Så har det hänt igen.

En vän har ingått relationsstatus på Facebook. Jag är enormt glad för hennes skull. När hon mail ledes berättade om mannen fick jag tårar av ren lycka. Hon är så värd all tänkbar kärlek. Men jag inte kan låta bli att störa mig på är alla "Grattis" som skrivs efter den ändrade statusraden. Vad betyder det? Grattis till att du inte är singel längre? Jag håller mig till att säga grattis när någon föds, fyller år, gifter sig eller vinner något. Till min vän säger jag hur värd hon är all kärlek och hur glad jag är för hennes skull.

Keep looking don't settle.

Så här snygg är min nya mobil. Geniet bakom denna lilla fantastiska sak är Steve Jobs. 2005 höll han ett oförklömligt tal. Se det här eller nöj dig med följande citat: "Don't let the noise of others opinions drown out your own inner voice", "Don't be trapped by dogma which is living with the results of other people’s thinking" och till sist det viktigaste; "Keep looking don't settle".

Varning utfärdas.

Gå inte in i en affär, i detta fallet Zara, när PMS:en och höstdeppen hänger tungt. Framförallt inte om man tänker "inget kommer ändå att sitta snyggt". För skulle det sen visa sig att allt sitter precis hur bra som helst så blir man tvungen till att köpa allt. Och så måste man fira att allt man provade passade perfekt med en liten (eller ganska stor) väska. Resten av kvällen tillbringas sen bäst med en god Gruyère och tre episoder Sex & the City.

Japp jag är singel.

Men jag har ett eget företag OCH en vanlig anställning. Anställningen om halsen och det egna företaget i handen. Mer kvinna av tjugohundratalet blir jag inte.

Cold killer.

I morse vaknade jag med en svag aning av en förkylning. När jag äntligen har vant mig vid att jag ska springa tjejmilen och börjar känna att jag nästan är i form. Men jag ignorera och skyller känningarna på nervositet. Och hinkar i mig Redfellas varma juicer med massa ingefära och citron.

Är det PMS eller bara höst.

Alla pratar om höst-pepp och hur skönt det är att det är dags för rutin, mys och tjocka kläder. Och jag känner mig bara motsträvig och vill att det ska vara sommar minst två månader till. Solbrännan har bleknat, håret har gått från snyggt sommarruffs till tråkigt barr och allt känns bekant och trist. Kan vara så att det är en PMS som pratar nu. En höst PMS.

Nåja, annars har det varit en fin helg. I fredags afterworkades det friskt. På Jessicas initiativ, hon är utan barn i hela tio dagar. På frågan hur det kändes "säg det inte till någon, men det är superskönt. I natt sov jag åtta timmar". Kvällen fortsatte med konsert på Stortorget. Hela Malmö var där och det var en magisk avskedskonsert. Ola Salo predikade som han aldrig predikat förut. I går blev det en lugn och fin kväll på Tempo med Ulrika. Massa rödvin och massa prat.

Fanns inte en enda bild i kameran som kändes okej (hänger ihop med inledningen på detta inlägget) så det får bli en halv Lång Blondin och en suddig en. Ungefär så känns det.

Det trodde jag aldrig.

Är man Malmöbo, lite ängslig och cool så skämtar man varje festival om att man ska gå "Po festivaolen och äta Langos" (ja ska läsas på bredaste skånskan). Idag gjorde jag det på riktigt. Allt för konsten. Resultatet kan man läsa om här.

Jag gjorde det. Igen.

Och konstaterar att det är sensommarens bästa stylinknep. Skorna blir ju helt annorlunda med ett par helt andra strumpor.

She is not that into you.

En av mina favoritscener i Sex & the City är när Miranda hör några tjejer diskutera om HAN kommer att ringa eller inte. Hon går fram till tjejerna och informerar dom glatt att "he is not that into you" (se det här). Väldigt ofta har man själv tänkt detta när en tjejkompis resonerat och ältat "han ringde faktiskt i fredagsnatt så lite intresserad måste han ju vara". Men den ultimata förståelsen når man först när man känner att man gör precis samma sak själv. Hör av sig lite ibland. Mest när man känner sig lite ensam. Svarar inte när han ringer, men smsar ett par dagar senare. Frågan är om man uppnått den ultimata jämställdheten när man börjar bete sig som en man i singeldjungeln.

Festivaolen.

Det undgår ju ingen som bor i Malmö att det är festival just nu. Och jag är ingen festivaltyp. Hatar att trängas, ogillar starkt när folk går långsamt och vill inte äta min mat på en plasttallrik. Men i går gjorde jag ett kort stopp efter jobbet. Tänkte se Karin på Kockscenen men kom precis när hennes performance var avklarat. Istället blev det fisksoppan som Sydsvenskan hyllat och ett glas vitt.

Snygglunch.

Okejdå nu gör jag det själv. Säger att jag träffade branschens snyggaste kvinnor på lunch idag. Tänker inte snacka om hur duktiga produktionsledare, stylister och kreatörer de är. De är helt enkelt bara så vansinnigt snygga och coola. Fick även höra att ett gäng manliga kolleger hade frågat min föredetta kollega "varför de snygga kreatörena på The Fan Club hade slutat". Så ja ni fattar.

Lunchen var hur trevlig som helst och hade som syfte att överraska bästa Mia eftersom hon fyllt jämt. Det pratades om hur bra det kan bli när en modestylist börjar styla mat, vilket beteende vi antar när vi blir fulla (Paola sa snuskig Malin sa glad) och hur en gammal chef jag hade för mer än tio år sedan fortsätter att dyka upp i mitt liv (en chef som tyckte det var helt okej med sexuella trakasserier på sin restaurang).

Lite konferens.

Igår var vi alla tre delägare i Lite Kalabalik samlade. Händer inte allt som oftast eftersom en av oss utgår från Istanbul. Vi fick pratat vision, mål, positionering och hur det är att ta så mycket av ens fritid för att förverkliga något man tror väldigt mycket på. En stor del av mötet handlade också om hur man tacklar de kulturella skillnaderna som konstant uppkomemr när man handlar med utlandet. Vi säger gult, får rött. Vi säger liten sten, får en stor sten. Vi säger 50 ringar, får 150. Lite Kalabalik såklart.

Middagen intogs på Tempo och bestod av kronärtskocka, kroppkakor och spansk ost. Till det ett underbart naturligt vin. Och i sann blogganda poserade jag och denna brutta i samma kvarter i gårkväll.

Avundsjuk.

I fredags var "The Dream Team" samlat. Ja vi kallade oss för det den korta perioden vi jobbade ihop för lite mer än ett år sedan. Efter att gett varandra massvis med komplimanger säger Paula "så himla skönt att vi uppriktigt ger varandra komplimanger utan någon som helst avundsjuka varje gång vi ses". Varpå jag säger "stämmer inte alls, jag är djupt djupt avundsjuk på Malins halsband." Och på det faktum att hon har en sådan fantastisk man som gett henne det i födelsedagspresent.

Höst. Nej sensommar.

Som jag trodde. Sommaren hade inte övergett oss riktigt än. Den värmande solen kom lägligt. Då gjorde det inget att det var höst på torget i lördags, kom hem med massvis av kantareller, vaxbönor, bär och blommor i höstfärger.

Point Break i Gislövs Läge.

Världens finaste fru anordnade bästa överraskningsfesten för sin man. Färgglada paraplydrinkar, segelduk uppspänt över gräsmattan, färgglada lampor över utebaren, Beach Boys i högtalarna och samtliga gäster i passande Hawaii/seglar outfit. Den nyblivne trettioåringen såg minst sagt både glad och rörd ut när han blev överraskad.

Och jag fick återigen användning för klänningen som inhandlades för ca sju år sedan till en Hawaii-fest i London. 

En fläta.

Jag föddes med stora lite utstående öron. Att resten av kroppen har växt ifatt öronen vid det här laget har jag svårt att inse. Därav sätter jag nästan aldrig upp mitt hår utan låter det hänga fritt över öronen. Sätter jag upp det är det för att jag tränar, inte har tvättat det eller för att jag bara är hemma. Idag har jag inte tvättat det så det blev en liten fläta. I morse på Linkemind mingel kommenterade två personer att det var väldigt fint. Kanske dags att stryka det där komplexet från medvetandet nu.

Idag är det Lite Eco, Lite Candy Mango, Lite Guldfisk och Lite Vanilj.

Saiko.

Bästa sushin i Malmö. Igår intogs den tillsammans med doktor Anna. Eller kompis Anna. Eller före detta granne Anna. Men mest fina smarta och kloka Anna. Vi imponerades av varandra och pratade om hur det är att vara med om en riktigt omskakande och gripande upplevelse på jobbet. Och bara vara tvungen att jobba vidare som om inget hänt. Detta handlade alltså inte om mig och ett tryckfel i en färdigtryckt kampanj. Utan om en händelse på ett lasarettet i Skåne. Vissa historier gör att man får perspektiv på tillvaron.

Jag gjorde det.

Tog strumpor i mina sommarsandaler. Funderar på om det ser krystat och väldigt stylat ut eller faktiskt är riktigt snyggt. Låter det senaste alternativet vinna. Sen är det väldigt praktiskt. Man kan använda sina tvåtusenkronors skor längre på säsongen och avskalat nagellack och fula hälar döljs automatiskt.

Jag en ostbåge.

Mitt liv passerar i denna position. Jag sitter såhär i ett mötesrum på jobbet, vid min arbetsplats, i soffan hemma, i köket hemma, i hallen hemma. Däremellan försöker jag komma ut och få lite frisk luft. Och det där med att komma isäng i tid och få sju-åtta timmars sömn. Helt omöjligt. Igår kom jag in i det där flowet vid elva tiden. Sen var det kört. Saknar man fritid rekommenderar jag alltså att jobba på en reklambyrå och driva ett företag sidan om.

En dröm.

Det händer allt som oftast att folk i min närhet drömmer märkliga drömmar som jag i allra högsta grad är delaktig i. Härom natten drömde min fina Lina att hon och jag var i New York och tittade på Joddla med Siv. Drömmen innefattade också att jag satt på en tjusig hårsalong och drack Champagne medan Lina väntade i rännstenen (någon drömtolkning på denna?). För flera år sedan drömde en annan vän att jag befann mig i ett hus som stod mitt på en åker, i drömmen öppnade jag samtliga fönster i huset och sa "jag är fri" en vecka senare berättade jag för min kompis att det var slut mellan mig och min pojkvän. Mitt ex drömde, när han skulle rycka in i den turkiska militären, att han och jag hoppade fallskärm. Men hans fallskärm utlöstes inte (ganska enkel drömtydning på denna).

Idag sken solen. Tänk så mycket enklare allt blir då. Dessutom uppskattar man mitt nya jobbs location så mycket mer vid solsken.

Man vet.

Att man hamnat på en restaurang dit vegetarianer inte är välkomna när besticken ser ut såhär. Tur då att jag bara är Demiveg, det blev en väldigt god spätta.

Svenskt eller inte svenskt.

Denna sommar har jag reflekterat över skillnaden i hur en svensk man raggar. Kontra en icke svensk. En svensk man tittar lite försiktigt, tar lite försiktigt kontakt, sms:ar (inte ringer) två-tre dagar senare. Till skillnad mot en brasilianare som ringer, ringer och sms:ar min kompis, helt utan framgång. Till sist kommer sms:et "verkar som din telefon är sönder, du svarar inte", eller den en decimeter kortare spanjoren som vickar på höfterna en centimeter från mina på Cuba Cafe. Eller turken som tar av sitt örhänge och ger det till mig med orden "I get it back next time I see you". Tja, vad föredrar man.

När man känner sig utanför.

När samtliga tjejer i gänget grundligt går igenom sina läppstifts olika för och nackdelar. Själv tar jag upp mitt Vitamin E läppsyl från Body Shop och kletar på lite till.

En trötthelg.

Har varit seg från början till slutet denna helg. Började med en väldigt trött hemmakväll i soffan, såg Bridesmaid. Fanns ett par väldigt roliga scener men mest störde jag mig på den klassiska storyn. Man har sett den förut. Handlar ungefär om att man är lite av ett freak om man är singel och trettio plus. Och att det är ett lyckligt slut när hon äntligen träffar någon. I går drack Ulrika, Karin, Mellissa och jag ett gäng fantastiskt goda cocktails på Rosen. Kvällen avslutades på Brogatan med ett glas inte så gott rött.

Så var det fredag.

Jag tänker sjunka djupt djupt ner i soffan i kväll. För att fira detta intogs fredagslunchen på Johan P.

Jag jobbar på en tjejbyrå.

Veckan som gått har gett en kraftig försmak av höst. Ingen god försmak. Den har också präglats av ett enda stort genusperspektiv. Har fått höra att det är en tjejbyrå jag börjat jobbba på (8 kvinnor, 4 män). Så då är alltså alla andra byråer i stan killbyråer? Kommentarerna haglade om hur snygga vi var på bilden i Dagens Media, inget om vilken genial värvning byrån gjort. Åt middag med Charlotte igår och hon berättade om en kille hon kort dejtat, en sex år yngre kille som blev förskräckt och såg livrädd ut när han såg hennes fina våning. Tänk det omvända, en 29 årig tjej blir förskräckt när hon är hemma hos sin 35 åriga dejt och ser hans stora lägenhet...

Klackarna på.

Som namnet på bloggen antyder är jag lång. 180 cm lång. I tonåren och början av tjugoårsåldern skulle jag nog hellre gå naken än ta på mig ett par skor som gjorde mig längre. Men någonstans kring trettio kom jag på att lång kan lika bra bli längre. Självfallet får jag leva med att höra "Oj du var lång", men det hade jag ju varit även utan klackarna. Idag fick jag höra från mina nya kolleger att de tyckte det var supercoolt att jag använde klackar. Och sen startade diskussionen om jag kan tänka mig en kort man. Den är klurig. Får kanske återkomma till det ämnet. Dessutom säger stjärnorna att jag ska ha klackar denna månaden.

På plats.

På plats på nya jobbet och det känns mycket bra. Kanske får göra något åt väggdekorationerna dock. Som det är nu har jag ett styckningsschema i mitt synfält. Annars är det ett fantastiskt gäng. Och så klart är en av de bästa sakerna att jag har en kreativ chef som är både inspirerande, en enormt bra ledare och fantastiskt duktig. Det här kommer att bli mycket bra. Och här kan man läsa mer.

Annars såg jag The Trip igår, rekommenderas starkt. 

Gult det nya rosa.

Och detta enligt Li Edelkoort, så självfallet stämmer det. Färgen på mitt hår är trendigare än någonsin. Ungefär därför har jag ny header. Man skulle kunna säga att den är Mad Men inspirerad. Och det passar ju bra. Illustrationen har Max gjort och jag är mycket nöjd. Syns ju hur tydligt som helst att det är jag.

Förutom att ha börjat på ett nytt jobb i dag så har jag sprungit knappt 6 km, det gick okej. Lugnt tempo, halvtung i kroppen men med hopp om förbättring. Lite mindre än en månad har jag på mig.

En sammanfattning av min semester.

Då börjar allvaret.

I morgon är det back to business igen. Nytt jobb och allt. Gäller att man inte sätter sig på fel stol i fikarummet eller hälsar på fel person vid kopiatorn. Med mitt namnminne och ansiktsminne kan det gå precis hur som helst. I alla fall firades semestern av rejält igår. Det dansades natten lång på Luftkastelet.

Nyinköpt outfit HM. Shortens kommer att bli perfekta till kängor och tjocka strumpbyxor i höst.

Sommarens drink.

Gurka, färsk ingefära, äppeljuice, citron och Gin. Karin i kvällens festoutfit.

En sista semesterdag.

I senaste Nöjesguiden kan man läsa att den avgående krogredaktören nu ska börja att laga mat hemma. "Jag ska börja göra något som heter "laga mat". Det verkar helt galet. Man försöker göra samma sak som på restaurangerna, men hemma, i sin egen lägenhet!" Jag är mycket tacksam att jag får vara med om detta "laga mat". I går blev jag bjuden på en fisk som mycket väll skulle kunna varit en fisk som intogs med utsikt över Bosphorus. Fantastiskt god.

Annars var det sista semesterdagen som spenderades med lite shopping, fin fina fynd på HM, fika och en riktigt riktigt dålig löprunda. Grå klänning från COS, väska HM, nyckelhalsband Lite Kalabalik och kulan Topshop.

Ola och Håkan.

Igår var ännu en perfekt sommarkväll. Karin och jag tog tåget till Helsingborg för att möta upp kompis David och ta oss till Sofiero Slott för picknick, Säkert, The Ark och Håkan Hellström. Det var riktigt riktigt bra. Och jag kommer att sakna Ola Salos predikande, guldiga tajts och änglavingar, men är övertygad om att de kommer tillbaka om några år igen.

Och som vanligt är det alltid bra att vara lång på konsert. Man ser. Men man kan också få kommentarer från till exempel ett par man ställer sig framför. Men vad ska man göra, huka så dom ser eller ställa sig längst bak...

Riktiga män.

Jag har varit med och gjort en kampanj som fått tidningen Resumé att komma på ett nytt uttryck. Och DN Söndag att skriva om det. I kampanjen riktar vi oss till män som målgrupp och vi säger att riktiga män grillar. Detta har fått väldigt många upprörda feminister att reagera. Jag älskar när folk blir upprörda och säger det högt. Ännu mer älskar jag det när det handlar om könsfrågor. Ett ämne man inte kan diskutera nog. Själv insåg jag att jag var feminist när jag för mer än tio år sedan läste klassikern Fittstim och började prenumerera på tidningen Darling. Eftersom jag är vegetarian så grillar jag inte så ofta, mest Halloumi, men Johnnys senap är extra god till den grillade soja- eller köttkorven.

Falsterbo.

Bättrade på brännan i går på en filt i Falsterbo. Och jag gillar att Karin kom till stranden i rött läppstift som matchade både den blårandiga bikinin och skarfen i håret. Det är stil. Vi pratade bort ett par timmar på filten innan det var dags att ta sig tillbaka till stan och träffa upp lite vänner. Just nu känns mitt singelliv som det bästa liv man kan leva. Och man kan säga att den känsla förstärktes när jag i söndags satt bredvid ett par på flyget hem från Malta. Paret sa sammanlagt åtta ord till varandra under den tre timmar långa resan. Tänk att leva ett liv där man bara nöjer sig.

Det är inte Medelhavet.

Det är Öresund. Det är inte dunkande party i bakgrunden. Det är dansbanan på Ribban. Det är inte varmt när solen gått ner. Det är kallt. Men det är Malmö, det är en person bredvid mig som man tycker om, det är sommar och det är just nu.

Ska man bara dricka ett rosé i sommar är det flaskan på bilden ovan.

Äntligen är den här.

Semesterkänslan. Och jag börjar jobba på måndag. Tur att den infall sig till slut i alla fall. Den värsta stressen är borta, jag känner mig avslappnad, glad, spontan och brun.

På bild Karins stol och väska till vänster, min stol och Malins loppisfynd till höger.

The American way.

Denna sommaren har nog nått rekord i osunt leverne och ingen träning. Insåg dessutom idag att jag har exakt en månad på mig att komma i form till tjejmilen. Men med de bästa coacherna ska nog detta gå. Som sagt, lika bra att fortsätta på den inslagna vägen. Igår intogs middagen på TGI Friday's och självfallet matchade jag inredningen med klänningen.

Champagnesprut.

I söndagskväll njöt jag och Karin en fantastisk sommarkväll på hennes balkong, hon firade även att jag fyllt år med en flaska rosa Champagne. Tyvärr valde flaska att leva ett helt eget liv och istället för att lyda den försiktiga vridningen så härjade den loss helt fritt på balkonggolvet. Kändes inte ett dugg glammigt att trätrallorna var indränkta i Champagne. Bara sorgligt. Enda, absolut enda gången, det är okej att spruta ut denna fantastiska dryck är när Ferrari står överst på pallen i ett Formel 1 lopp.

Ett litet husdjur.

En ny favorit som följt med ner i Medlhavet ett antal gånger är min Lite Guldfisk. Bandet har blivit nött och solblek men den får sitta sommaren ut. Resterande armband är Lite Candy, armbandet med pärlorna är från en maltesisk marknad.

Slut på det roliga.

Hemma i Malmö igen och jag kan konstatera att jag denna vecka bland annat har sett Miki ta över baren på Baia Beach Club och toppa allas glas med mer sprit, läst ut Isprinsessan av Joyce Carol Oates (rekommenderas inte) och Människohamn av John Ajvide Lindqvist (bra men inte mer än så), umgåtts med Mikis killkompisar och förundrats över hur grabbiga mina killkompisar INTE är, sett hundratals italienare i speedos, lyssnat på tjejekompisars oändliga prat om fett på magen och andra ställen och förundras över hur mycket energi detta ämne verkar ta, suckat över maltesernas extremt långsamma service, skaffat mig en solbränna och lite fler pigmentfläckar i pannan. Men framförallt haft en perfekt semester som levt upp till allt en perfekt semester ska innehålla.

På bilden en maltesisk outfit, halsband och klänning inhandlat på Malta.