En alldeles för kort helg.

Jobbade på att vila ifatt och ta hand om min hälsa i går. Gick ganska bra. Kvällen tillbringades i Hästhagen hemma hos Charlotte. Champagne med tilltugg jag skulle kunnat äta mig mätt på, en middag som var underbart god, ett vin som passade perfekt till, ett mycket trevligt sällskap och en dessert som hade behövt ett eget inlägg. Och en bättre värdinna än Charlotte är svårt att hitta. Helt fantastisk. Idag vaknade jag upp till en solig söndag som tillbringades framför handbollen med amerikanska pannkakor och mysigt sällskap.

En tjugonioåring.

Drog på mig en liten mesig förkylning förra veckan. Som jag sen inte vårdade i veckan, så när fredagen kom kände jag mig sliten och vansinnigt trött. Men en timmes sömn efter jobbet och en dusch så var jag redo att fira Ulrikas stora dag. Vi mumsade sushi i världsklass på Saiko och klämde sen in oss på ett trångt Debaser för att lyssna på ett punkband. Japp, just det, ett punkband. Kanske inte riktigt min hemmaarena. Tror inte min korta period med Ebba Grön och Ugglas "Jag skiter" räknas. Kvällens roligaste var när jag stod i en massiv kö till baren och säger "det rör ju inte på sig alls, Max (som jag hittat i kön) svarar "jo i hans dreds gör det det" (och pekar på killen framför i kön)... Kvällen besvikelse var när jag ville skicka ut sushin som var gjord på anka och servitrisen på Saiko säger att det inte går. Jag kan ju inte vara den enda vegetarianen (som äter fisk) som tar för givet att sushi är något som kommer från havet.

Jag och Gynning.

På Djäknegatan, precis bredvid mitt SATS har en ny, mycket trevlig butik, öppnat. En concept store, med inredning, kläder, dyra men fint förpackade teer och tvålar samt en en hårsalong. Igår handlade jag en liten födelsedagspresent till en liten med ack så god vän. Shoppade i samma butik gjorde även Carolina Gynning. Det var det ingen som tog miste på. Jeansen på bilden fick jag av min kollega Nina. Nästan bara sådär. Hon hade på sig ett par likadan i måndags, som jag kommenterade. Gillade tvätten och modellen. Visade sig att de var inhandlade på Vero Modas rea. Så igår haffar Nina ett par, i helt perfekt storlek, till mig. 75 spänn fick hon betala. Jag kan tänka mig att bjuda på en lunch som tack.

Tre boxar vin på Reklamöl.

Efter jobbet i går tog jag mig till kollegerna på ID, där Reklamöl huserade. Reklamöl brukar innebära vin och mingel i går blev det öl och mingel. Och jag är verkligen inte en ölperson. Men vad gör man inte för att ha något att hålla i sin hand. Tre vinboxar hade köpts in, 200 var anmälda. Så nog tog dom det där med ReklamÖL bokstavligen. Eller så kan man säga som en vän till mig sa "Tre boxar!? Det är ju vad jag brukar köpa hem till en tjejmiddag". Annars var det mycket trevligt. Kvällen avslutades dessutom på Siesta i ett trevligt och lite udda sällskap.

En vanlig jobbedag.

Detta har jag pysslat med idag. En helt vanlig dag på jobbet. Lunchen tillbringades dessutom i fint sällskap och ett gallerikort planerades. Det är ett tydligt vårtecken, när Gun kommer med uppgiften till mig att sätta ihop en inbjudan och ett gallerikort till påskens vernissage. Nu dags för reklamöl.

Sex and the City 3?

Är inne på femhundratolfte gången av att se om min Sex and the City box. Och jag skrattar och njuter lika mycket varje gång. Tyvärr medför detta att jag konstant refererar olika händelser i mitt och andras liv till ett SATC avsnitt. Och är det inte något som går att referera till så har jag massor av material till ett nytt manus... I helgen berättade en kompis att hon dejtat en kille som tenderade att prata väldigt mycket om sitt ex, så hon bestämde sig för att räkna efter hur många gånger han nämnde hennes namn under kvällen. 29 gånger blev resultatet. Sista gången han sa hennes namn var när han berättade att hon hade likadana sängkläder som min kompis... Ett annat citat som är väldigt användbart (eller som helt enkelt platsar in i kategorin jag-blir-mörkrädd) är när en annan kompis frågar en kille på krogen om han är sambo och får svaret "beror på hur man definierar ordet sambo".

På grund av väldigt trevlig anledning är jag trött och sliten i dag. Så piffiga Malin får bjuda på lite piffighet. Och hår gummibandet med hjärtat är faktiskt en juklapp från mig.

Snart!

Den 10 mars bär det av till Istanbul för en långhelg i världens underbaraste och vackraste stad. Ska kombinera fredagsvin på The House Café med inspirationstuerer i basaren. Cocktails på 360s terrass med inköpsrunda i Eminönü. Vi på Lite Kalabalik ska inspireras, köpa in, fotografera och umgås. Men vad är ett Istanbulbesök utan Miki. Inte mycket. Så mellan businessen ska jag dricka massor av vin, prata minnen, njuta av atmosfären och umgås med min underbara turkfantast. Det kommer att vara nästan på dagen ett år sedan jag flyttade hem, så minnena kommer med all sannolikhet att jaga mig. Men framförallt ska jag njuta. Ja herregud vad jag ska njuta. Av de gula taxibilarnas tutande, de långsamma turkarna på trottoaren, säljarnas rop, trängseln på Istiklal, vyn från Galata bridge... 

På bild en sida från danska tidningen RUM. Turkiska designduon Autoban rekommenderar sina favoritställen.

En fest på andra sidan bron.

I går tog jag tåget tillsammans med massa polacker som skulle se handboll i Hyllie. Själv fortsatte jag färden över bron. Anna-Mia hade bjudit med mig på fest i Köpenhamn, en kollega till henne hade bjudit sina närmsta 90 vänner på fest. Vi började med mycket god thaimat, restaurangen låg i samma kvarter som alla Köpenhamns erotikbutiker och jag lyckades till och med höra en kvinna fråga det manliga sällskapet som gick framför oss på trottoaren om de villa köpa sex. Maten var god och restaurangen var dekorerad precis som en Thai restaurang bör vara. Efter maten tog vi oss till festen. Festen var snygg, människorna var snygga, lokalen var snygg. Tror allt är lite snyggare över bron. Framförallt njöt jag av att kolla på alla snygga tjejer med snygga outfits när jag vilade mina trötta fötter mellan danspassen. Önskar Malmö kunde vara lika snyggt.

Och jag måste bara säga hur fantastiskt det är med den här tunneln vi fått. Kl 02.13 (japp tidigt, men jag skulle jobba på söndagen) tog vi tåget hem. Klockan 03.00 satt jag i min soffa hemma.

En fredag.

Min helg har fortsatt precis i samma tempo som veckan innan. Jobb och massa kul. I alla fall så avslutade jag veckan med ett efterlängtat spinningpass på Sats, en laxsallad och ett gäng riktigt goda glas vitt på Moccasin. En mycket trevlig kväll som avslutades på På Besök med en väldigt glad Ulrika. På vägen till På Besök gick vi in om min lägenhet för ett toalettbesök, det började med att jag gick ur taxin innan Ulrika och på den lilla tiden lyckades hon irra bort sig och försöka komma in i fel port. Min garderob var även påväg att bli en toalett. Alltid lika kul att tillbringa en kväll i Ulrikas sällskap.

Smaka och lyssna.

Var på ett mim (Marknadsföreningen i Malmö) arrangemang. Det handlade om sinnenas marknadsföring. Satt stum av förundran och såg hur ett par kvinnor berättade oengagerat om deras företag som sålde smak. De menade på att man ska addera smak i sin grafiska profil eller till sin varumärkes plattform (alltså, vad smakar ditt företag?). Foodism heter företaget och de smakade lakrits och svart te. Förpackat i en liten pralin med vitchoklad. Innan smakföredraget berättade en annan kvinna om hur viktigt det var att ditt varumärke hade en melodi eller ett ljud. Intressant att man kan bygga en hel affärsidé på ett sinne. Visst tror jag det är viktigt att man serverar rätt tilltugg på mässan och spelar rätt jingel till reklamspotten, men själva helheten och den bärande idén känns lite viktigare... Kvällens behållning var min gamla kollega Cathrine, vi hann avhandla det mesta i pausen.

Min grekiska vän och ett bra samtal.

Igår tillbringade jag kvällen i Helsingborg, Helena var på ett av sina sällsynta besök i Sverige. Och då gäller det att passa på, man vet aldrig när man syns nästa gång. Men syns det gör vi. Det kan vara 45 min på Stockholms central, i Istanbul för att Helena är på jobb där och jag precis flyttat dit eller ett helt vanligt inplanerat besök på Poros. Nästa gång kan bli Prag, Helena och Maria springer en halvmara, jag tänkte titta på, shoppa och dricka vin. Annars har dagen innehållit ett intressant samtal i köket på jobbet. Med min chef. Jag gillar min chef, det säger jag inte bara för att jag vet att hon läser bloggen ibland, utan för att hon är en mycket bra chef (och dessutom den första kompetenta chefen jag jobbat med i min karriär...). Vi filosoferade i alla fall om hur man väljer att spendera sin tid. Hur man kan längta efter att bara vara med sig själv, ingen annan. Att jag identifierar mig som singel men att hon inte identifierar sig som gift (för att det är normen?). Och tjusningen med att det är fredag när man har familj, stressen "nu måste jag göra något kul" när man är singel.

Det där med balans.

Gillar mitt liv bäst när det är en lagom balans mellan träning och sitta hemma i soffan. Och kvällar då man socialiserar med vänner ska vara som en liten krydda i vardagsbalansen. Den senaste veckan har nästan varit en enda lång middag med vin. Är helt slut. I onsdags käkade jag middag på Mrs Brown med Martina. Vi blev väldigt bra vänner på gymnasiet, sen tappade vi varandra i flera år men kan tacka Facebook för att vi hittade varandra igen. I onsdags hade vi en urtrevlig stund tillsammans.

Märklig känsla det där.

Får ju säga att Birthe sätter huvudet på spiken i sin kommentar nedan. Det har varit intressanta, sköna, fina och lite jobbiga dagar. Någon har ruckat min värld en liten liten bit. Därav har jag haft svårt att fokusera på det jag måste fokusera på och bloggen blir lidande. Annars har jag haft en bra dag. Hade en trevlig men lite konstig lunch med Max, själva lunchen var inte konstig (förutom då att vi åt på en suchirestaurang som är inhyst i en spel- och tipsbutik) utan samtalsämnena. Vi konstaterade att det finns hushåll, hushållspapper och hushållsost. Att man inte kan skylla på att en 28-åring är omogen när en relation med en sådan inte fungerar. Och att saker som kan verka tråkiga i inledningsskedet i en relation är de som sen är själva limmet i relationen när man varit ihop ett tag.

Film och sömn.

Kände mig som tjugo på nytt fredagsnatt. Men som den trettioåring jag är när jag vaknade på lördagen. Satt uppe och pratade hela fredagsnatten lång, med en ny bekantskap. Mycket intressant. Började kvällen med två filmer, en mycket bra en mindre bra. Micmacs, samma regissör som till Amelie from Mortmart, den verkade lovande men var ganska tunn. Fantastic Mr. Fox däremot var bäst på länge, underbar.

I går gick jag och Ulrika och såg Svinalängorna, så bra och så tung. Man bar helt klart med sig hem en känsla av vanmakt och förtvivlan. Idag vaknade jag utvilad, men såklart alldeles för sent på dagen, ställer jag inte klockan vaknar jag typ aldrig. Söndagen ska ägnas åt jobb och träning. Tänk så effektiv man blir om man låter bli de där utekvällarna och satsar på filmkvällar istället, om jag bara hade varit kapabel till att sova mindre hade jag varit odrägligt effektiv.

En kort kjol.

Få saker får igång mig så mycket som orättvisor. Och framförallt när de är könsrelaterade. Självfallet är jag feminist. Läste ett mycket intressant inlägg i min parter/vän/kollega Elisabets blogg. Om turkar och inställningen till korta kjolar. Undertiden jag bodde i Istanbul har jag aldrig tänkt så mycket på vad jag skulle ta på mig som jag gjorde när vi skulle ut och äta eller gå på fest. I Sverige slänger jag alltid på mig ett par strumpbyxor och en kort kjol, är det vinter tar jag en stor kofta till det. Men i Turkiet visste jag exakt hur min pojkväns ansiktsuttryck skulle se ut när han skulle få se mig i en sådan outfit. Inte populärt. Men självfallet tog jag en kort kjol ändå.

Och när det kommer till turkarnas (eller för den delen vilken sydeuropé som helst) bild av oss skandinaver som lättfotade säger jag bara: Och? Låt dom tycka det, vi svenska tjejer hycklar i alla fall inte och vi har fantastiskt kul på semestern. Låt tjejerna dansa halvnakna på en klubb i Alanya när de kommer hem har de i alla fall haft sommarens roligaste vecka.

En bra vecka helt enkelt.

Min ångest försvann i och med att tidsplanen gjordes om och en helt ny fräsch vecka adderades. Och det blev en onsdagskväll helt utan ångest och med massor av vin, enormt trevligt och intressant sällskap, hetsiga diskussioner (älskar hetsiga diskussioner, har en hemlig dröm att bli politiker) och alldeles för få timmars sömn. Men idag är det fredag och jag är utvilad. Hade en härlig kväll med bästa Elina i går. Våra samtal går alltid från statusuppdatering, till vilka filmer vi sett och vill se till att sitta med datorn och klicka fram låt efter låt vi vill den andre ska lyssna på. Nu ska jag inta min lunch som skriker det-är-januari-och-jag-längtar-efter-lönen.

Ångest.

Amerikanen jag dejtat ett litet tag sa en gång att han var väldigt förvånad över hur ofta svenskar sa ordet ångest. Bakfylleångest, höstångest, jobbångest, pluggångest, ångest... Stämmer nog. Vi svenskar har ångest mest hela tiden. Jag har det nu. Jobbar med en redesign där formen i slutändan ska tilltala manliga köttätare. Och jag är ju varken man eller köttätare. Annars har dagen innehållit en lyckad liten filmvisning, msn-konversation med en nyförälskad vän och en sms-konversation om ett livsavgörande ämne.

Bygga fort.

Har på lite olika sätt varit en fantastisk dag. En grå tisdag omvandlades i förmiddags till en guldskimrande och helt underbar tisdag. Annars har jag numer  en ny vana som innebär att jag ska komma i säng vid 11. Inte 12. Då ökar också chansen att jag är på jobbet innan nio, istället för efter nio... Får se hur detta går framöver. Av den anledningen kommer då här ett litet inlägg om min söndagskväll. Planen var pizza på Vespa och bio med min dejt. Istället blev det min dejt och en 2,5 årig liten kille, pizza hemma och Cars på dvd... Lite oväntat. Och nog var jag lite nervös innan. Är inget större fan av barn, de är svåra att förstå, alltid gnälliga, svåra att behaga och avbryter alltid samtal som pågår. Nåja, det blev en väldigt trevlig kväll med massa lek och en liten jetlaggad kille som till slut somnade till Cars. Och nog smälte svala jag när denna lilla kille tog min hand och gick ut i vardagsrummet med mig för att bygga ett fort av soffkuddarna. Det är helt klart en annan nivå på dejtandet när man är 30+.

En lördag.

Hade en väldigt slö dag igår. Min mystiska ryggåkomma gjorde att det blev bekvämaste läget i soffan och Sex & the City maraton. Den serien är ju obegripligt bra. Tröttnar aldrig. Och vid det här laget kan jag citera alldeles för många konversationer utantill samt refererar de flesta händelser i livet till en scen ur SATC... Kvällen tillbringade jag och Ulrika på Tempo, efter det Brogatan och så en falafel på vägen hem. Mycket bra lördagskväll.

Och så bästa och klokaste citatet... Carrie står utanför förlovningsfesten mellan Big och Natacha. "Then I had a thought, maybe I didn't break Big. Maybe the problem was he couldn't break me. Maybe some women aren't meant to be tamed. Maybe they need to run free until they find someone just as wild to run with.

Långdistans kärlek.

När jag träffade min allra bästa vän som 21-åring, inledde vi vår relation på distans. Och så har den fortsatt. När vi träffas vet vi att vi har en begränsad tid på oss, det kan vara en weekend i Stockholm (där Maria bor), eller ännu bättre en weekend i Europa, eller bara en middag i Malmö. Vi pratar på så fort som möjligt för att hinna avhandla allt. Igår när jag stod och fixade det sista med middagen hände plötsligt något i min rygg. Men inte ville jag att det skulle påverka vår lilla fjuttiga tid tillsammans. Så jag bet ihop. Men icke, trodde ärligt jag skulle dö där ett tag. Smärtan strålade ut från vänstra skuldran, ut i armen, i hela ryggen och upp i nacken som blev helt stel. Jag mådde illa och var tvungen att lägga mig ner på golvet. Där tillbringade vi sen en stor del av kvällen. Mamma sjukgymnast fick agera på distans, Maria höll en ispåse mot skuldran och jag knaprade Ipren. Efter ett tag kunde jag sitta upp och andas igen. Den franska middagen kunde intas. Gillar att laga efter ett koncept (kalla det arbetsskada...). I går var det franskt. Vinet, löksoppan, ostarna och macarons till dessert.

Idag mår jag betydligt bättre, men något pågår fortfarande i ryggen. Känns när jag andas. Men inget som ska få påverka en kväll på stan med bästa Ulrika.

Nu får det vara nog.

På ledighet. Vill komma igång och jobba och få rutin, jag har alltid blivit väldigt rastlös över julledigheten. I går fick jag i alla fall till ett träningspass och en ren lägenhet. Idag massa ärenden på stan och en lunch med Ulrika på Rebell. Ny restaurang på Friisgatan, snyggt, trevlig personal, gott, men knappast något nytt under köksfläkten när det kom till maten. Känns som alla lagar "rejäl" husmanskost för tillfället.

Dagens ämne som avhandlades var framförallt vänskap. Jag tänker ofta på hur tacksam jag är över mina två bästa vänner under uppväxttiden, hur dom format mig till den stabila och trygga person jag är idag. Idag är vi tre tjejer som lever totalt olika liv och hörs två gånger om året. Men de finns där och dom kommer alltid att finnas där. Tror dessutom att tack vara dom har jag som vuxen alltid valt de bästa människorna att umgås med. Personer som boostar, uppmuntrar och sprider glädje. Vet att det finns många tjejgäng där utseendehetsen, pressen på att ha den rätta lägenheten, den rätta inredningen och mest framgångsrika pojkvännen är stor. Nej vänner ska finnas där för att berätta hur bra man är, vilken snyggdag man har och skratta tillsammans med en när man gör bort sig.

Hur glad blir man föresten inte för ett sådant här inlägg. Här snackar vi vänskap som jag beskriver den ovan... Jag säger som Ulrika själv skulle ha sagt; dör lite när jag läser det här inlägget.

Den ultimata after worken.

Eller den ultimata är ju den som spårar ur och slutar tre på natten, efter tre-fyra avverkade ställen. Ikväll var inte en sådan kväll, men på många andra sätt ultimat. Framförallt sällskapet. Jag och Ulrika möttes upp på Koi för vin. Och i vanlig ordning avhandlades både lågt och högt. Lågt tänker jag inte återge här, högt är webb strategierna jag stjäl åt mig mellan vinklunkarna. När bartendern sa "nu har jag hört ordet blogg massor av gånger, betyder det att ni bloggar då eller" vet man att man har en bartender som lyssnat på alla samtalen... Och det är då man ska sänka röstvolymen en aning.

Kvällens visdom; det finns sambo-fetma och så finns det singel-alkolism.

Inte riktigt så illa kanske.

På mitt kylskåp hänger denna sköna. Lovisa Witt är illustratör och författare. Men nog känns det lite så ibland. Om man tänker efter. Och just nu är det trist mellanperiod, januari måste vara en av de tråkigaste månaderna på året. I alla fall fyller jag mina dagar med att jobba, träna och diskutera kärleken via otal sms, chatt-konversationer och telefonsamtal. Med Ulrika såklart. I morgon ska vi festa till det med en after work och på fredag kan jag se fram emot bästa bästa besöket och på lördag blir det litta utgång.

Hur skön är föresten inte pizzerian i Istanbuls logga, magneten nere till höger i bild.

Trodde jag aldrig om mig själv.

Som barn var jag en riktig badkruka och som vuxen är jag konstant frusen. Ändå sprang jag på tå nerför stegen, ner i isvaken och gjorde ett snabbt halvhjärtat dopp. Men ett dopp var det. Från utsikten i bastun kunde man se, rejält påpälsade, människor vandra runt på isen. Och tre gånger gjorde jag om det. Det är ju ett nytt år så varför inte göra något man aldrig i sitt liv trodde man skulle göra.

Lina hon gjorde minsann inga halvhjärtade dopp, här snackar vi rejäla dopp med huvudet under vattenytan. Nästa gång. Nästa gång.

Ny dag nytt år.

Som sagt, Ulrika, stackaren, började hysteriskt kräka bara några timmar innan vi skulle sippa Champagne ihop. Länge såg det mörkt ut, trodde jag skulle fira in det nya året i soffan helt alena. Men fin fina Anna-Mia hade fest i sitt nya hus. Min kväll var räddad och jag kunde krångla på mig min glitterklänning. Förutom att nyårsafton är en måstefest (och det kan man ju tycka vad man vill om) gillar jag skarpt att få en anledning att klä upp mig i extra glittrig utstyrsel. Annars innehöll kvällen god mat, trevligt sällskap, massa dans och bästa utsikten över Malmös skyline. Min flört för kvällen; en tvåårig cocker spaniel.