tänk så mycket roligare det blir för oss andra då. Pappa har skickat sitt obligatoriska fredags-sms, blir lika glad varje gång. Det var visst halvdag idag, jag kör på en och en halv dag istället. Och så har vi färg-koordinerat accessoarerna med växterna.

Så här tycker jag.

I senaste numret av Resumé.