Söndagsmiddag.

Har en längre tid haft cravings för Fransk Löksoppa. Ikväll fick jag äntligen tid att hacka massa lök. Mycket nöjd. Och om ni undrar så är alla tre skålarna till mig själv. Och de är uppätna nu. God söndag.

Gold.

En outfit i guld och man blir på festhumör. Hela lördagen ägnandes åt packning. De sista tusentalet armband för SOS Barnbyar skulle packas. Men efter lite mat och ett glas rött framför Så Mycket Bättre var jag redo för stan. Mötte upp Charlotte på Koi och vi avhandlade vad som hänt sen sist i sofforna ute under en gasolvärmare med en japansk GT i handen. Väl inne så är det första som möter mig en glad Anders Timell som överöser med komplimanger. Märkligt att jag stöter på denna lilla man varje gång jag är ute i Stockholm. Och lyckas visst även pricka in hans malmöbesök. Ett kort besök vid hans bord och kvällens citat får bli: (Anders till väldigt blond tjej med väldigt stora läppar) "Detta är min vän Natalie, hon har jättetjockt hår" (Natalie) "Jag heter inte inte Natalie, jag heter Filippa". Tragikomiskt.

Annars var kvällens behållning, och frånvaro av behållning, att jag i alla fall inte har en pojkvän som gärna dansar och pratar bort hela kvällen med okänd tjej. Till er upptagna män som läser detta. Slösa inte bort en singelkvinnas kväll bara så där.

Älska Mat!

I helgen var det matmässan Älska Mat på Slagthuset i Malmö. Massvis av lokala små matföretag, man trängdes med pensionärerna vid provsmakningen och handlade Vikentomater, ost och choklad.

Torsdagsfest.

Finns två ultimata sätt att stressa av och göra något annat än jobb. Träna eller gå på fest. Eftersom jag varit förkyld en längre tid passade det utmärkt att det var fest i går. Och en riktigt trevlig sådan. Sen hade mina vänner dessutom lyckats samla tre stycken "jag har en kompis du skulle passa utmärkt med".

En favoritkombo.

I värmeljus skenet på mitt soffbord, Lite Djur, Lite Pirat och en rockring.

Jag vann.

La mitt visitkort i en ishink och vann en halvårsprenumeration på Dagens Media. Hade hellre vunnit en flaska vin, men man ska inte klaga när man för en gångs skull vinner. Annars var dagens höjdpunkt en telefondejt med min Maria. Vi pratade framtid, dåligt ledarskap och den allmänna kalabaliken som råder i mitt liv just nu.

Schnuggt.

Saiko har inte bara stans godaste sushi utan även snyggaste porslinet.

Oväntat besök.

I lördags fick jag oväntat besök. Två gånger. Första gången var det mamma och pappa som dessutom bjöd mig på Rebell (Där jag åt en Fish & Chips utan kalvbräss, eller som kockarna kallade den Fisch & Chips utan kärlek. Utan kött alltså.). Mycket bra kväll.

Lite vänner.

Att sitta på middag med sina vänner och majoriteten har på sig ett Lite Kalabalik armband. Blir lite rörd och vansinnigt glad.

På golvet.

Japas, sushi, bubbel och Sake. Det enda som fattades var en rejäl drinklista så hade vi nog aldrig lämnat golvet på Saiko. Dinnerdarlings avnjöt fredagsmiddagen på bästa sushi restaurangen i Malmö. Och bästa läget enligt mig. Mycket gott, enda gången jag personligen var lite besviken var när de skulle ersätta en anka eller ett lamm med något vegetarisk.

Dom fann varandra.

På golvet bakom våra ryggar på Saiko i frdagskväll. Min trotjänare i flätat läder och Hasbeens snygging. Och mycket intressanta samtal med ägaren (som minsann jobbade på Hasbeens). Om tillverkning i utlandet, om internetshoppar i Tyskland och om ekonomin i USA. Bland annat.

En bloggklassiker.

En klassisk bloggbild. Skulle ha hållit upp foten också, så ni såg mina skor... Bilden får symbolisera diskussionen jag hade på Brogatan klockan två i fredagskväll. Den handlade i korta drag om hur patetiska alla är som bloggar. Hur ytligt det är. Hur dumma i huvudet vi är. Ungefär så. Och att jag som verkade vara så vettig bloggade tyckte han var ett mysterium. Och han som tyckte var en kille jag dejtade i vintras. Under diskussionen tänkte jag ofta på hur avlägset det kändes. Att vi dejtat alltså. Och att dessutom vara väldigt störig och sen försvara det med "det är sån jag är". Det är ett väldigt störigt beteende.

Min bransch.

Jag älskar mitt jobb. Och jag slås ofta över vilken lyx det är att jobba med något som jag fortfarande efter tio-tolv år tycker är lika roligt som jag tyckte den dagen jag började jobba. Om inte roligare. Men det hindrar mig inte från att tycka att det är en himla konstig bransch. Den är inskränkt och det saknas ofta ödmjukhet och självdistans. Min pappa är mekaniker, min mamma är undersköterska, min svägerska socialsekreterare och min bror är polis. Brukar tänka på det ibland för att få lite verklighetsförankring.

En macarone blev en marsipan.

På min handled har jag såklart alltid Lite Kalabalik. Och senaste dagarna har jag haft en ny favorit; Lite Marsipan. Är egentligen inte så rosa, men gillar denna mörka rosa färgen. Och det roliga med detta armbandet är att när vi i våras skulle beställa fler Lite Macarone, en liten rosa sten med grått band, så fick vi en stor rosa sten med mullvadsfärgat band. Men ingen skada skedd eftersom armbandet var superfint och fick således raskt ett eget namn tilldelat sig! Dessutom har det varit en av storsäljarna under sommaren. Så rätt det kan bli när det blir fel.

Dubbelmingel.

Ikväll har jag dubbel minglat. Började på Cannes utställningen. Tittade på massa bra reklam. Eller bra. Mest snygg. Extremt långsökta idéer i många fall. Men väldans snyggt genomförda. Det bjöds på vin, små mackor och byråchefer. Efter det blev det bokrelease, "Sälj det med ord". Det bjöds på chips, öl och kreatörer.

Och jag kan lugna alla oroliga med att jag nu äntligen har tvättat. Jobbade hemmifrån i dag och det visade sig att tvättstugan är ledig mellan 11-15. Så jag multitaskade.

For a good cause.

Har hostat mig igenom dagen. Blir tokig. Man får liksom ont i hela kroppen av att krampa i attacker. Ska ta mig i säng och försöka sova utan att vakna av en attack. Sen har jag inte riktigt vilat bort min kära förkylning den senaste tiden. Men det har varit för ett väldigt gott ändamål. Läs mer om det här.

Kväll i soffan.

Med en varm surdegsmacka och en Morbier. Perfekt middag när smaklökarna är bedövade av förkylning. Till det två avsnitt Dexter och Gossip Girl. Välbefinnande på väldigt hög nivå (ja minus förkylningen då).

Just nu behöver jag.

Ibland önskar jag att jag hade pojkvän. Just nu gör jag det. Jag behöver hjälp med tvätten, har bommat min tvättid tre gånger nu för att jag varit tvungen att jobba. Har passerat fultrosorna i urtvättad bomull och är inne på snyggtrosorna som är vansinnigt obekväma. Man kan be sina vänner om det mesta, men kanske inte just att tvätta. En pojkvän däremot han hade man kunnat be om tvätthjälp. Han hade även kunnat köpa med sig lite mjölk och bröd till min lägenhet. Och lagat middag till mig.

Fingerprydnad.

Visar glatt upp mina nyinköpta ringar på jobbet. Visar först den ena. "Ska du på hårdrockskoncert" visar den andra "ska du på barnkalas?". Ja ni fattar att det inte var den kvinnliga delen av byrån som uttalade sig.

Inköpta på Plezuro i Stockholm.

Vänner!

Vad hade man gjort utan dem. Tänker ofta på hur ens vänner blir som ens familj när man är singel. Och det blir så mycket tydligare hur betydelsefulla dom är när man behöver någon att prata med, någon som får en på gott humör, någon att gnälla för, någon som bara lyssnar, någon att bara hänga med eller som idag ett gäng tjejer som offrade stora delar av lördagen för att hjälpa mig packa armband.

Lite kalabalik i Stockholm.

Vaknade dunderförkylld i torsdags. Men det hindrade mig inte från att ta flyget upp till huvudstaden, lyfte klockan fyra. Klockan 18.00 befann jag mig i Vasastan och hos butik Plezuro. Minglade och träffade Lite Kalabaliks kunder. Mycket trevlig afton! Avslutade kvällen med middag med min käraste. Maria alltså. Sen flyget hem klockan sju fredagsmorgon. Inte mindre förkyld. Sov mig genom fredgskvällen, med ett kort sömnuppehåll för Idol...

Bröd.

Har tillbringat hela förmiddagen i matfotograf Tines studio. Vi har fotograferat bröd och ätit bröd. Lugn och skön förmiddag i trevligt och gott sällskap. Älskar mitt jobb, ännu mer än vanligt, när man får äta gott på arbetstid.

Make a difference.

Har en kompis kompis som chokade mig rejält för ett tag sedan. Läste en statusuppdatering på Facebook och trodde att hennes profil blivit kapad. Men efter närmre undersökning visade det sig att hon tagit det klokaste och mest beundrasvärda beslt man kan ta. Säga upp sig från sitt braiga jobb, hyra ut lägenheten och flyga ner till Afrika för att jobba på ett barnhem. Blir helt matt när jag läser hennes blogg. Och full av beundran. Läs här.

Om jag vänder mig om.

Ser det ut ungefär såhär från min arbetsplats. Känns väldigt mycket Malmö.

Energin.

Det måste bero på höstens antågande, att mörkret lägger sig, att de på alla nyhetssändningar pratar om den där ekonomin och att branschen just nu känns vinglig. Men det är bisarrt hur mycket dålig energi det varit den senaste tiden. Har inte vågat skriva ett inlägg med rädsla för att låta helt depressiv. Men jag bestämmer mig här och nu för att koncentrera mig på följande visdomsord: Allt blir bra till slut, och blir det inte bra så är det inte slut än!

Just nu.

Är det väldigt orange. Lite överallt faktiskt. Min handled, strumporna, Mackans skosnöre och t-shirt. Och den där färgen hänger ihop med att det varit väldigt lite fritid senaste tiden. Men det får jag berätta mer om framöver.

Gahh.

Kan inte tycka att det är mysigt med regn och rusk. Tycker inte det är ett dugg mysigt att "krypa upp i soffan med en filt". Somnar bara. Jag vill sitta på en uteservering med ett kallt glas vitt. Ta en joggingtur och svettas. Inte bli blöt av iskallt regn. Te är gott men det är det året runt.

Helgens roligaste!

Att ha skyhöga klackar på en leråke. Att se en överentusiastisk fotograf skrika "jag tror detta är det bästa jag gjort". Att se hur perfekt ljuset är i samma sekund som regnet och blåsten tar tag i mitt hår. Att skynda skynda innan det där perfekta ljuset försvinner. Att göra detta tillsammans med finaste vännerna. Och det allra bästa. Att detta är för en god sak ett väldigt gott ändamål. Vad det är kommer jag att berätta mer om snart.

Idag vaknade jag här.

I ett litet vitt hus på Österlen. Rena rama Bed & Breakfast. Middag, bästa sällskapet, stor bred soffa att sova i och serverad frukost. Värdparet var denna underbara fotograf och första svensken på Mount Everest. Samtalsämnena vände och vred på könsperspektivet. Ser fram emot att en dag inte behöva diskutera detta ständiga återkommande ämne.

Jag skulle ju aldrig.

Ha hyllat den varma hösten och hur bra det är att man kan gå runt i små jackor med korta ärmar och inget foder. För samma dag jag skrev det så slog det om till kall och ruggig höst. Typiskt. Annars har det varit en osedvanligt otursförföljd vecka. Ungefär allt som kan strula har gjort det. Alla i min närhet har gått runt med stressad och fokuserad blick.

I torsdags lunchade jag med min favorit stylist über alles; Mia Andeberg. Förutom att han är fantastisk att jobba med har en en väldigt befriande, opretentiös och sund syn på mode. Läs hennes blogg här.

En väldigt tidig morgon.

Kolla in vår urtjusiga pressrelease här. Bilden togs i mars i Istanbul av fantastiska fotograf Malin Lauterbach. För att få till den perfekta bilden gäller det att fånga ljuset när det är som bäst. Klockan 07.00 alltså. Klockan 05.00 kom jag hem till hotellrummet efter en helkväll. Jag la mig på rygg och sov två timmar med sminket på. Steg upp, bättrade på sminket och tog på en festblåsa. Kändes litta lagom rockstar.

En onsdag.

Inte som vilken onsdag som helst. Utan en onsdag och ett fantastiskt intressant föredrag av Björn Frantzén från Frantzén/Lindeberg i Stockholm. Han berättade om hur  de tar hand om råvarorna på bästa sätt. Om hur varje minut räknas efter att fisken har dödats eller vad det är för skillnad på 400 olika tomatsorter. Blev helt tagen av hans engagemang. Platsen för föredraget var Vollmers och vi serverades underbara små rätter. Efter föredraget satt en cocktail på Rosen fin fint.

Det bästa.

Med en varm höst. Att man kan ha helt onödiga plagg, helt utan funktion. Som en jacka med trekvartsärm som hålls ihop av en stor rosett på magen. Måtte värmen fortsätta ett bra tag till.

Hårt arbete.

Gillar SEBs kampanj som man kan se här. Den är smart, bra gjord och direkt i målgruppen. "Det finns inga genvägar, jobba hårt om du vill lyckas" är befriande. Gillar att de inte försöker göra egen företagande till något annat än vad det är.

Bild från Reklamöl förra onsdagen.

Du är bättre!

Ibland kan man behöva höra det. Ofta. Om det då inte finns någon nära till hands som kan säga det. Då kan man ju lika bra låta det andra närmsta man har säga det. Varje morgon vid alarm. Du är bättre! Från kompis iPhone.

Sol i sinnet.

Man läser det överallt, på Fejan i bloggar och kolleger pratar om det. Det helt underbara vädret. Och det påminner mig om ett mål i livet. Att inom en tre-fem år ska jag ha ett litet (tja, eller stort) hus i södra Turkiet. Ett hus att fly till när det grå vädret blir lite för mycket.

Annars har helgen bestått av sömn, lördagskväll i soffan med romantisk komedi, gigantisk bruch på Gustav Adolf, fakturering och annat mindre-kul-men-måste-göras-jobb. Nu ska jag försöka slå något slags rekord och lägga mig innan klockan elva. Godnatt.

Ryggdunk.

I fredags åt jag lunch med, bland annat, ovan snyggingar. Vi diskuterade konsten att nätverka och vad det betyder för karriären. Vi konstaterar att vi kvinnor har blivit bättre men vi kom också fram till att männen fortfarande är betydligt bättre på detta område. Samtidigt vänder jag mig om, i restaurangen, och konstaterar att av alla de 12 upptagna borden på Rasoir/Savoy är vi de enda tjejerna. Alla andra bord upptas av gubbar (förlåt män) som nätverkar och äter betald affärslunch.

En annan del av Malmö.

Utanför ligger en motorbåt där folk sitter och festar, en Ferrari står parkerad lite på snedden och vakten håller hårt i gästlistan. Japp jag var på Glasklart i fredags. I Malmöö. Och ungefär det första som händer mig, väl inne på stället, är att en kille kommer fram och säger "jag är din hemliga beundrare". Det var fint. Efter det spiller jag ut min Whiskey Sour över en tjejs arm, hon skriker "amen se till att fixa servetter för f-n".  Det var mindre fint. Resten av kvällen dansar jag mig svettig med mina tjejer. De flesta andra tjejer på stället dansar lite försiktigt och aktar sig framför allt för att bli svettiga. Kvällen avslutas med bjud-Champagne. Ja annars hade ju kvällen varit en besvikelse.

Gott.

Är nog det minsta man kan säga. Och på det lugnt, tyst, mjuk matta, dova färger, fantastiskt sällskap och samtal som nästan bara handlade om mat. Jag och fyra andra Dinnerdarlings ("Det finns så många gubbrum. Låt oss ha vårt.") käkade på fantastiska Vollmers. Det var enbart njutning och ett bättre avslut på en überstressig vecka är svårt att hitta.