Gott nytt!

Klänning, klackar, party strumpbyxor och Champagne. Mer förberedd kan man inte vara. Dock hade jag inte räknat med att mitt sällskap för kvällen skulle få kräksjuke återfall klockan halv fem nyårsafton. Så här står jag utan fest, med huvuddelen av mina vänner på semester eller i parmiddagar. Om jag inte hittar en annan fest får dricka den där Moët själv.

Grandiost.

Hade en enormt trevlig gårdagskväll på Grand med världens bästa Anna. Anna jobbar som läkare. Och hur mycket hon än berättar för mig att det inte är som i Grey's Anatomy tror jag henne inte. Hon är tillsammans med en läkare och det som händer på akuten låter som ett dramatiskt TV-avsnitt. Så nog måste det vara som på TV. Att det händer spännande saker i linneförrådet. Dessutom brukar jag tänka på henne när det är panikstress på jobbet, för att få distans till vad det är man stressar över. Kvällen innehöll även ett överförfriskat killgäng. En av killarna uppvisade även starka fotfetisch tendenser när han i princip la sig på golvet och kramade om mina fötter/Moonboots.

Perfekt sushi.

Förutom att sushin är helt gudomligt god är servisen en fröjd för ögat. Och ännu bättre blev det när Elisabets julmust serverades i ett martiniglas med snöflingor på. Servicen är dessutom mycket bra. Bara en sån sak.

Med tanke på den absurda träningsvärken jag hade i går (och fortfarande har idag) är jag tacksam att sitta på golvet innebär att man stoppar ner benen i ett hål i golvet, så de kan dingla fritt. Och anledningen till denna träningsvärk... Förutom att det var ett bra tag sedan jag ansträngde mina stackars muskler med Body Pump så vilade mina ögon på en väldigt trevlig syn i speglarna framför mig, detta gjorde att jag lassade på lite extra mycket vikt, för att imponera. Moget verkligen.

Styrelsen samlad.

Skype och mail fungerar alldeles utmärkt. Men inget går upp mot att träffas på riktigt. Då kan man till exempel öppna en flaska Champagne och fira att vi äntligen är igång. Igår var det alltså lite kalabalik i min lägenhet. Hela lagret anlände från Istanbul och mitt golv såg ut som himlariket, fyllt med armband i alla färger. Vi hann avhandla ett gäng punkter på att-göra-listan inför våren 2011. Och kvällen avslutades med fantastisk middag på Saiko.

Årets...

Årets lite-rund-under-fötterna (februari): När jag tar avsked av tjejerna i Istanbul med en rejäl tjejfest som avslutas på ett flådigt ställe med breathtaking utsikt och Champagne i mängder. Hit hör såklart också alla byråfester i Linas sällskap, resterande tid under året.

Årets tyngsta (mars): När jag beslutade att avbryta min tjänstledighet, inte ge kärleken fler chanser, sluta försaka mig själv, packa mitt bohag, lämna Istanbul och flytta tillbaka till Sverige.

Årets vinst (april): När tjejerna på The Fan Club kammar hem UTE 2010. Kristallkronorna på Bers glänste lite extra den kvällen.

Årets äntligen (maj): När jag på bara några meters avstånd får lukta krutröken och höra vrålet. Mitt första Formel 1 lopp kommer inte att bli det sista.

Årets jobbigaste (maj): När jag sjunker ner på golvet på toaletten på Atatürk flygplats, tårarna vägrar att upphöra. En väldigt romantisk kärlekshistoria hade definitivt tagit slut.

Årets flört (juni): Nybliven singel, världens bästa reklam, inspirerande seminarium, godaste rosén, fest i solnedgången och en charmerande Executive Creative Director från Sydafrika. Reklamfilmsfestivalen i Cannes levde verkligen upp till alla förväntningar.

Årets herregud-jag-är-inte-23-längre (juli): En vecka i Alanya med Miki. Sol, bad, rakı, turkiska volleybollspelare, meze, Crazy Horse och väldigt lite sömn.

Årets vackraste och varmaste (juli): En vecka på Poros och Hydra.

Årets mest imponerande: Världens bästa Maria springer Marathon, halvmaran och massa andra lopp på imponerande tider.

Årets bästa: Att jag lärde känna Ulrika. Vi är ett vinnarteam. Och fina vänner växer inte på träd.

Årets mesta saknad: Golden retrievern Coffee, världens klokaste och finaste som förstår både svenska och turkiska.

Årets mest intensiva: Mitt jobb som Art Director på The Fan Club. Och herregud vad jag älskar det.

Årets stoltaste (November): Att jag är delägare och grundare av Lite Kalabalik.

Just det.

Måste ju berätta hur jag tog mig hem i snökaoset, dagen innan julafton. 4,5 timmar, tre bussar och en hel del väntetid i snöstorm tog det mig att ta mig kollektivt från Malmö till Eslöv. Andra hade det helt klart värre. I kylan höll lättläst litteratur och min iPhone mig varm. Och denna artikel fick mitt blod att rusa och min kroppstemperatur att stiga en aning. Tänk att vår statsminister tycker det är bättre att köpa in städtjänsten än att skaffa en jämställd man. Jag är stum av förundran att detta bara kan passera.

Lite off.

Märkligt namn på ett kafé mitt i Malmö. Men så heter det, där Sorl låg på Davidshall innan ligger nu Lite Off. Härlig lunch med bästa Ulrika. Skönt att åter vara i stan, sitta på ett kafé och garva högt åt galna singelhistorier. Och ungefär som tallriken ovan ser ut ska min mat resten av vecka se ut... Här krävs rejäl deffning om nyårsblåsan ska sitta som den ska.

Tjejerna Hos Killarna.

Varje jul träffas gamla tjejegänget. Härlig tradition som håller år efter år. I år träffades vi hemma hos Carro och Mia i Röstånga. De bor i ett helt underbart litet hus som uppfyller alla konstnärsdrömmar om att bo på landet i ett gammalt dragit hus och förverkliga alla kreativa drömmar. Och det är precis det de gör. Mia och Carro ligger bakom helt fantastiska Hos Killarna. Funderar på att beställa min drömman så jag får lite sällskap i soffan.

En vit jul.

Finns ju massa betydelser av den där rubriken "en vit jul". En Sverigedemokrat som i ett tal säger att "Visst önskar sig alla barn en vit jul", eller ingen snaps på julebordet eller varför inte precis vad det var, en extremt vit och kall jul. Hemma i Malmö igen efter ton av mat, julkakor, ost och annat man får plats med i en uttöjd julmagsäck. Samt otal timmar av sömn och ett par iskalla promenader.

God Jul vänner!

Julröda naglar och en smått overklig syn från vardagsrummet får bli mitt God Jul! Nu ger jag mig ut i kaoset, alla tåg till och från Malmö är inställda. Så lycka till Lina... Förbereder mig på att stå och vänta i kaoset på en ersättningsbuss.

Tjajorna.

Bjöd hem mina tjejer på glögg i går. Vi mumsade ost, pepparkakor och Ulrikas hembakade kakor. Den obligatoriska singel-dejting-uppdateringen gjordes. Den går ungefär ut på att alla redogör för hur deras status är för tillfället. Kvällen avslutades med att jag och Ulrika drack lite torrt rött för att kompensera allt sötsliskigt glöggdrickande.

Hörde jag en glöggskål.

Såhär in i det sista envisas kunderna med att vara lite lätt motsträviga och smått besvärliga och jag har fortfarande en del jobb som måste göras innan jul. Men men lite glögg och ännu mer godis på det så ska nog denna eftermiddagen överlevas. Dessutom har jag som jag nämnt flertalet tillfällen innan, världens bästa vänner. När jag dryftade mina farhågor om att bli insnöad i Malmö över julen säger Malin "Jag kör från Landskrona för att hämta dig och kör dig sen hem till dina föräldrar". Hur fint är inte det. Och Ulrika föreslog direkt att jag skulle fira jul med henne och hennes Mamma här i Malmö. Och med tanke på att hennes mamma ska vara en 30 år äldre kopia av Ulrika herself låter det som ett toppensällskap.

Nytt år.

Inte ofta kalendrar att hänga på väggen är speciellt stylish. Vanligare med kattungar och gratis kalendrar från Konsum än snygga jag vill ha på väggen. Denna är dock ett undantag, från Fotografiska i Stockholm.

Julemys.

Det kliar i min kropp när jag hör folk säga, ofta med ett läskigt leende, "Åhhh vad mysigt vi har nu" och "Guuud så trevligt detta är". Det är märkligt när man måste påpeka hur mysigt och trevligt man har det. Något stämmer liksom inte då. Lite som alla bloggare som tänder doftljus och myser myser och berättar om det i långa inlägg. Och avslutar gärna med hjärtan, och gulliga hälsningar till sina läsare. Nåja, ikväll har jag i alla fall tänt ett nytt lyxigt fransk doftljus på toaletten, samtliga ljus i vardagsrummet (exakt 13 stycken) och spelat julmusik, samtidigt som jag slagit i mina sista julklappar. Allt för att försöka få bort en ilsken PMS och få till någon som helst julstämning. Den infann sig halvdant, funderade mest på hur trist det är att vara singel över jul och att jag förmodligen kommer att vara insnöad i Malmö över julen. Med tanke på vädret och hur många tåg Skånetrafiken lyckats få iväg de senaste dagarna.

Dansk jul.

Känns lite som om man går på andra andningen nu. Och det är inte många dagar kvar till en hel veckas slappeledighet. På bild lite skön dansk julskyltning från förra veckans Köpenhamns-besök.

Och det väller in korgar med godis till byrån som jag frossar i som om det inte finns en morgondag...

Lite kitsch och en cocktail kl 16.00.

Förutom att jag älskar mitt jobb så älskar jag såklart mina kunder. Ännu bättre blir de när de föreslår att vi ska ta en juldrink ihop och skåla för det goda samarbetet. Detta gjorde vi i eftermiddags på den helt underbara hotellbaren Rosen. Och vad jag gillar detta fantastiska ställe. Förutom att cocktailsen är vida berömda och fantastiskt goda så är inredningen allt annat än svensk. Den är sådär lite lagom sydeuropeiskt kitschig. Stora soffor och fåtöljer jag skulle kunna sitta hela eftermiddagen i, plastiga dekorationer och  en färgersättning som skulle passa på en bordell.

God Jul.

Korg fylld med ost och annat gott, plus en flarra Champagne. Bästa julklappen från bästa arbetsgivaren. Bubblorna kommer med all säkerhet att avnjutas innan det hinner bli nyår.

Söndagsmiddag.

Jag har alltid haft en dold talang för att äta mycket. Har många fina buffé-minnen, minns framförallt en räkfrossa i Sälen där jag och min pojkvän kom först och gick sist. Eller när vi firade anniversary och gick på fläskfilé-frossa på Rådhuset (kort därefter blev jag vegetarian...). Eller när jag och Elina, på vår väg upp till Falun på cykel, käkade lunch i Jönköping på Glada grisen, den buffén kommer jag aldrig att glömma. Och alla meze-middagar i Istanbul där maten aldrig tar slut. Idag upplevde jag en kak-buffé som kommer att gå till historien. Ulrika har lite lätt maniskt bakat 24 olika sorters kakor (räknade aldrig hur många sorter där var men på en höft sådär...) och bjudit in alla vänner.

En kort en lång.

Igår tvingade jag på Ulrika 11 cm klackar, detta resulterade i flera vurpor i djupsnön. Samt träningsvärk i vaderna efter flera timmar på Babels dansgolv. Vi började kvällen med hemmafest, längesedan jag satt på golvet och drack rödvin. Med tanke på hur ont det gör i benen innebär det nog också att man är för gammal för det. Inte hemmafest alltså, utan själva golvsittandet. Och avslutade kvällen med Babel.

Shoppa shoppa.

Jag har som sagt levt på en sparsam budget hela hösten/vintern, men jag tappade den och alla tankar på ekonomi när jag kom in till Köpenhamn i torsdags. Med mig hem fick jag det som syns på bild. COS, Pieces och vanliga HM. Har precis målat naglarna blå och piffat till en gammal outfit med djuransiktshalsbandet och kedjan. I handen ska jag ha den vita lilla väskan med en guldig och en silvrig dragkedja. Är redo för en kväll med bästa sällskapet.

Filminspelning.

Hela fredagen tillbringade jag på en gård i Vittskövle. Vi spelade in en reklamfilm för Skånemejerier, tillsammans med produktionsbolaget King Edward. Inspelningar brukar innehålla massa väntetid, massa godis, en hel del skratt, massa "tagning tysnad", en söt dansk kameraman och iskalla utomhustagningar. Denna inspelningen var inte ett undantag.

På bild bonden Håkan som gjorde en strålande insats som charmig bonde.

Tårar och skratt.

Just nu är jag ett stort fan av The Fan Club... Ett helt underbart gäng som bara är så kompetenta, duktiga, underbara och roliga att jag häpnar över vilken tur jag har som jobbar med dessa människor. Igår åt vi en enormt välförtjänt julmiddag. Historier om legendariska praktikanter är en gammal klassiker, Max som ska byta däck på Olas bil en annan. Ostört satt vi i ett eget rum och avnjöt en utsökt fyrarätters på Custom House. Vi skrattade men även grät en liten skvätt när fin fina chefen höll ett litet tal för att summera och tacka. Vansinnigt trevlig kväll.

Det bästa med Malmö.

Förr sa man ju att det bästa med Malmö var båtarna över till Köpenhamn. En hel del har hänt sen dess, förutom Turning Torso har vi ju bland annat fått tunnelbana. Bara en sådan sak. Men tänk ändå, 20-30 min med ett tåg, sen befinner man sig i Köpenhamn. Och vilken stad sedan. Igår var den inbäddad i vitt blött ludd. Men ändå helt underbart bedårande.

Jag låter som en klyscha.

Det tar emot att säga "ja det är vääääldigt mycket just nu" och "Jo jag jobbar ju på reklambyrå". Men herrejisses vad de senaste veckorna har innehållit mycket jobb. Träning och sömn har fått stå till sidan för långa dagar på byrån och sena kvällar hemma i soffan med annat jobb. Senaste veckan har jag märkt att det kanske har varit lite väl mycket. Den korta stubinen är lite kortare än vanligt och tänderna gnisslas lite mer än vanligt nattetid.

Men en julfest ska ju hinnas med ändå. Framförallt när jag är festgeneral. Igår samlades hela byrån för glögg med tillbehör. Som festgeneral hade jag planerat, glögg, tåg över bron, David Lynch utställning och middag på Custom House. Men vi skippade utställningen och tog oss lite småtrötta över bron för att lugnt och sansat ta oss till Nyhavn. Helt oplanerat fann jag mig själv strosandes på Strøget och helt från ingenstans klickade en semesterkänsla in och all stress rann av mig, trots lågskor och blötsnö. Jag säger som Malin sa mer än en gång under kvällen "det känns ju som om man är utomlands...". Och när man är på semester finns en tendens att glömma eventuella budgetar och se shopping som en del i själva avkopplingen som semestern innebär. Jag gick i alla fall totalt banans inne på COS. Och ruset jag kände efteråt går jag fortfarande på.

Shopping alltså.

Få saker slår shopping. Förstår inte varför det ska vara så kul. Men det är ju det. Tänkte att jag inte skulle handla så mycket julklappar i år, men så fort man kommer igång är det kört. Jag impulshandlar alltid helt oplanerat saker som jag intuitivt känner skulle passa till diverse vänner och familjemedlemmar. Svårast är dock barnen, får ångestattacker av leksaksaffärer och prestationsångest att klappen ska vara lagom könsneutral, men inte tråkig. Vill inte att de ska komma ihåg mig som tråk-feminist-fastern i Malmö. Det blir alltså ingen Barbie till Fia och ingen traktor till Hampus. Men det blev något rosa till Fia och något lärande till Hampus. Tror jag fall dit ändå.

Till mig själv blev det en zebra-mönstrad kofta.

En hälsning.

Julens hälsningar, paketlappar och julkort skrivs bäst på en snygg liten mönstrad papperslapp. På den prickiga kommer jag att skriva något till Ulrika, den randiga till vänster är stor och rymmer allt jag vill säga Maria och tapeten med tantmönster blir perfekt till Hanna.

Hallå ja.

Så låter det när man säger hej till bästa Hanna i telefon. La precis på luren. Hon bor i Kalmar och jobbar som lärare men i 18-19 år bodde vi på samma gata. Hon är som min syster. Som två långa benrangel satt vi bredvid varandra i bänkarna från första klass till nian. Lika många fyror och femmor i betyg och lika tysta och duktiga. Sent hittade vi tillsammans ut i verkligheten. Och när vi väl gjorde det, dansade vi sönder dansgolven först i Lund sen Malmö. Många härliga tågresor från Eslöv in till Malmö blev det. Det är nu man borde säga "det var tider det" och det var det absolut. Kul hade vi. Men samtidigt tycker jag livet bara blir roligare och roligare. Alltså har jag roligare gånger tolv år, nu, än jag hade när jag var tjugo...

Hej.

Fick denna på mitt tangentbord i går när jag och Malin skulle jobba jobba hela kvällen lång.

Familjen från landet på Bondens marknad.

Mina föräldrar och jag gick på Bondens Marknad i lördags. Lite kul att dom tar sig hela vägen från byn, för att gå på bondens marknad, i stan. Och vi hade en fantastisk dag som även innefattade fika på St Gertrud och hela julens ostkonsumtion inhandlades på Möllans Ost.

Min lördag avslutades med fem glada singeltjejer, byggdamm och massa thaimat och en hel del humerbittra kommentarer. Men vad vi gladdes åt att en av tjejerna strålade av förälskelse och förundrades över vilken fantastisk karl hon hade träffat.

Snyggdag.

Vissa dagar känner man sig snyggare än andra. Min fredagskväll var en sådan. Tyvärr slutade kvällen i ett ganska stort antiklimax. En vän hävdade bestämt att hon ville gå ut och ta en drink, trots galet stressig vecka. Exakt 20 min på en barstol på Koi sen sov hon sittande. Jag satte henne i en taxi hem och travade själv litta snopet hem. Slöseri med smink och nylonstrumpbyxor liksom.

Sårad manlig stolthet.

Idag har jag varit sådär lång igen. Styltat runt i mina kilklackar. Och jag såg till att börja dagen på sämsta tänkbara vis med en rejäl vurpa med cykeln. Har väntat på den. Underlaget är inte helt cykelvänligt. Men vad gör man när man skyr stadsbusstrafiken. Och inte har tid att promenera. Jag föll i alla fall som en sten med benenen och armarna flaxande åt alla håll. Såg såklart väldigt roligt ut. Ingen frågade hur det gick.

På tal om längd. Har börjat förstå att man inte kan skämta om mäns längd. Om de är under 180 cm vill säga. Gjorde det lite då och då med en fördetta pojkvän som råkade vara 7 cm kortare än mig. Han blev lika ledsen och sårad varje gång. I går när min dejt för kvällen klagade på att hans hår började bli för långt föreslog jag att han skulle låta det växa 3-4 cm så vi blev lika långa. Skulle fungera alldeles utmärkt med hans kompakta krull. Kul tyckte jag. Inte alls kul tyckte han.

Filmslutt.

Idag har det spelats in små produktfilmsavslut. Och alltid när man är på filminspelning blir det en massa väntan och ätande. Bäst är när man kan äta från rekvisitan. Idag var en sådan dag. Ost, lussebullar, praliner, yoghurt, frukt, blåbär och för att runda av dagen fredgasfika med glögg och pepparkakor. Den trevliga stylingen stod Mia Anderberg för. Läs hennes blogg här.

Sa jag föresten.

Att jag har världens finaste vänner. Till exempel så kan man få, i princip helt utan anledning, ett ursnyggt nagellack av fin finaste Lina. Bara för att det skulle passa bättre på mina naglar.

Så är det.

Det är en hel del just nu. Från lite olika håll och kanter. Och det har varit det ett tag. Och jag har kommit till punkten då det börjar kännas lite luddigt i kanterna och man behöver kämpa lite extra för att hålla ihop allt. Jag tjatar jämt om balans i livet. Balans är lycka. Och alltid när det är lite extra mycket att göra inser jag hur trist det är att var singel. Man saknar liksom den där middagen som står färdig när man kommer hem. Helt enkelt någon som finns där för att massera trötta axlar. Men varför bli bitter över det när man kan ta cykeln från jobbet direkt till en varm soppa och ett glas vin. Direkt till världens bästa Ulrika. En vän som drar historier som får mig att kikna av skratt och en vän som bara lyssnar när man analyserar och kräker lite över livet. Cyklade hem på lätta fötter och tänkte att allt det jag skulle fixa innan jag somnar i dag fixar jag med lätthet i morgon istället. Stressklumpen var upplöst. Vänner alltså.

Ryska raggsockor.

Malin gled in på jobbet i gå-på-tur byxor och ryska raggsockor.

Julklapparna fixade.

Eller inte, de är inte inhandlade men i alla fall inringade. Ett besök på Lilla Svarta på lunchen och jag har redan i huvudet inhandlat julklappar till mina närmsta och till mig själv.

Det är inte huvudsaken att ta ut sig. Huvudsaken är målet.

Ungefär så sa spinninginstruktör på Sats idag. Han är en klok man. En mening som kan passa in på mycket i livet. Och jisses vad skönt det var med lite svettig hårdträning. Träning är botmedlet mot de flesta krämpor och problem. Ni som inte håller med har helt enkelt aldrig tränat ordentligt. Måndagens spinninginstruktör brukar säga en hel del kloka saker. Men också en hel del galenskaper. Han är typen av person som går upp sju en lördagsmorgon för att springa i motvind och snöblandat regn. Och han peppar oss i salen genom att visualisera en uppförsbacke i Tour de France eller en löprunda i Pildammsparken. Själv visualiserar jag ett svettigt dansgolv på rivieran, i Bodrum eller på Ibiza. Där står jag och dansar mig riktigt svettig och andfådd. Lovar att intervallerna blir betydligt roligare så.

På detta svart qinoa med ugnsgratinerad brysselkål. Brysselkål är helt klart en underskattad grönsak. Serverad på ett typiskt singelvis, i knäet, på en filt, i soffan.

En födelsedag, Flirtinis och en fantastisk förrätt.

Bästa kusin Birthe fyllde år. Detta firades med ett par Flirtinis (Vodka, Cointreau, Ananasjuice och Champagne) hemma hos mig, innan vi käkade middag på Volym. Jag gillar Volym, framförallt gillar jag utsikten från fönsterborden, de stökiga arabaffärerna på andra sidan känns Malmö på ett bra sätt. Och det började vansinnigt bra. Portabello Soppan var det godaste på länge, men sen kom huvudrätten och ingen var nöjd. Ankan för seg, fisken för tråkig och min bönburgare var en grå massa ostekta böner formade till en burgare. Sådär. Men vi drack bubbel och hade väldans trevligt. Dessutom anslöt bästa Ulrika så vi fick avhandlat lite ångestämnen och mindre rumsrena singeldiskussioner (insåg att jag pratade för högt när tjejen vid bordet bredvid hade klotrunda ögon och hakan nere på bordet).

Kvällen fortsatte till Babel men man kan säga att den på många sätt också slutade där. Kusin Karin tog bussen hem, Birthe och Anna gick till Debaser. Jag och Ulrika gick in. Att jag fick visa leg i dörren väger inte upp det faktum att alla där inne (utom då Timbuktu med sällskap) var knappt tjugo år gamla...

God Jul Lina.

Önskar mamma och pappa. Mamma tyckte det var onödigt att jag skulle gå runt och frysa i vinter. Och jag höll med. Dessutom kändes det ännu mer onödigt att frysa ett par veckor till, så det blev en tidigt julklapp. Vad jag inte räknat med var skrattattacken jag skulle få när jag öppnade lådan. Kan inte minnas att jag någonsin skrattat så mycket, helt på egen hand. Men de ser galet roliga ut. Och extra kul är det att det inte finns en höger eller vänster sko. Det är bara till att hoppa i och gå ut i snökaoset.

En fredag och bästa uppvaknandet en lördag.

Idag vaknade jag upp på bästa tänkbara sätt. Hade valt att skippa min sedvanliga lördagsförmiddags träning. I ärlighetens namn har jag skippat gymmet hela veckan, inte helt likt mig. Men är man en träningsfantast som jag behöver man inte vara orolig för att det ska vara svårt att komma igång igen efter ett mindre uppehåll. Däremot behöver jag uppehåll ibland för att få tillbaka lusten och längtan efter att svettas. Fick dessutom ont i höften i går (snacka om jag-blir-äldre-panik) så på måndag blir det spinning och core så svetten lackar. Nu tillbaka till mitt uppvaknande. Låg och drog mig vid elva snåret och funderade på hur kallt golvet var att sätta fötterna på när telefonen burrade till. Ett meddelande från bästa Ulrika sa "Gud vad jag gillar dig min fina Lina!". Jag blev varm och glad och golvet var plötsligt inte ett dugg kallt.

Igår after workade jag med Anna-Mia på Rasoir. På väg hem blev jag övertalad att ta en sväng om Moccasin, där stannade jag i värmen ett bra tag. Beskådade och stördes av det hopslingrade paret i baren som inte sa många ord till varandra under kvällen, förutom de som sensuellt viskades i varandras öron. De avancerade dock från att sitta bredvid varandra och ha något som ibland snuddade vid förspel till att till sist sitta på varandra. I baren. Vet inte. Jag är inte pryd. Men...

En dubbelt så god jul.

Druvans fin fina annonser som jag varit ytterst delaktig i kan man nu beskåda i diverse magasins decembernummer. Fotograferingen skedde en lördag för några månader sedan. Det kan man läsa mer om här.

En värmande torsdagslunch.

Det är mycket nu. Väldigt mycket. Till på köpet väljer vår braiga projektledare att lämna oss för ett chefsjobb på en annan byrå. Vad gör man som chef då? Jo man tar hela den magsårs stressade skaran av anställda till Rasoir och bjuder på fisksoppa och Champagne. Franska bubblor och varm fisksoppa. Det blev en väldigt bra torsdagseftermiddag trots allt.