Schlager och afterski.

Gårdagens utsvävningar var i en klass för sig. Mycket märklig kväll. Det började med ett event på Hipp som Ulrika blivit inbjuden till. Helt ovetande om att det var något slags schlagertema anländer vi när programmet nästan är slut. Vi överröses med gratis bubbel och inser dessutom att de bästa platserna (sofforna) var reserverade. I Ulrikas namn. När vi druckit tillräckligt av bubblet (Blue Nun med guldflingor i flaskan...) drar vi till Möllan. Kvällen avslutas sedan väldigt oväntat på en pub med liveband.

Spendrups som arrangerade eventet på Hipp hade dekorerat med glitter och guldpengar. Kändes sådär. Och är det schlager är det väl en fjäderboa man ska slänga om axlarna.

Det finns raggningsrepliker.

Och så finns det raggningsrepliker. Längesedan jag befann mig på Lilla Torg. Tror faktiskt det är här dessa repliker förekommer flitigast i stan. "Går ni/du ofta hit" är ju en klassiker. Och den hörde vi igår. Men sämst i alla kategorier är "Hur lång är du?". Ni anar inte hur ofta jag hört den i mitt liv. Och tyvärr har jag inget riktigt bra svar att leverera, tittar mest trött på personen i fråga och säger "j-ligt lång". Jag och Charlotte tog en fantastiskt god drink på Rosen, jag drack en Rosé någonting Martini. Bartendern försökte få mig att beställa något annat "den låter tjejigare än den är, den är mer hardcore liksom". Tja, han känner ju uppenbarligen inte mig. En lugn och trevlig kväll som avslutades med wasabinötter och vin på Koi.

Underbara fredag.

Lönefredag innebär vinlunch med kollegerna och en rejäl fredagsfika. Till på köpet har jag mitt hår i en hästsvans, det händer aldrig. Har ett komplex med mig sedan jag var barn som hindrar mig från att sätta upp håret i offentligheten. Men idag tog jag minsann det stora steget. Och ingen tittade konstigt på mig... Annars har det varit en dag fylld av ilska. Är extremt förbannad på en person jag inte känner. Men en person som sårar någon som står mig väldigt nära och jag känner mig helt maktlös. Och när jag ändå är inne på ilska, denna artikeln i Aftonbladet. Egentligen inte värd att kommentera. Men enligt Robert verkar det som om hela vår (kvinnornas) utveckling baseras på att vi först sköt en dockvagn framför oss, sen en barnvagn. Och det är därför vi kör bil så dåligt. Männen däremot, dom kör bra, men krockar oftare... Bra logik där Robert.

Nu ska jag svettas bort semlan, cup caken, chokladbollen och beskvin i ett spinningpass. Sen drink med tjejorna.

Julklapp i februari.

En hel uppsättning finaste dessertskålar fick jag igår i julklapp av Hanna. I gult glas. Blev mycket glad. Och har man vägarna förbi Kalmar så rekommenderas ett besök på Erik & Alexander, där skålarna inhandlats.

Fint som snus.

Det är bara Hanna som kläcker ur sig uttryck som ovan. Och jag älskar henne för det. Vi är uppväxta ihop sedan våra första dagar i livet. Och vi har en relation som två syskon som hörs för sällan. Hon är en stor del av tryggheten och stabiliteten i min uppväxt. I julas snöade vårt träff in, men i går träffades vi äntligen (hon tillhör de lyckliga som har sportlov). Vi åt japanskt och snackade om livet. Ett liv som vi lever väldigt olika. Förutom att Hanna är en underbar person fungerar hon också som en reality check. Vilket man behöver, inte alla bakar surdegsbröd, fikar på macarones och kokar ekologisk quinoa till middag. Blir ibland förskräckt över vilken snäv värld jag lever i. Men så träffar jag Hanna. Och jag älskar henne för det.

För övrigt rekommenderar jag Hais fisksoppa och en bit halstrad tonfisk med avokadokräm.

Vad är det med folk.

Det är väldigt mycket sura miner just nu. Många är griniga. Undrar osökt om det är nu som alla självmord tas, som det sägs att Sverige har så många av. Jag peppar i alla fall mig själv med fina komplimanger och vackra ord. Någon som alltid lyckas är Ulrika, här (femte frågan) beskriver hon mig i korthet. Så ska jag helt klart beskriva mig själv hädanefter! Och så har jag fått värsta bästa komplimangen i dag, visade sig att jag var någons favoritfeminist. Det är jag gärna.

Fryser man är ett hett tips Redfellas varma juice med äpple och ingefära.

Sportlov.

Tänk vad skönt om man hade haft sportlov. Inte för att jag känner något större behov av att åka på skidsemester. Jag skulle nog tagit veckan till att ligga i soffan och läsa och varva det med film och TV-serier. Annars en måndag bland andra måndagar. Fast ändå inte. Har varit på härligt bra humör hela dagen.

Glada figurer från fotograf Malins hem. Malin som även fotograferat alla Lite Kalabaliks produkter.

Partytrick.

Förutom att tömma min bar så underhöll Elias oss med att visa hur vig han är. Man tar helt enkelt första bästa städredskap, greppar den med båda händerna och sen ska den över, under och runt kroppen. Som ni ser på bilden ovan fixade Ulrika detta galant och blev dessutom ivrigt påhejad av coachen. Jag som är känd för min ickevighet fixade det inte alls och blev utskrattad av coachen. Mindre Body Pump framöver och mer Pilates.

En bartömning.

Jag har ett helt fantastisk skåp från 60-talet. Insidan är klädd med speglar och hyllor för cocktailglasen. Får ge detta fantastiska skåp en närmre presentation framöver känner jag. Det fina är att det är en present från bästa Gun och Evald. Minns knappt varför jag fick det, men jag är oändligt glad för det. I veckan kände jag i alla fall att det var hög tid att det användes, nivåerna i flaskorna har stått orörda för länge. Så jag bjöd in ett gäng tjejer. I princip ingen kunde. Men det landade till slut i en liten tapper skara. Och det resulterade i flera tomma flaskor. Min fina Ulrika började på topp men gled längre och längre ner i soffan, under filten, innan hon insåg att det var en förkylning som grodde i kroppen och cyklade hem. Jag avrundade kvällen på Brogatan. I fin fint sällskap.

Vår bokcirkel.

Inträffar ungefär vad tredje månad. Och det är sällan någon ens har läst boken och max tio minuter brukar ägnas åt boken. Men det känns lite som det kvittar. Boken är helt enkelt bara en anledning att få till en härlig middag med tjejorna. I fredags var det både en högravid (på tisdag är det dags) och en relativt nygravid (med två bebisar i magen) kring bordet. Sist kvar satt jag och värdinnan, Emma, och pratade. Vi konstaterade att vi borde ses oftare. Efter lite vin bestämde Emma att Babel skulle besökas. Ofrivillig pojkvän fick hänga med, jag avvek efter en väldigt lång dag på jobbet. Men jag kunde nöjt konstatera att Emmas Jimmy Choo förmodligen var de första Jimmy Choo någonsin på Babel.

En väldigt lång fredag.

Oj, förlåt bloggen. Men helgen har rusat iväg. Och den har varit lite skönt magiskt bra och trevlig. Min fredag dock, den var ett enda långt hårt arbetspass. Befann mig på Österlen på en fotografering. Ett långbord skulle fotas med massa produkter och råvaror. Det var en kamp om tiden och ljuset, vi småsprang hela dagen mellan köket och studion. Gick upp tidig morgon och landade i Malmö igen strax efter nio på kvällen. Tjejmiddag jag skulle gå på hade för längesedan ätit upp sin biff bourgogne. Alltid lika jobbigt när man samma dag som en middagen är kommer på att värdinnan nog inte har koll på att jag är vegetarian. Jag gick i alla fall in om Pressbyrån på stationen och köpte en Kelda färdigsoppa, klar att bara värmas i micron... Den med trevligt tjejsällskap och några glas rött så kunde jag lägga arbetsdagen bakom mig.

Bild från hur min arbetsplats såg ut hela fredagen. Fotografen jag jobbade med var bästa bästa Malin Lauterbach.

Livets väsentligheter.

Avhandlades på Tempo igår. Träffade min Anna, en av alla vänner man skaffar sig när man precis blivit singel och är i behov av att mingla. Dock är Anna en av få som består som en riktigt nära och bra vän, trots att livet skiftar. Vi träffades för fyra år sedan, åkte på en oförglömlig semester till Ibiza ihop och ett år senare flyttade vi både från Malmö för kärlekens skull. Många kloka saker slogs fast under kvällen och musselsoppan värmde.

Nu ett pass pilates, efter det en dejt.

Bra dag.

Har känt mig stringent, smart och fokuserad idag. Lite mer än vanligt då så klart... Och jag har tappat räkningen på hur många glas te jag druckit. Har druckit te som en turk hela dagen. Fast i gigantiska glas då. Det är kallt, men för att förtydliga för mina läsare i Stockholm så är det inte i närheten så kallt här som hos er, vi har cirka en minus. Men det är blåsten. Den går inte att förklara om man inte besökt Malmö en dag i februari. Annars har jag fått ett mail i dag jag inte kan berätta mer om här, men mailet fick mig i alla fall att känna mig väldigt väldigt trygg i ett beslut jag tog för ett år sedan. Och som krydda på moset så leker Ulrika matchmaker. Och jag gillar det. Nu ska jag jobba en kortis innan jag ska träffa Anna på Tempo. Inte varje dag hon är i stan.

Igår kväll/natt när jag låg hemma i soffan efter ett hårt body pump pass satt mina kolleger här på byrån och geotaggad 900 platser tillsammans med tidningen Aluma. Kolla in här vad det handlar om. (Jag tog mig, med lite dåligt samvete, friheten att inte delta efter alldeles för många kvällar på jobbet den senaste tiden.)

Hur kallt.

Är glad att jag inte bor i Stockholm och har snöstorm. Men frågan är hur skönt vi har det i jämförelse. Tog på mig mina Moon Boots idag. Sist de användes var när snön låg djup över Malmö. Mitt lunchsällskap vägrade ta av vantarna och jackan för det var kallt även inne på Koi. Annars var det en mycket trevlig men arg lunch. Min namne och jag satt och grymtade oss igenom yakisoba nudlarna och laxen. Försökte även med anger management i form av shopping som slutade i godis.

Igår hade jag en mycket trevlig kväll med min grekvän Helena. Märkligt nog fann jag mig, på självaste Alla hjärtans dag, försvara kärleken. Om och om igen. Det är alltid ytterst intressanta diskussioner med Helena. Det var ju trots allt hon som lärde mig allt som var värt att veta om livet för cirka tretton år sedan på en folkhögskola.

Finaste illustrationerna.

Träffade en illustratör på förmiddagen som gjorde mig väldigt glad. Hon gjorde grymt snygga illustrationer i papper. Klippte, vek och scannade. Lät ljuset från scannern bilda skuggor i bilden. Kolla in henne här.

Mer rakt på.

Om man av någon anledning vill se mig mindre poserande och i mer avslappnade fotovinklar, samt ta del av detaljer som vilken (het) man jag pratar med på senaste after worken ... Ja då är det såklart Ulrikas blogg man ska läsa. För övrigt är det också en väldigt fin blogg, med många starka tänkvärda inlägg om känslor.

Nu ska jag inhandla ingredienser till varm soppa och hem och laga mat till min fru för kvällen. Fick oväntat besök och det känns mycket bra. Det är alltid oväntat när det är Helena man ska träffa. Denna gången var det en missad anknytning på Kastrup. Jag håller gärna kvar henne en dag längre i svenska kylan innan hon får åka ner och njuta av våren i Grekland och sitta på sin balkong på Poros och dricka färskpressad vitaminjuice.

Massa kärlek.

Har växt upp i en skön vänsterfamilj med obesprutade grönsaker och utan TV. Självfallet firade vi inte kommersiella högtider som mor eller farsdag. Dessa värderingar står jag fast vi än i dag. Men det hindrar mig inte från att kasta iväg lite extra mycket kärlek till alla jag gillar idag. Och sända en tanke till alla stackars fruar och flickvänner som får en bukett rosor en gång per år. Den 14:e februari.

Och japp, jag jobbar med reklam. Tror mamma och pappa är stolta över mig ändå.

Skönt.

Har satsat på att vila denna helgen. Idag har jag bara legat i soffan och kollat Sex and the city, dålig TV och sovit. Förbjöd mig själv att göra något alls som har med jobb att göra. Igår blev det en långprome på Ribban i strålande sol, idag soffläge i sol. Och det är typiskt svensk att få dåligt samvete över att man inte går ut när solen skiner. I Turkiet kunde man hänga inne en hel dag och kolla film, trots att det var strålande sol och 28 grader ute. Men sen visste man ju också att det med hundra procents säkerhet skulle vara det dagen efter också...

Bild från min och Ulrikas power walk igår.

Tacos och Delicato.

När jag bodde i Istanbul och vi skulle ha svenskkväll lagade vi tacos. Finns en skön svennig humor i det. Igår kväll åt jag och bästa kusinen Birthe tacos som sköldes ner med massa rödvin. Till dessert bjöds det på Delicato bollar. Kan alltså konstatera att en hederlig Delicato är bättre än en Macarone. Mycket mysig och trevlig kväll som avrundades med en kortis på Brogatan.

En perfekt solig lördag.

Helt omedveten om den rådande osminkade trenden i bloggvärlden gick jag med renskrubbat, osminkat ansikte och gympadojor på fötterna för att möte upp Ulrika. Möttes av en fab kvinna med fantastiskt välfönat och glänsande hår. Sen kom hon också direkt från frissan. Vi promenerade till Slottsstaden, besökte lite second handbutiker, stannade på Café Knus och åt en brunchtallrik fortsatte sen med en lång promenad längst Ribban. Älskar Malmö.

Det är tanken som räknas.

Gjorde en fin liten present av Macaronsen som blev över från mötet på jobbet. La sen påsen i väskan. Ulrika blev glad ändå. På after worken diskuterade vi också hur många som egentligen tycker att Macarons är gott.

Vårplaneten.

I fredags var planen att ta det lugnt, komma tidigt i säng och framförallt vila upp min sönderstressade kropp. Men alla vet ju att det är helt omöjligt att efter en lång vecka sätta sig ner för ett-två glas vin och sen gå hem. I alla fall var jag på after work hemma hos Springplanet, företaget min bästa Ulrika jobbar på. Det bjöds på vin, öl och chips. Samt trevligt sällskap. Nivån på samtalsämnena varierade från högt till lågt och tillbaka, som sig bör på en after work. Ulrikas vän som var den gifta kvinnan i sällskapet sa mer än en gång under kvällen "fan vad skönt det är att man är gift", bland annat efter att hon hört om en present Ulrika mottagit på en dejt (mer om den presenten på lördag, nästa vecka...). Kvällen avslutades i rimlig tid på Vespa med en riktigt god laxpizza och ett glas rött.

Glad fredag!

Har haft ett väldigt inspirerande och bra möte med en av mina absoluta favorit kunder, så nu känns det helt rätt med helg. Jag räknade dock inte hur många points jag smällde i mig under mötet. Nu after work med Ulrika på Ulrikas arbetsplats.

En paus.

Känner mig inte alls bekväm i att ständigt hävda att man har mycket att göra, men det har faktiskt varit precis så de senaste veckorna. Idag såg jag i alla fall en ljusning och när ett möte vi trodde var i en annan stad, 40 min bort, var på byrån istället, blev det en liten tur till Rosteriet. Och jag avslutade dagen på bästa sätt. Med pilates. Är egentligen en träningsperson som vill ha svett och tårar och enkla rörelser. Men pilates var inte dumt alls, kroppskontroll på hög nivå. Men trots mina snart 33 år i livet vänjer jag mig aldrig vid den långa, gängliga personen i spegeln. Hon som sticker upp en decimeter över alla andra tjejer och vars armar är oändligt långa. Nåja, stark är den i alla fall, den där gängliga kroppen.

Såg föresten Black Swan häromdagen. Rekommenderas starkt, den satte sig. Oändligt vacker, gripande och en fantastisk Natalie Portman.

Horoskop och turkiskt kaffe.

Har en ganska så avslappnad inställning till spådomar och liknande. Samtidigt som det är enormt roligt att fundera och analyser hur mycket som stämmer. Aras mamma spådde i det turkiska kaffet att jag skulle få en befordran, det fick jag strax efter att jag flyttade hem. En turkisk kompis spådde att jag skulle återvända till Turkiet när jag varit hemma ett tag och rett ut allt. Visst kommer jag att återvända, men enbart för att Istanbul är en stad man kommer tillbaka till. Idag stämde vart enda ord i Damernas horoskop. Och det är högt underhållningsvärde på det, skrattade mig igenom lunchen samtidigt som alla kolleger fick sitt uppläst högt. Lotta fick reda på att hon ska se upp för datavirus.

Vår i luften.

Nog tusan kunde man ana en aningen aningen vår i luften idag. Det tackar vi för, kommer välbehövligt. Annars har jag en helt absurd historia att dela med mig av. Min kollega Malins dator blev för ett par veckor sedan stulen, efter ett par dagar ringer en man henne och hävdar att han i allra största välvilja kan sälja hennes dator till henne. Han har såklart köpt den i god tro. Till saken hör att Malin har twittrat om att hon gärna köper tillbaka datorn, det finns nämligen ovärderliga bilder från hennes sons först år i den. Malin bestämmer träff med denna man på Stortorget. Jag och hennes man skuggar henne, jag har även lånat ut min pepparsprej till Malin som hon har i ett stadigt grepp i fickan. Efter mycket dividerande får Malin kolla igenom datorn, där är allt är orört utom iPhoto som är tömt på bilder... Hon vägrar köpa datorn. Mannen knäcker den då i två delar och kör ifrån Stortorget med en rivstart. Det är detta som kallas måndagsspänning.

Annmars kan jag meddela trogna läsare att personen som för några veckor sedan ruckade min värld en liten bit. Inte gör det längre.

Ogreppbart.

På senare år har jag vid lite olika tillfällen ramlat över livshistorier som får mig att bli helt matt och stanna upp och tänka ett par extra varv. Kan vara en vän som delger en kärlekshistoria fylld av dramatik, en annan vän som berättar om år av missbruk, eller en gammal kompis man inte träffat på många år som berättar om hur någon närstående gått bort och konsten att fortsätta andas efter obegriplig sorg. Eller så är det en tjej som sitter på en stol i min turkiska lägenhet och berättar varför hon har ansiktet täckt av en blåtira. Igår kväll fick jag ta del av en helt bisarr historia, en kvinna satt bredvid mig och berättade om hur hon omvärderat allt i livet efter en kris som vände upp och ner på livet, som gav henne sparken på jobbet som gav hennes man 14 månader i fängelse och som gjort att hon det senaste året lärt sig andas och leva igen. Och ifrågasätta varför man ska vara en duktig flicka när det ändå äter upp en i slutändan.

Annars var det en lördagskväll som började med ett glas rött på Mrs Brown innan Elina skulle ta sig hem till barnen, mannen och huset. Detta följdes av en middag på Moccasin med mina tjajor och avslutades på Brogatan där jag stannade en kortis innan min trötta kropp gick hem o la sig.

Den ultimata tårtan.

Tre olika tårtor. Jag provade dem alla. På bild mangokräm med något som smakade som morotskaka och glasyr helt perfekt krispig. Bredvid en chokladmoussetårta smaksatt med punsch och en tredje som helt fallit ur minnet så den stod sig förmodligen inte alls i konkurrensen. Från Ultimate Cake. Och en underbar eftermiddag där Johanna firades med bubbel, Champagne och vänner. Träffade Elina och som vanligt när vi träffas kommer vår cykel "semester" till Falun på tal. Denna gången kom dessutom hela historien fram. Hur det började. Hur Elina säger till mig att hon tänkt vandra till Falun och äta vad som bjuds på vägen (grankottar, maskrosblad...). Jag svarade henne "det hinner inte jag, min semester är för kort, men vi kan väl cykla istället". Och det gjorde vi.

Ja jisses.

Jag tjatar om balans men det är för att det är obalans just nu. Har inte tränat på två-tre veckor. Och min träning är limmet som håller ihop resten. Men som jag skrev i förra inlägget så finns det ett alternativ till träning och det är en rejäl utekväll (kalla det en rejäl fylla). Och det fick jag med besked till i fredags. Började på Hipp med after work i Charlottes sällskap. På Hipp blir Charlotte kompis med en kille som får med oss till Lilla Torg och Victors. Hade ingen aning om att Victors öppnat en ny bar bredvid restaurangen Victors. Och det hade nog inte så många andra Malmöbor heller. Där huserar i alla fall en bartender som blandade drinkar i världsklass hela kvällen lång. Längesedan jag drack så gott. Efter drinkkavalkaden och en osttallrik bär det av till Brogatan där jag träffar massa underbara vänner. Framförallt bästa Ulrika som också valt stresshanteringsmetod två denna kväll. Efter Brogatan gör jag det kloka valet att betala inträde på Babel för att spendera exakt 20 minuter där innan det bär av hem. Val man gör när det finns någon man gärna vill träffa inne på stället.

Stresshantering.

Finns olika metoder. Själv brukar jag välja mellan ett rejält pass på gymmet eller en ordentlig kväll på stan. Som tur är väljer jag oftast gymmet. Igår valde jag det andra alternativet. Efter en hysterisk vecka som rundades av med en ännu mer hysterisk fredag så kändes det helt rätt att gå på after work och sen bara släppa taget och låta kvällen bara hända. En sammanfattning av denna kväll kommer senare nu ska jag fira fin fina Johanna som helt obegripligt fyller 40 år.

Vilken befrielse.

Har förstått att jag levt i prestations-kravs-pressen hela veckan. Mitt humör har inte varit på topp. Men någon gång igår släppte ångestklumpen och det flöt på. Designen satt där den skulle. Nu har jag presenterat, ikväll ska jag minsann ha vin. Dessutom har jag hunnit med en kopp te i den rosa soffan med bästa Ulrika. Dagens absolut konstigaste är att Aysa Zarakol (mitt ex syster) har fått ett uppslag i Dagens industri, i sin roll som professor och expert på mellanöstern. Nog är det långsökt att en turkiska, i USA, hamnar i en svensk tidning och jag känner henne.

Lycka.

Igår kväll beklagade jag mig över en massa saker i livet. Satt och analyserade hur komplicerat och svårt allt måste vara, kände mig trött, utarbetad och som den ensammaste människan på jorden. Maria lyssnade och gav kloka välformulerade svar. Ibland slängde hon in ett skratt. När jag la på luren (konstigt man säger la på luren... borde vara "touchade lägg på") så kändes allt betydligt lättare och jag var helt övertygad om att jag kraftigt överdrivet min "deppighet". Idag kom ett blomsterbud med blommor och choklad. Maria nöjde sig helt enkelt inte med att lyssna hon ville även glädja min dag. Vilken vän alltså.

Vill vara 10 år igen.

Tänk när man gick på låg- och mellanstadiet och frågade chans. Eller man till och med skickade sin kompis för att fråga, så man slapp själv. Man fick ett tydligt ja eller nej, så man visste om man var tillsammans. Man kunde till och med vara tillsammans med mer än en person om man kände för det. Så enkelt och okomplicerat. Nuförtiden handlar allt om hur ofta man ska höra av sig och om HAN kommer att höra av sig. Tänk så mycket onödig energi som läggs på detta förbannade ämne. Och detta måste ju innebära att alla som är gifta eller sambos eller på annat sätt har det på det torra har hur mycket tid som helst över till att komma på glimrande affärsstrategier och fantastiska idéer.

Bild från min hall där våren sakta sakta börjar spira.

Hets.

Nu är det sådär hetsigt igen. Allt ska vara klart i morgon och jobben hopar sig. Till på köpet är två kolleger på semester och en sjuk. Känns som det får bli en kväll med jobb. Och jag som tänkt komma igång med träningen efter två veckors uppbokade kvällar och förkyld hals. Och som lök på laxen fick jag precis ett mms från Miki, som är i London, på en ishink och en flarra vitt. Tror jag gör som förbandet från i fredags uppmanade alla som jobbar med något kreativt. Gå och dö. 

Annars fyllde jag min gårdag med sköna Istanbul-tips som skickades vidare till min granne som är på väg till Istanbul med sin 60-åriga mamma. Mycket bra att hämta in tips på restauranger från Aras, han har full koll på allt från små köfte-hak till flådiga japanska restauranger vid vattnet. Vi hann också med att avhandla det politiska läget i Turkiet. Som Aras uttryckte det "the religious idiots" fortsätter få mark och stifta nya lagar. Senast en ny lag som förbjuder alla under 24 att gå på konserter och ställen med alkohol. Enormt tråkigt att ett land med så många möjligheter och växande ekonomi samtidigt ska ta flera steg bakåt i tiden.