Praktisk kärlek.

Har vid mer än ett tillfälle den senaste tiden funderat på det där med praktisk kärlek. Ni vet när man väljer en partner till stora delen på grund av praktiska skäl. Mer än umf i magen och stor passion. Självfallet är det inget man säger. Till någon. Kanske inte ens till sig själv. Förmodligen väger skäl som "bra kille", "han kommer att bli en perfekt pappa till mina barn" och "vi har kul ihop" över. Jag har själv gjort det en gång. Vi köpte till och med en lägenhet ihop. När inte det fungerade gjorde jag precis tvärt om. Det fungerade inte heller. Men om jag tittar mig omkring och funderar lite så kommer jag aldrig mer välja av praktiska skäl. Det ska vara massor av umf och passion. Varför lever man annars liksom.

Sommar. Svensk.

Har som sagt jobbat vareviga dag solen lyst denna vår och sommar. I går bestämde dock Malin och jag oss för att vara lediga idag, efter lite jobb på förmiddagen cyklade jag till Ribban. Väl framme drog ett stort grått moln in och jag låg och småfrös på filten i två timmar. Inte alls typiskt. Kvällen har tillbringats på Debasers uteservering där Notified bjöd på after work.

Rea med klass och Lite Kundkväll.

Bubbel, jordgubbar och små presenter. Karoline på Gemma i Helsingborg vet hur man tar hand om sina kunder. Igår hade hon rea-start och Lite Kalbalik var på plats under kvällen. Man fick även 20% på våra smycken hela dagen! Underbart att träffa våra kunder. Känns dessutom som vi bara har väldans söta och trevliga kunder.

Självfallet kom jag hem med en liten shoppingpåse... Oundvikligt i en sådan butik. Se mer här, här och här.

Längst.

Varför försöka undvika något oundvikligt. Lång kan bli längre. Mina Hope klackar, smal kjol och grodperspektiv.

Hur vacker.

Idag kom Malin i en väst som jag blev helt betagen av. Färgerna, detaljerna, sömnaden. Hon hade dessutom lyckats haffa sista sista exet. Skaparen är en dansk designer jag inte minns namnet på, som har lagt ner sin verksamhet. Inköpt i bästa butik Gemma i Helsingborg.

Vilken killtyp dejtar du.

Hade en mycket underhållande diskussion med en kompis igår. Hon har under en kortare tid dejtat en kille som genomgått tre olika faser. Faser som hon refererade till olika killar jag dejtat. Efter första och andra dejten "Lina han är en E" (agerar pojkvän efter en dejt och är lite förmycket på för att det ska kännas sunt). Efter tredje dejten "Lina han är en H" (It's complicated). Efter sensate/sista dejten "Lina han är en R" (killen inser att han har träffat en perfekt tjej som han skulle vilja ha känslor för, hon påminnder dessutom väldigt mycket om hans ex. Men det fattas något). Känner att jag har material för att skriva en Vilken-killtyp-dejtar-du-just-nu-artikel till Cosmopolitan...

Äntligen.

Så ja. Nu börjar jag komma i form igen. Det hjälpte att sova två dagar i sträck och sen storstäda. Igår hade jag dessutom en kollega på hemmakontoret. Blir så mycket roligare då. Och som grädde på moset så har jag både fakturerat och fixat med ekonomin. Saker som har en tendens att halka ner på to-do-listan, men som måste göras. Känner mig oändligt lättad nu när det är gjort. Dessutom skiner solen som aldrig förr, gör inget att jag måste sitta inne och jobba. Solen skiner ju.

En liten liten time out.

Hade en fantastiskt trevlig midsommar i Borstahusen och Rydebäck. Som en midsommar ska vara, sol men mest moln, massvis med sill och jordgubbar, trevliga människor. Och för er som funderat på detta så kan jag berätta att jag fortfarande är singel.

Sedan jag kom hem, i lördags eftermiddag, har jag sovit konstant. De senaste veckorna har min stressnivå varit lite väl hög så jag lyssnade på kroppen och la mig rak lång i soffan/sängen. Två dagar har gått och i dag är det dags för lägenheten att få förtjänad uppmärksamhet i form av rejäl städning.

Glad Midsommar!

Nu sticker jag till Borstahusen och äter sill och jordgubbar! Med tar jag mig osten som jag ansvarar för, ser alltid till att det blir så, man vill ju inte riskera att gå på en fest med dåligt ostutbud. Skål på er!

Från landsbygd till storstad.

Malin körde oss över bron i ett par sneakers, parkerade utanför restaurangen och tog på snyggingarna ovan. Gick ca 10 meter till restaurangen. Efter middagen gick hon de 10 metrarna tillbaka till bilen och satte på sneakerserna igen. Det är klass.

Mycket bra.

Ofta pratar skåningar om hur nära det är till Köpenhamn, men säger samtidigt att det aldrig blir av att man tar sig dit. Idag stack vi, tre tjejer, efter jobbet till till Köpenhamn, åt en enastående middag och var tillbaka hemma innan tio. Restaurangen heter Relæ och enligt bästa matskribenten Karin så räknas den som en av Köpenhamns bästa och är ständigt fullbokad. Och det var fantastiskt. Oansenlig restaurang men varenda rätt (fyra stycken) överraskade. Bäst var min första rätt med getostyoghurt mousse, färska gröna ärter och frysta ärtor i något slags rivet fluff. Svårbeskrivligt och mycket gott.

Fick även äntligen träffa Ann-Sofie. Ex till en kille jag dejtade i våras och vän med både Karin och Ulrika. Malmö är en (för)liten stad.

Bättre utsikt får man inte.

Från frisörstolen. Igår kväll var det dessutom en exceptionellt vacker kväll som tog evigheter på sig att bli mörk. Ikväll är det precis raka motsatsen, becksvart och ösregn. Sverige it is.

Och veckans finaste inlägg är det här. För ett tag sedan kramade jag någon som betytt oerhört mycket för mig. Den där kramen sa precis allt och skakade om mig ett bra tag framöver. Hade jag kunnat formulera mig lika fint som Karin hade jag skrivit ungefär precis sådär.

Nä nu får det vara nog.

Problemet med att vara arbetsbefriad är att man inte har en tid att passa efter lunchen, alltså är risken överhängande att jag shoppar en sak förmycket. Och är jag dessutom på dåligt humör lever kreditkortet farligt. Vanligtvis handlar jag i princip alla mina kläder på HM och andra kedjor men när det är rea måste man ju passa på... Så de senaste dagarna har det bland annat blivit en fantastisk t-shirt från Alexander Wang, en klänning från Felippa K och lite annat trevligt. Skorna på bilden beställde jag från ASOS och för en gångs skull är det en klack som inte gör mig 1,90. Men nu måste jag f-n ha shop stop.

Lite si och så.

Blev oväntat besök med trevligt sällskap och sushi igår, så det blev inget bloggat. Idag har varit en dag fylld av trista grejer, vem jag än pratar med så får jag höra den ena trista man-historien efter den andra. Det är allt från män i chefspositioner som utnyttjar sin makt och använder härskarteknik, till tafsande män. Bitterheten sprutar ur min telefon och jag har slut på uppmuntrande ord. Bitter är ungefär det mest ocharmiga man kan vara men just nu ligger det väldigt nära till hands.

Jazzigt värre.

Har haft en väldigt skön och avkopplande helg. Platsen var en av mina absoluta favoritplatser i världen. Lilla lilla byn Stockamöllan, mitt i Skåne, med en å, en mölla och massa grön skog. Och mamma och pappa. Vi har jazzat loss på Stockamöllans Jazzfestival. Vilket drag, vilka människor vilken energi. Mest energi har utan tvekan själva festivalens urmoder Gunhild Carling. Hon har helt klart höjt den glammiga nivån i Stockamöllan sedan hon flyttade dit med sina paljettprydda aftonklänningar.

Strike a pose.

Idag har jag minsann agerat modell. Mycket rolig dag med mycket skratt och ännu mer mat. Bilderna skulle visa människor som äter och har trevligt och det vet ju alla att man sällan blir snygg när man äter. Samtidigt är det helt omöjligt att inte äta på riktigt när det är uppdukad förstaklassig mat framför näsan. Snyggingen bredvid mig är Fredrik, min bästa Malins man. Runt bordet var ett av de stora diskussionsämnena Malin och Fredriks plan på att matcha ihop mig med deras bästa vän David. Den stora dagen för själva matchmakingen är självaste Midsommar. Jag lovar att återkomma i detta ämne.

Självaste Madonna.

Idag har jag suttit på Lite Kalabaliks Landskrona-kontor. På skrivbordet finns en inramad grattis hälsning från självaste Madonna. Känns inte som den vanligaste bröllopspresenten.

Svensk sommar.

Torsdagar är som bekant eventdagen. Och i dag tänkte jag och Ulrika klämma in två, mediamingel och invigning av Moriskan. Det senaste blev det inget av, ett iskallt regn tog död på den sista mingelenergin. Och hur var då mediaminglet. Det började faktiskt redan i eftermiddag när jag mailade MediaMecca (som det heter) och meddelade att jag har bytt arbetsplats och vill att de skickar mailen till annan adress. Fick svar att jag skulle skicka kontaktuppgifter och ansöka om nytt mnedlemskap... Pratar man medlemsskap snackar vi ju något utöver det vanliga, något extra. Idag bjöds det på köttbullar, prinskorvar och nachos. Till dettta spelade en DJ Tomas Ledin och Gyllene Tider och diverse mediasäljare tvångsminglade i röda byxor.

Himmakontor.

Har ett fin fint skrivbord i sovrummet, men där är helt fel energi. Man kan liksom inte jobba bredvid sängen. Så då sitter jag istället i hallen, vid mitt runda jakaranda bord, på en pinnstol. Går alldeles utmärkt. Och i dag har det verkligen varit ett riktigt hemmakontor, massor av mail har skickats och två bud har kommit och gått. Fattas bara en assistent som kan göra ärenden och springa till posten. En praktikant kanske?

Det smakade hav.

En vanlig onsdag blir så mycket trevligare om man avslutar den i bästa sällskap. Sanna och Karin på Belle Époque med mat som smakar hav och en dessert som smakade väldigt mycket citron. På ett bra sätt.

Som det kan bli.

Idag på lunchen fick jag reda på att min telefon (som tillhör mitt gamla jobb) minsann skulle lämnas tillbaka idag. Oj vad stressig det blev där plötsligt. Lite jobbigt att leva utan telefon ju. Så jag fick rota fram min kära gamla vita iPhone och skaffa ett abonnemang. Men vilken tur då att den så fint matchade dagens assessorer. Triwa klockan, HM ringen och slipdammet.

Min dolda talang.

Är utan tvekan att bredspackla. Idag spacklade jag två väggar hemma hos Ulrika på nolltid. Denna talang utvecklades för en fem-sex år sedan när jag och mitt ex renoverade sönder förhållandet. Bland annat bredspacklade vi en gammal sekelskifteslägenhet på 100 kvm och med 3,30 i takhöjd. Trodde aldrig jag skulle hålla i en spackel igen. Men det gjorde jag när jag köpte min nuvarande lägenhet och nu har jag alltså gjort det igen.

Tänk så bra man kan ha det.

Ja det är lite läskigt hur bra jag har det just nu. Tillhör inte den kategorin av människor som saker och ting enkelt faller på plats för. Det är mycket svett bakom det mesta i mitt liv. Och jobba har jag alltid gjort. Sommarjobbat, jobbat och extrajobbat. Nu är jag för första gången sedan jag var femton ledig en hel lång sommar. Smaka på ordet arbetsbefriad. Och efter det semester. Just nu kämpar jag med att varva ner. Än har jag inte lyckats. Dock har jag hunnit tvätta, gå till torget, fixa lunch hemma i mitt egna kök och såklart jobba lite.

Lite såhär.

Kan man sammanfatta helgen. Men även en del sol har det blivit, igår på filten på innergården, i sällskap av en mycket trevlig granne. Så här i efterhand kan jag nog tycka att vårt samtal var väldigt trettio plus, väldigt cyniskt. Men väldigt sant och väldigt klokt. Vi konstaterade bland annat att jag inte kommer att träffa min man i Malmö. Och i nästa andetag hade hon en man till mig i Stockholm. Lång, vältränad seglare. Älskar när vänner och bekanta ska para ihop mig med sina vänner. Vi konstaterade även att alla nuförtiden är mer eller mindre otrogna. Var det cyniskt eller bara väldigt sant... Jag säger som en klok singelkvinna en gång sa "som singel har man i alla fall inte en separation framför sig, bara en ny kärlek". Fint sagt eller bara väldigt cyniskt?

Det är i köket festen är.

I fredags åkte jag som sagt till Köpenhamn med nya jobbet, Hilanders Kitchen, för att fira byråns ettårsdag. Det börjades med smörrebröd, sen blev det thailändskt öl, cocktails på SAS Radison, vin och mozzarellasallad på Beau Marché Café à Vins, en cocktail på Zoo och öl i Kødbyen. Och avslutningsvis ett par timmars dans i just Kødbyen. Ser fram emot en kul jobbhöst.

Sommar it is.

Känns märkligt att det redan är sommar. Var ju precis vår. Men det är mitten av juni och solen skiner, så nog är det sommar allt. Igår åkte jag superförkyld till Köpenhamn med nya jobbet. Det åts smörrebröd och snappsades. Drack cocktails och rosé. Man skulle kunna tro att förkylningen skulle vara än värre i dag. Men det är den inte. Mår riktigt bra i dag.

Nu ska jag ut och lägga mig på en filt på innergården. Första gången i  år jag ska lapa lite sol. Har prickat in jobbdagar VARENDA helg solen har skinit hitintills i år.

På väg till byen.

Ska försöka bli en fräsch Lina. Förkylningen som jag såklart trodde var en liten lätt var nog inte så liten. Men nu måste jag samla ihop mig. Ska med hela nya jobbet till Köpenhamn för att fira att vi fyller ett år. I måndags när jag landade efter Istanbul tog Malin mig med in till stan för ett besök på en helt underbar liten bakgård med en fantastisk liten restaurang/café och butik. Beau Marché Café à Vins på Ny Østergade 32. Rekommenderas!

En liten sammanfattning.

När jag landar hemma efter en härlig weekend eller resa så är det sällan jag kan leva på känslan av hur kul det var. Istället blir jag lätt deprimerad för att jag är tillbaka i verkligheten. Lite så är det nu. Och jag vet någon som delar denna känsla än mer. Och det är Miki, hon har en fascinerande kärlek till Turkiet och hennes lycka är total när hon befinner sig i Istanbul. Alltså finns det ingen man delar en vistelse bättre med, än med Miki. Min kärlek till denna stad har ju växt fram ur en annan kärlek. Aldrig trodde jag när jag för tre år sedan flög (lite lätt nervös) till Istanbul för att träffa en kille jag enbart träffat några timmar på Ibiza, skulle återvända tre år senare för att hälsa på vänner och hämta hem varor till mitt egna företag.

Vi pratade mycket om ödet i helgen och nog tror jag på det. Om inte annat för att det är enklare. Jag vill gärna tro att allt har en mening. Tittar man tillbaka på vad som hänt sedan den där dagen jag flög till Istanbul för tre år sedan så ser det absolut ut som om ödet haft en stor roll. Samtidigt som jag ofta frågar mig om jag någonsin kommer att känna det och uppleva det som jag gjorde de där två åren då jag ömsom pendlade ömsom bodde i Istanbul. Det är magi att träffa någon som allt faller på plats med. Men om det ändå inte fungerar trots att allt fallit på plats. Är det då ödet man än en gång ska luta sig mot...

Festernas fest.

Så var det då dags för huvudsyftet med själva resan. Bröllopet mellan svenska Malin och turkiska Guray. De tågade in till tonerna av Canon in D, och oj så vackert det var. Malin strålade som bara den vackraste brud kan. En kort sittandes ceremoni följde där de sa "evet" (ja) till varandra sen var det middag och dans i en härlig skön blandning. Musiken var blandad svensk och turkisk. Utan tvekan var det roligast att turkdansa. Vem vill liksom inte dansa i ett långt följe genom hela lokalen samtidigt som man svänger ut benen i takt. Eller för den delan dansa med armarna ut från kroppen. När själva bröllopsfesten var över drog den yngre delen av festen vidare till en nattklubb. Efter en alldeles för lång och dyr taxifärd var humöret inte på topp hos alla. Detta rådde dock brudens kusin Daniel snabbt bot på. 10 flaskor vodka beställdes in och inom kort dansades det i soffan och stämningen var på topp igen. Jag och Miki landade hemma en bra bit efter soluppgången.

Och hur är det då att vara en lång, blond, svensk singel på en sådan här tillställning. Tja, med tanke på att brudgummen till vardags är volleybollspelare och hans lagkamrater deltog i festligheterna var det i alla fall ingen brist på väldigt långa, väldigt vältränade, väldigt stiliga män. Mer än så säger jag inte.

Äta när det är som bäst.

Har drabbats av en förkylning. Typiskt, men om en förkylning kan komma lägligt så är detta lägligt. Igår firade jag finaste, smartaste och sötaste kusinens student. Blev minsann lite rörd när hon hoppade av bilen hemma i Bjärred. Men nu tillbaka till min Istanbul uppdatering. Tänkte ägna ett inlägg åt maten. För den är helt fantastisk. Jag kan inte svara för kebapen och köften (våra svenska köttbullars förlaga) och mezen har nog de flesta läsare fattat att jag älskar. Och frukosten, bästa måltiden på dagen. En turkisk frulle är som en "liten" tapas tallrik. Och sen alla sötsaker och kakor i alla dess former. Att jag bara gick upp tre futtiga kilo tiden jag bodde i Istanbul kan jag tacka mina gener för.

En fågel i håret och ett bröllop i Asien.

Med tanke på att jag har fågelskräck (tack mamma och pappa för att ni lät mig ses Fåglarna i alldeles för ung ålder...) och att de med jämna mellanrum väljer att bajsa på mig kanske det var ett konstigt val av huvudbonad. Dessutom tyckte jag, innan jag hann vänja mig, att det såg ut som om jag gick runt med en fågel på huvudet. I alla fall så var ju huvudsyftet med resan att attenda Malin och Gurays bröllop. Och vilket bröllop, vilken fest. Men mer om det senare, även turkfrisörbesöket innan festen kräver ett eget inlägg. Nu är det läggdags.

Oj så bra.

En oförglömlig helg. På många sätt. Landade vid lunchtid i dag och fick en fin avrundning på helgen med lunch i Köpenhamn i sällskap av Malin. Kändes bra att inte ryckas direkt in i verkligheten. Malmö känns alltid så där litet och tomt när man kommer hem från Istanbul.

Min helg har innehållit exakt allt en perfekt Istanbul-helg bör innehålla. Bilderna ovan är från i fredags då jag och Miki satte oss på första bästa mez-restaurang i Çiçek Pasajı. Och så bra det blev. Hög stämning, god meze, iskall rakı. Männen i sällskapet bredvid prisade Allah och tackade servitören att han placerade två långbenta svenskar bredvid dem, vi får ett privat sånguppträdande av en känslosam turk (klicka här för att se...) och Miki konstaterar förnöjt "Det är fan det bästa med Turkiet, det är män överallt". Och för att förgylla Mikis kväll lite extra dyker en man upp vid vårt bord som Miki vid förra Istanbul-besöket träffade på en kväll ute. De bytte aldrig kontaktuppgifter, men vad gör det när ödet ändå bestämmer. För plötsligt står han där. Det finns 16 miljoner människor i Istanbul och tusentals restauranger. Så nog är det ödet. Och för att göra det lite extra spännande så bytte de inte kontaktuppgifter denna gången heller. 

Rakı, baklava och meze.

I morgon bär det av. Här ska det ätas meze och baklava, drickas te i små glas, drickas rakı så benen blir vingliga, umgås (och inte prata förmycket jobb, ok?) med bästa Elisabet, dela bäddsoffa och dricka fredagsvin med galnaste. Men allra mest ska det gråtas floder när Malin och Guray får varandra, i skymningen, i världens vackraste stad, vid Bosphorus. Jag gråter en skvätt av bara tanken.

Och på tal om att gråta. Jag gråter alltid till Greys Anatomy. Floder. I dag hulkade jag loss rejält till slutscenen "... It's easier to be alone. Because what if you learn that you need love? And then you don't have it. What if you like it? And lean on it? What if you shape your life around it? And then it falls apart? Can you even survive that kind of pain? Losing love is like organ damage. It's like dying. The only difference is, death ends. This? It could go on forever . . ."

Syns igen på måndag.

Mera guld åt folket.

Internetbyrån GoodOld firade fem år. Och det firades med väldigt guldig rekvisita, gäster i guld, slush puppies i glada färger och liveband. Antingen tog sig aldrig festen riktigt, eller så var jag helt enkelt inte på festhumör. Men trevligt var det i alla fall.