En vanlig jobbedag.

Detta har jag pysslat med idag. En helt vanlig dag på jobbet. Lunchen tillbringades dessutom i fint sällskap och ett gallerikort planerades. Det är ett tydligt vårtecken, när Gun kommer med uppgiften till mig att sätta ihop en inbjudan och ett gallerikort till påskens vernissage. Nu dags för reklamöl.

Sex and the City 3?

Är inne på femhundratolfte gången av att se om min Sex and the City box. Och jag skrattar och njuter lika mycket varje gång. Tyvärr medför detta att jag konstant refererar olika händelser i mitt och andras liv till ett SATC avsnitt. Och är det inte något som går att referera till så har jag massor av material till ett nytt manus... I helgen berättade en kompis att hon dejtat en kille som tenderade att prata väldigt mycket om sitt ex, så hon bestämde sig för att räkna efter hur många gånger han nämnde hennes namn under kvällen. 29 gånger blev resultatet. Sista gången han sa hennes namn var när han berättade att hon hade likadana sängkläder som min kompis... Ett annat citat som är väldigt användbart (eller som helt enkelt platsar in i kategorin jag-blir-mörkrädd) är när en annan kompis frågar en kille på krogen om han är sambo och får svaret "beror på hur man definierar ordet sambo".

På grund av väldigt trevlig anledning är jag trött och sliten i dag. Så piffiga Malin får bjuda på lite piffighet. Och hår gummibandet med hjärtat är faktiskt en juklapp från mig.

Snart!

Den 10 mars bär det av till Istanbul för en långhelg i världens underbaraste och vackraste stad. Ska kombinera fredagsvin på The House Café med inspirationstuerer i basaren. Cocktails på 360s terrass med inköpsrunda i Eminönü. Vi på Lite Kalabalik ska inspireras, köpa in, fotografera och umgås. Men vad är ett Istanbulbesök utan Miki. Inte mycket. Så mellan businessen ska jag dricka massor av vin, prata minnen, njuta av atmosfären och umgås med min underbara turkfantast. Det kommer att vara nästan på dagen ett år sedan jag flyttade hem, så minnena kommer med all sannolikhet att jaga mig. Men framförallt ska jag njuta. Ja herregud vad jag ska njuta. Av de gula taxibilarnas tutande, de långsamma turkarna på trottoaren, säljarnas rop, trängseln på Istiklal, vyn från Galata bridge... 

På bild en sida från danska tidningen RUM. Turkiska designduon Autoban rekommenderar sina favoritställen.

En fest på andra sidan bron.

I går tog jag tåget tillsammans med massa polacker som skulle se handboll i Hyllie. Själv fortsatte jag färden över bron. Anna-Mia hade bjudit med mig på fest i Köpenhamn, en kollega till henne hade bjudit sina närmsta 90 vänner på fest. Vi började med mycket god thaimat, restaurangen låg i samma kvarter som alla Köpenhamns erotikbutiker och jag lyckades till och med höra en kvinna fråga det manliga sällskapet som gick framför oss på trottoaren om de villa köpa sex. Maten var god och restaurangen var dekorerad precis som en Thai restaurang bör vara. Efter maten tog vi oss till festen. Festen var snygg, människorna var snygga, lokalen var snygg. Tror allt är lite snyggare över bron. Framförallt njöt jag av att kolla på alla snygga tjejer med snygga outfits när jag vilade mina trötta fötter mellan danspassen. Önskar Malmö kunde vara lika snyggt.

Och jag måste bara säga hur fantastiskt det är med den här tunneln vi fått. Kl 02.13 (japp tidigt, men jag skulle jobba på söndagen) tog vi tåget hem. Klockan 03.00 satt jag i min soffa hemma.

En fredag.

Min helg har fortsatt precis i samma tempo som veckan innan. Jobb och massa kul. I alla fall så avslutade jag veckan med ett efterlängtat spinningpass på Sats, en laxsallad och ett gäng riktigt goda glas vitt på Moccasin. En mycket trevlig kväll som avslutades på På Besök med en väldigt glad Ulrika. På vägen till På Besök gick vi in om min lägenhet för ett toalettbesök, det började med att jag gick ur taxin innan Ulrika och på den lilla tiden lyckades hon irra bort sig och försöka komma in i fel port. Min garderob var även påväg att bli en toalett. Alltid lika kul att tillbringa en kväll i Ulrikas sällskap.

Smaka och lyssna.

Var på ett mim (Marknadsföreningen i Malmö) arrangemang. Det handlade om sinnenas marknadsföring. Satt stum av förundran och såg hur ett par kvinnor berättade oengagerat om deras företag som sålde smak. De menade på att man ska addera smak i sin grafiska profil eller till sin varumärkes plattform (alltså, vad smakar ditt företag?). Foodism heter företaget och de smakade lakrits och svart te. Förpackat i en liten pralin med vitchoklad. Innan smakföredraget berättade en annan kvinna om hur viktigt det var att ditt varumärke hade en melodi eller ett ljud. Intressant att man kan bygga en hel affärsidé på ett sinne. Visst tror jag det är viktigt att man serverar rätt tilltugg på mässan och spelar rätt jingel till reklamspotten, men själva helheten och den bärande idén känns lite viktigare... Kvällens behållning var min gamla kollega Cathrine, vi hann avhandla det mesta i pausen.

Min grekiska vän och ett bra samtal.

Igår tillbringade jag kvällen i Helsingborg, Helena var på ett av sina sällsynta besök i Sverige. Och då gäller det att passa på, man vet aldrig när man syns nästa gång. Men syns det gör vi. Det kan vara 45 min på Stockholms central, i Istanbul för att Helena är på jobb där och jag precis flyttat dit eller ett helt vanligt inplanerat besök på Poros. Nästa gång kan bli Prag, Helena och Maria springer en halvmara, jag tänkte titta på, shoppa och dricka vin. Annars har dagen innehållit ett intressant samtal i köket på jobbet. Med min chef. Jag gillar min chef, det säger jag inte bara för att jag vet att hon läser bloggen ibland, utan för att hon är en mycket bra chef (och dessutom den första kompetenta chefen jag jobbat med i min karriär...). Vi filosoferade i alla fall om hur man väljer att spendera sin tid. Hur man kan längta efter att bara vara med sig själv, ingen annan. Att jag identifierar mig som singel men att hon inte identifierar sig som gift (för att det är normen?). Och tjusningen med att det är fredag när man har familj, stressen "nu måste jag göra något kul" när man är singel.